Tag-Archive for » mod «

mod

För ett år sedan tog jag språnget och kastade mig ut i något nytt och okänt.

Jag vågade säga ja till ett nytt jobb och en ny bransch.

Det har varit ett omtumlande år fyllt av kunskap och lärdom. Jag har lärt mig mer under detta år än de senaste 10 åren i skolans värld.

Idag vet jag att jag kan mycket mer än jag trodde. Då. Att andra såg min potential.

Att man inte måste kunna allt från början, utan att det går att lära sig.

Learning by doing gäller. Likaså learning by failure.

Det viktiga är att våga.

Jag gillar mitt jobb. Det är krävande och genomsyrar tillvaron, men jag gillar mitt jobb.

Jag vet att jag är bra på att organisera, styra upp och strukturera och jag har ett genuint intresse för att mina medarbetare ska ha det bra.

Man måste vara lyhörd och lyssna.

Ibland måste man förlita sig på sin magkänsla och följa sin linje.

Jag är tacksam att jag hade modet att prova något nytt för ett år sedan.

Nu är det dags att ta bussen norrut och åka till mitt stimulerande jobb.

God morgon mina gullvippor <3

cogito ergo sum

Det är inte lätt att vara människa ibland. Att duga som den man är. Att känna sig tillräcklig.

Man blir sårad av andra människor. Marken rämnar och det gör ont. Det finns ingen som förblir skyddad från att bli sårad av andra. Då får man leva isolerad utan några relationer alls.

Det är jobbigt att se människor man älskar bli sårade och må dåligt. Det enda jag kan göra är att stötta och visa omsorg. Man kan inte ta bort smärtan, men man kan visa att man ser den och förstår den och att det blir bättre. För jag har varit med om samma sak och vet att det blir bättre.

Jag blir så imponerad och stolt när en ung människa har bättre insikt och självkänsla än många äldre vuxna har. När h*n inte accepterar att bli behandlad som skit bara för att behålla en relation. Att det finns en insikt om att självrespekt är viktigare än rädslan för ensamhet.

Jag blir stolt när jag lyckats plantera mod och styrka i en människa. Min drivkraft som förälder och lärare har varit och  är att ge inre styrka och tro på sig själv. Med tro på sig själv och att allt är möjligt kommer man långt. Allt som jag inte hade i min ungdom. Rädd och osäker med ett jäkla självförtroende och minimal självkänsla.

Man måste få känna att man duger som man är. Inte bara få feed back för vad man presterar.

När jag fick massage hos terapeuten idag tyckte jag att hon var snäll mot mig. Men sen tog hon i. Satan vad ont det gjorde. Så frågade hon mig om prestationsångest.

Jag for direkt tillbaka till den värsta perioden i mitt liv. Gymnasietiden på Agneberg.

Prestationsångest de lux.

I större delen av mitt liv har prestationsångest varit min följeslagare. Jag har hittat sätt att hålla den stången och att bearbeta, men helt har monstret inte försvunnit.

Så när terapeuten erbjuder behandling för att ta itu med prestationsångest så säger jag bara: Ja tack!

Den största resan är den inre och jag blir så stolt när jag ser unga människor med insikt och vilja att utvecklas.

Jag vågar också sträcka lite på mig för att jag vågar utvecklas och ta itu med mina svagheter.

Jag tänker.

Cogito ergo sum.

 

Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂

Mera mod

Att våga blotta sina tankar och känslor är också mod.

Att skriva vad man känner och tycker kan ibland tyckas dumdristigt och onödigt självutlämnande, men det är också en styrka.

Modet att  visa sina svagheter visar på styrka.

Det gäller att hitta balansen mellan personlig och privat.

Att inte lämna ut andra.

Att inte skriva sådant som kan skada de närmaste.

Vore jag feg skrev jag inte ett ord i bloggen som det som berör, retar och påverkar, utan enbart om väder och vind.

Jag har läsare som jag ser spår av varje dag som aldrig skriver en kommentar, men som gärna använder mina ord för att skada mig.

Helst anonymt.

Visst är det modigt att anonymt  döma och fördöma andra människor.

Jag blir så imponerad av anonyma tyckare som ser sig själva som bättre människor och som ser det som sin livgärning att döma andra. Nu var jag ironisk om någon inte fattade det.

