Tag-Archive for » lantis «

Ge mig ljus!

Jag gillar inte november.

Man måste inte gilla november.

Vill man gilla november, så gör det inget, men jag gillar INTE november.

Vad är det för mysigt med att det är mörkt när man går hemifrån och mörkt när man åker från jobbet?

Det regnar på tvären, blåser orkan och är bara pissväder!!!

Jag gillar inte november. Punkt.

Idag fick vi lite dock sol. Jag tog chansen och gick ut mitt på dagen för att inhämta lite d-vitamin. Vallmo och blåklint blommar fortfarande. De har inte fattat att sommaren är slut. Jag gillar såna rebeller.

Jag stortrivs med livet på landet. Här finns ett lugn och en harmoni jag saknat. Och jag måste säga att det finns en viss charm i att möta en nunna på gatan när jag cyklar in till Konsum. Det är då det märks att jag bor i Vadstena 🙂

Nu har jag klarat av 4 dagar som gräsänka. 10 kvar. Det går bra. Jobbar hela dagarna så jag hinner inte sakna Kärleken så mycket. Men jag längtar efter honom. Mycket. Det är dock lättare att gå och längta efter honom i ett rött hus på landet där vi, numera, bor tillsammans, än ensam i en lägenhet långt borta.

Kärleken vill inte figurera i min blogg, så därför ser ni aldrig några bilder på honom. När kärleken, dottern och jag pratade häromdagen sa kärleken att han inte läst min blogg sedan i somras och jag sa att jag bloggar allt mer sällan. Jag har inte samma behöv längre.

Då säger dottern: det är för att du skaffat dig ett liv mamma!

Det ligger mycket i dotterns kommentar. Jag har inte samma behov av att bli sedd och bekräftad, för jag blir det irl. Jag har fortfarande många tankar och åsikter, men efter att ha varit granskad och övervakad känner jag mig begränsad. Även om jag inte längre har en arbetsgivare med ovanligt stort kontrollbehov är jag försiktig med vad jag skriver om.

Dock

Jag tycker fortfarande inte om Björklunds skolpolitik.
Jag har fortfarande inte förstått storheten med Lundell.
Jag tycker fortfarande att orange är en ful färg som ger mig rysningar.
Jag tycker fortfarande att Sverige är ett ett land som kan och ska ta emot flyktingar. Sen tycker jag att asylprocessen är åt helvete, men det är två skilda saker.
Jag tycker fortfarande att det är viktigt att värna yttrandefrihet, även om det innebär att de vars åsikter jag inte gillar har all rätt att uttrycka sina åsikter. Skulle vi förbjuda vissa åsikter tillämpar vi censur och demokratin naggas i kanten. Vi måste våga bemöta rasister och andra extremister med dialog, kunskap och samtal istället.

Nu ska jag bejaka lantisen i mig och äta kålpudding till middag och sen ska jag se på Bonde söker fru. Ja, jag har blivit helt omvänd 🙂

Men i morgon åker jag till storstan och jobbar 🙂

Självbild

Sitter på tåget från Stockholm efter avklarad chefsutbildning. Reflekterar och jobbar.

Det är fantastiskt att arbeta i ett familjeägt företag där man har en vision för sina medarbetare. Där man anser att det är viktigt med ledarskap och där det är viktigt att man ska har roligt på jobbet och kunna vara kreativ och utvecklas.

Jag har haft privilegiet att gå en chefsutbildning och har fått redskap och metoder att utveckla mitt arbete. Dessutom har jag nätverkat och lärt känna nya trevliga människor i samma koncern med likartade position.

I många år fick jag dagligen höra att jag skulle ändra på mig, att jag var slarvig, ostrukturerad och svag.  När man hör något tillräckligt många gånger tror man på det. Till slut fick jag mod och skilde mig och successivt förändrades min självkänsla.

Jag har jobbat mycket med min inre utveckling och självbild, framför allt under det senaste året. Ålder, erfarenhet, terapi, självinsikt, samtal och kurser har hjälp mig att utvecklas och bli en bättre människa.

Men jag märker att min självbild inte alltid stämmer överens med andras fullt ut. När jag ser en optimistisk entusiastisk spontan och slarvig idéspruta ser andra en tydlig och bestämd person som är både analytisk, självsäker  och strukturerad.

Och jag inser att jag faktiskt är allt det där som andra ser. Den personen har funnits i mig hela tiden, men det är först senaste åren hon har fått tillräckligt med utrymme.

Mitt under pågående genomgång  dyker koncernens vd upp och pratar med oss en stund. Han är en dynamisk karismatisk person som är lätt att lyssna på. Branschen jag jobbar i är kreativ och dynamisk och vi har roligt på jobbet även om det är krävande och intensivt. VDn både peppar och uppmanar oss att vara stolta över det arbete vi utför.

Och den där spralliga spontana gladskiten sträcker lite på sig för hon behövs också. Det är viktigt med balans.

Lika kul som det är att komma till Stockholm lika härligt är det att komma hem igen.

Jag är en lantis och det är skönt att vara lantis.

På väg hem

En arbetsdag i Stockholm är avklarad.

Det som förvånade mig mest var att tempot i Dalsland är så mycket högre. Eller snarare. På Stockholmskontoret kunde jag arbeta i lugn och ro. Ingen som behövde hjälp med ditten och datten eller händelser som kastade om agendan.

Som vanligt är det härligt att   komma  till storstan och lika skönt att komma hem. Jag är en lantis.

Bra att få träffa kontaktpersoner och delta i möten samt säga hej till chefen. Och jag hittade till kontoret helt på egen hand. Ni vet kan-själv-Inna 🙂

Nu sitter jag på tåget söderut. Bakom mig sitter några karlar ”affärsmän” som gnäller värre än småbarn för att de inte få sitta på platserna intill varandra. Orka. jag ska försöka  jobba lite till på tåget hem till Småstad. För naturligtvis har mailen flödat in som vanligt. Så nu ska jag avsluta dagens att-göra-lista. Samt snegla på morgondagens uppgifter. Jag skulle inte överleva utan mina listor. De är livlinor i det underbara kaos som kallas vardag.

Jag har verkligen världens roligaste jobb!

Sol i sinne

Ett dygn i staden har avklarats. Även om jag gillar aktiviteter och möjligheter i storstan, så är jag mer lantis än jag vill erkänna. Jag gillar den gemytliga kulturen i Göteborg och  pulsen och möjligheterna i Stockholm, men drömmen är ändå ett rött hus på landet.

Ingen tågresa från Göteborg utan en latte 🙂

Nu har Sally flyttat hem till Hisingen.

Jag vet inte vem som är mest nöjd. Sally, Chrille eller Johan?

Trivsam tillvaro med yngste sonen.  Denna kloka människa som är mitt yngsta barn. En 20-åring med stor yrkeserfarenhet. Som började arbeta redan som 14-åring och som blev chef när han var 18. Jag har fått flertalet kloka råd.

Samtal och skratt. Allvar, trams och musik. Tre nya band har jag upptäckt genom sonen.
The fray
The script
Band of horses

Middag på stan. Efterföljande bio.

Me like Daniel Craig.

Solen skiner och livet är gott.

Jag har harmoni i min själ och lycka i mitt hjärta.