cogito ergo sum
Det är inte lätt att vara människa ibland. Att duga som den man är. Att känna sig tillräcklig.
Man blir sårad av andra människor. Marken rämnar och det gör ont. Det finns ingen som förblir skyddad från att bli sårad av andra. Då får man leva isolerad utan några relationer alls.
Det är jobbigt att se människor man älskar bli sårade och må dåligt. Det enda jag kan göra är att stötta och visa omsorg. Man kan inte ta bort smärtan, men man kan visa att man ser den och förstår den och att det blir bättre. För jag har varit med om samma sak och vet att det blir bättre.
Jag blir så imponerad och stolt när en ung människa har bättre insikt och självkänsla än många äldre vuxna har. När h*n inte accepterar att bli behandlad som skit bara för att behålla en relation. Att det finns en insikt om att självrespekt är viktigare än rädslan för ensamhet.
Jag blir stolt när jag lyckats plantera mod och styrka i en människa. Min drivkraft som förälder och lärare har varit och är att ge inre styrka och tro på sig själv. Med tro på sig själv och att allt är möjligt kommer man långt. Allt som jag inte hade i min ungdom. Rädd och osäker med ett jäkla självförtroende och minimal självkänsla.
Man måste få känna att man duger som man är. Inte bara få feed back för vad man presterar.
När jag fick massage hos terapeuten idag tyckte jag att hon var snäll mot mig. Men sen tog hon i. Satan vad ont det gjorde. Så frågade hon mig om prestationsångest.
Jag for direkt tillbaka till den värsta perioden i mitt liv. Gymnasietiden på Agneberg.
Prestationsångest de lux.
I större delen av mitt liv har prestationsångest varit min följeslagare. Jag har hittat sätt att hålla den stången och att bearbeta, men helt har monstret inte försvunnit.
Så när terapeuten erbjuder behandling för att ta itu med prestationsångest så säger jag bara: Ja tack!
Den största resan är den inre och jag blir så stolt när jag ser unga människor med insikt och vilja att utvecklas.
Jag vågar också sträcka lite på mig för att jag vågar utvecklas och ta itu med mina svagheter.
Jag tänker.
Cogito ergo sum.
Senaste kommentar