Men ni får inte tyst på mig.

Jag vågar.

Jag är inte rädd.

Tänk om du och du och du skulle våga kommentera här i bloggen  vad du tycker om mig,  mitt liv och mina tankar. Att du vågade visa vem du är och väcka en dialog.

Då skulle du komma i närheten av modig.

Eller ännu modigare vore att säga öga mot öga vad du tycker.

 

Gårdagens besök på hbtq-festivalen väckte tankar. Inte så mycket om sexualitet, för jag bryr mig inte om man är homo, bi, hetro eller något annat, för det är ju människan som intresserar mig, inte hur man har sex.

Men hur våra fördomar ser ut. Hur vi dömer andra. Hur rädd man är för det som är annorlunda. Eller för det som man vill vara, men inte vågar.

Vi måste våga vädra våra fördomar.

Den som påstår sig vara fördomsfri ljuger.

Men fördomar bygger ju på rädsla och okunskap.

Så plocka fram modet i dig och våga fronta dina rädslor.

Mera mod.

Mod

Att jobba med entreprenörskap innebär inte bara kreativitet, nytänkande och  flödande energi.

Det innebär också att man utmanar sig själv.

Vågar flytta fram positionerna.

Vågar ta steget ut ur trygghetszonen.

På konferensen i Strömstad fick vi träffa unga norska entreprenörer: 14-15-åriga tjejer som erbjöd en tjänst. De berättade om sitt arbete och en av sakerna de nämnde var hur jobbigt det var i början att våga ringa till okända. Hur man verkligen fick kämpa för att lyfta på luren och ta första steget…

Det är många vuxna som tycker att det är jobbigt med dylika samtal. Men man växer och utvecklas genom att våga. Om man bara stannar kvar i trygghetszonen sker ingen utveckling.

Vi måste våga växa genom hela livet.

Jag är så tacksam att min dåvarande chef ville att jag skulle prova på UF. Jag sa javisst och åkte iväg på kurs och det var kärlek vid första ögonkastet.

Mod.

När jag blev erbjuden mitt nya jobb frågade (blivande) chefen: är du redo  för en förändring i ditt liv?

Jag vågade kasta mig ut i det okända och sa ja.

Visst är det lite läskigt att kasta sig ut i något nytt och okänt, men det utvecklar mer än man anar och just att växa som människa ger livet en dimension som är svår att beskriva.

Det är häftigt att ha mod att våga något nytt!

Igår kväll vidgade jag mina vyer på ett mer världsligt plan.

Vi gick på bio och såg en film i en genre jag vanligtvis inte gillar. Jag ändrade inte min uppfattning om genren, men jag vågade prova 🙂

Det var en härlig dag igår.

Sovmorgon. Lugn och ro på förmiddagen.  Åkte lite spårvagn. Shoppade lite. Strosade på stan och kollade butiker i lugn och ro.
Fikade  på café. Besökte hbtq-festivalen i Trädgårn. Åkte spårvagn igen. Hjälpte sonen med en sak.
Åt middag på Texas longhorn med Kärleken, bonusdotter och svärson . Vi åt mat som var to die for. Sen bio som sagt.

I dag är det dags att ta itu med plikter.

Städa sig lite.

Skriva intyg.

Planera veckans matsedel.

Men först ska jag dricka kaffe, lyssna på musik och samtala om allt och inget.

God morgon mina gullvippor <3

Redan kväll

En helg med mycket kontemplation, sport (på tv så klart) och en del glädje närmar sig slutet.

En vecka full med aktivitet och förväntan ligger framför mig.

Oavsett om jag befinner mig i en vågdal eller på toppen av livets berg- och dalbana så gäller det att ha tillförsikt och vara positiv.

Jag är ibland oförskämt positiv. Även när jag blir jätteledsen och gråter så folk skäms för mig, så har jag en positiv syn på livet. Den sitter i ryggmärgen och är väl resultat av att ha varit ett älskat och omhuldat barn. Aldrig bortskämd, men lillgammal och utanför, en udda och tack och lov älskad fågel. Och trots dålig självkänsla och bristande tillit har jag alltid varit optimist.

