Tag-Archive for » våga «

Mera mod

Att våga blotta sina tankar och känslor är också mod.

Att skriva vad man känner och tycker kan ibland tyckas dumdristigt och onödigt självutlämnande, men det är också en styrka.

Modet att  visa sina svagheter visar på styrka.

Det gäller att hitta balansen mellan personlig och privat.

Att inte lämna ut andra.

Att inte skriva sådant som kan skada de närmaste.

Vore jag feg skrev jag inte ett ord i bloggen som det som berör, retar och påverkar, utan enbart om väder och vind.

Jag har läsare som jag ser spår av varje dag som aldrig skriver en kommentar, men som gärna använder mina ord för att skada mig.

Helst anonymt.

Visst är det modigt att anonymt  döma och fördöma andra människor.

Jag blir så imponerad av anonyma tyckare som ser sig själva som bättre människor och som ser det som sin livgärning att döma andra. Nu var jag ironisk om någon inte fattade det.

Men ni får inte tyst på mig.

Jag vågar.

Jag är inte rädd.

Tänk om du och du och du skulle våga kommentera här i bloggen  vad du tycker om mig,  mitt liv och mina tankar. Att du vågade visa vem du är och väcka en dialog.

Då skulle du komma i närheten av modig.

Eller ännu modigare vore att säga öga mot öga vad du tycker.

 

Gårdagens besök på hbtq-festivalen väckte tankar. Inte så mycket om sexualitet, för jag bryr mig inte om man är homo, bi, hetro eller något annat, för det är ju människan som intresserar mig, inte hur man har sex.

Men hur våra fördomar ser ut. Hur vi dömer andra. Hur rädd man är för det som är annorlunda. Eller för det som man vill vara, men inte vågar.

Vi måste våga vädra våra fördomar.

Den som påstår sig vara fördomsfri ljuger.

Men fördomar bygger ju på rädsla och okunskap.

Så plocka fram modet i dig och våga fronta dina rädslor.

Mera mod.

Redan kväll

En helg med mycket kontemplation, sport (på tv så klart) och en del glädje närmar sig slutet.

En vecka full med aktivitet och förväntan ligger framför mig.

Oavsett om jag befinner mig i en vågdal eller på toppen av livets berg- och dalbana så gäller det att ha tillförsikt och vara positiv.

Jag är ibland oförskämt positiv. Även när jag blir jätteledsen och gråter så folk skäms för mig, så har jag en positiv syn på livet. Den sitter i ryggmärgen och är väl resultat av att ha varit ett älskat och omhuldat barn. Aldrig bortskämd, men lillgammal och utanför, en udda och tack och lov älskad fågel. Och trots dålig självkänsla och bristande tillit har jag alltid varit optimist.

Även när det är jävligt och tufft så ordnar det sig alltid. Tack för jävlar anamma farmor <3

Livet blir inte alltid som man vill, men det är genom svårigheterna vi växer.

När jag är på botten så hakar jag fast mig på mina krokar av optimism och tillit. Jag gråter, förbannar och jag skriver, skriver, skriver. De flesta orden kan ingen annan än jag läsa, men det lättar  trycket att få sina tankar på pränt. Och musik, musik, musik. Musik är tröst, terapi och pepp på bästa sätt.

Svårigheter gör att vi växer och utvecklas.

Jag känner att jag har ett mod inom mig som jag inte haft tidigare.

Jag vågar släppa tag om gammal invant för att prova nya vägar.

Jag vågar vara mer rättfram och säga vad jag tycker och känner.

Livet känns ganska gott just nu, och skulle det gå åt helvete så är jag trygg ändå.

För jag har modet att våga kasta mig ut i något nytt.

Jag har tillit att någon tar emot mig.