Även när det är jävligt och tufft så ordnar det sig alltid. Tack för jävlar anamma farmor <3

Livet blir inte alltid som man vill, men det är genom svårigheterna vi växer.

När jag är på botten så hakar jag fast mig på mina krokar av optimism och tillit. Jag gråter, förbannar och jag skriver, skriver, skriver. De flesta orden kan ingen annan än jag läsa, men det lättar  trycket att få sina tankar på pränt. Och musik, musik, musik. Musik är tröst, terapi och pepp på bästa sätt.

Svårigheter gör att vi växer och utvecklas.

Jag känner att jag har ett mod inom mig som jag inte haft tidigare.

Jag vågar släppa tag om gammal invant för att prova nya vägar.

Jag vågar vara mer rättfram och säga vad jag tycker och känner.

Livet känns ganska gott just nu, och skulle det gå åt helvete så är jag trygg ändå.

För jag har modet att våga kasta mig ut i något nytt.

Jag har tillit att någon tar emot mig.

Det är dags nu

Blir boostad på olika sätt.

Från oväntade håll.

Känner att jag är bra. Jag duger som f*n.

Och jag känner att jag vågar.

Category: tankar  Tags: , , ,  One Comment

Tankar

Våra samlade erfarenheter och upplevelser gör oss var och en till den vi är idag.

Jag har insett att jag är mer bränd än jag trodde.

Präglad av tidigare erfarenheter.

Att älska är lätt.

Jag gör det utan att tänka, med varje andetag.

Samtidigt som det är så lätt kräver det stort mod.

Mod att våga blotta sig.

Mod att våga  tro på en annan människa.

Mod att övervinna rädslan att inte duga.

Och det är när vi vågar som vi får uppleva den största kärleken, men också den djupaste sorg.

Kärleken gör oss till bättre människor.

Sorgen gör oss starkare.

Men den gör jävligt ont när vi genomlider den.

Man blir hudlös med känslorna på utsidan.

Med tårar som faller och en brännande smärta inombords.

Men när man kommer ut på andra sidan eländet så finns det en insikt och en inre styrka som växt av sorgen.

Utan svårigheter ingen utveckling som sagt.

Lördagstankar

Sitter med en kopp kaffe och U2s Beautiful Day strömmande ur högtalarna.

Har nyss duschat länge i riktigt hett vattnet. Mår gott.

Gott kaffe och varmt dusch tar de flesta av oss för givet, men det gäller att njuta av det lilla för att må bra i det stora.

Ta vara på det goda, för livet är en berg- och dalbana.

Vi blir svikna. Vi sviker och sårar.

Ibland är det lätt att förlåta. Andra gånger helt omöjligt.

Ibland reser vi oss och går vidare direkt. Ibland tar det lång tid.

Ibland är det  svårt att vara människa.

Men det är mänskligt att fela.

Och ibland måste vi förlåta och försonas för att må bra.

Att våga känna förtroende.

 

Om en stund ska jag ta spårvagnen ner till stan och möta Kärleken.

Det är lite skillnad mot kollektivtrafiken hemma, där bussen till jobbet går en gång i timmen. Här går de hur ofta som helst, hur många som helst. Jag kollar  min app i telefonen och har full koll.

Det är en av de bästa apparna jag har.

Häromdagen hamnade jag i en diskussion om datorer/Internet. Två herrar, lite äldre än mig, ondgjorde sig över dessa fenomen som förstör så mycket. Precis så som den äldre generationen har klagat på ungdomen i alla tider.

Jag ser däremot de stora fördelarna med modern kommunikationsteknik.

I mobilen har jag tidtabeller, som är uppdaterade. Jag har  ordlista, telefonkatalog, kan köpa tågbiljett, lyssna på radio, skriva brev, betala räkningar, se på tv. Där finns uppslagsverk och dokument samt allt annat som vi kallar Internet. För att inte tala om kamera, spel, sms samt möjligheten att telefonera =)

Det är inte tekniken vi ska skylla på. Det är människan som måste lära sig att hantera och anpassa.

Sen undrar jag varför Mac har så mycket skönare tangentbord än pc? Jag är helt förälskad. Skulle kunna sitta och skriva hela dagen.

 

Ha en fin dag var du än befinner dig!