Tag-Archive for » självkänsla «

Efit torsdag 19 september 2013

19 sep 2013 @ 11:00 by

En helt vanlig dag i mitt liv som flickvän, hemmafru, mamma, arbetssökande. Ja,  helt enkelt livet som människa.

bild1
06-tiden
Det är inte så ljust när jag vaknar. Jag är trött och väl inte så talbar när Kärleken pratar med mig.

bild2
07-tiden
Lyssnar på Morgonpasset i p3 och försöker somna om. Det går så där.

bild3
08-tiden
God morgon eller nåt!

bild4
09-tiden
Headset  är oslagbart när man pratat i telefon.

bild5
10-tiden
Efter telefonsamtalet som var både långt och nödvändigt är det dags för lite frukost. Grekisk yoghurt, äppelmos, gojibär och müsli.

bild6
11-tiden
Ut på tur!

bild7
12-tiden
Än finns det lite sommar kvar. Solen skiner och enstaka sommarblommar vägrar ge upp. Jag njuter av min cykeltur i det vackra landskapet.

bild8
13-tiden
När det är 14 grader så kan man äta lunch ute på verandan har jag bestämt.

bild9
14-tiden
När man är hemma hela dagen så kan man faktiskt unna sig möjligheten av läsa. Av de böcker jag lånade på det fina biblioteket i Vadstena häromdagen valde jag Daniel Poohls skildring av hans uppväxt i Åsensbruk, den lilla hålan i Dalsland som varit min vardag det senaste året.

bild10
15-tiden
Tack vare sociala medier började jag lyssna på Metrolpol med Sanna Bråding som idag gästades av underbara Christina Stielli som samtalade om ungdomar, Internet och sociala medier. Men mest om självkänsla. Det var precis vad jag behövde idag. Självkänslan är ju faktiskt färskvara och vi måste jobba med den varje dag. Tack Christina för att du lyfte mig från golvet idag.

bild11
16-tiden
Fixar lite sallad till middagen.

17-tiden glömde jag fota, men vi åt middag, pratade, skrattade och tog vara på den här stunden  i nuet.

bild13
18-tiden
När Kärleken snällt ber mig att baka det där goda brödet så slänger jag ihop en deg. Så klart.

bild14
19-tiden
Pustar ut vid köksbordet. Tack och lov var Kärleken nere i verkstan när jag tappade ut rödbetssoppa över köksbänken. Det var lite kaotiskt en stund och jag fick agera snabbt. Jag menar, om man inte har något att göra kan man alltid se till att få sysselsättning 🙂

bild15
21-tiden
Te, nybakt bröd med engelsk passion curd smakade underbart. Snart är burken slut 🙁 Undrar om något liknande finns att köpa i Sverige?

bild16
22-tiden
Kvällen närmar sig sitt slut och det är dags att smörja sig med nattkrämen från Rosenserien som jag är testare av. Makalösa Mona såg till att jag fick chansen, så nu ska min hud umgås med denna kräm i 4 veckor. Efter 3 kvällar är jag redan helnöjd! Lätt att smörja, inget kladd, neutral doft. Så får vi se om mina bekymmersrynkor i pannan dämpas.

Tack för idag och tack till er som tog er tid att titta och kommentera.

Och jag gillar kommentarer. Det är så många som bara smyger förbi. Säg hej vetja!

Category: efit  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  29 Comments

En pissdag

10 sep 2013 @ 12:41 by

Förkyld
Ont i lederna
Huvudvärk
Oro
Känsla av otillräcklighet
Ledsen
Regnväder

Men så tänker jag så här:
Jag har inte haft en riktigt dålig dag på länge, så det var kanske dags nu. För utan dåliga dagar blir inte de bra dagarna riktigt bra.

Det kommer att ordna sig på jobbfronten, men det är jobbigt att leva i ovisshet.

Det naggar i kanten att bli bortvald. Att vara slutkandidat och komma tvåa flera gånger. Det finns de som säger att jag ska vara tacksam att jag blivit kallad till flera intervjuer och funnits med ända fram till slutet. Men det suger ändå att vara tvåa. Då kommer den dåliga förloraren i mig fram och jag hoppas man får ångra sina val.

Det är tufft när människor inte mår bra och man inte kan göra något. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Man kan bara stötta och finnas till hands.

Jag har min stöttepelare.
Som får mig att skratta åt eländet. Som får mig att torka tårarna. Som får mig att inse mitt värde. Som älskar mig som jag är. Som gör mig till en bättre människa.
Herregud vad jag älskar dig H!

Dagens inbokade möte med rådgivare plockade upp självkänslan från golvet och jag är fylld av nya idéer och ska gå en intressant kurs i höst.

Pissdagen är inte så illa trots allt. Det gäller att se ljuset i tunneln.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Jag duger som jag är

15 maj 2013 @ 20:12 by

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , ,  8 Comments

cogito ergo sum

11 mar 2013 @ 20:20 by

Det är inte lätt att vara människa ibland. Att duga som den man är. Att känna sig tillräcklig.

Man blir sårad av andra människor. Marken rämnar och det gör ont. Det finns ingen som förblir skyddad från att bli sårad av andra. Då får man leva isolerad utan några relationer alls.

Det är jobbigt att se människor man älskar bli sårade och må dåligt. Det enda jag kan göra är att stötta och visa omsorg. Man kan inte ta bort smärtan, men man kan visa att man ser den och förstår den och att det blir bättre. För jag har varit med om samma sak och vet att det blir bättre.

Jag blir så imponerad och stolt när en ung människa har bättre insikt och självkänsla än många äldre vuxna har. När h*n inte accepterar att bli behandlad som skit bara för att behålla en relation. Att det finns en insikt om att självrespekt är viktigare än rädslan för ensamhet.

Jag blir stolt när jag lyckats plantera mod och styrka i en människa. Min drivkraft som förälder och lärare har varit och  är att ge inre styrka och tro på sig själv. Med tro på sig själv och att allt är möjligt kommer man långt. Allt som jag inte hade i min ungdom. Rädd och osäker med ett jäkla självförtroende och minimal självkänsla.

Man måste få känna att man duger som man är. Inte bara få feed back för vad man presterar.

När jag fick massage hos terapeuten idag tyckte jag att hon var snäll mot mig. Men sen tog hon i. Satan vad ont det gjorde. Så frågade hon mig om prestationsångest.

Jag for direkt tillbaka till den värsta perioden i mitt liv. Gymnasietiden på Agneberg.

Prestationsångest de lux.

I större delen av mitt liv har prestationsångest varit min följeslagare. Jag har hittat sätt att hålla den stången och att bearbeta, men helt har monstret inte försvunnit.

Så när terapeuten erbjuder behandling för att ta itu med prestationsångest så säger jag bara: Ja tack!

Den största resan är den inre och jag blir så stolt när jag ser unga människor med insikt och vilja att utvecklas.

Jag vågar också sträcka lite på mig för att jag vågar utvecklas och ta itu med mina svagheter.

Jag tänker.

Cogito ergo sum.

 

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Dagens komplimang

20 sep 2012 @ 22:11 by

”alltid glad och på gott humör, ganska svårt”

Tusen tack för dina ord Andreas. De värmer!

ps. Jag ska se till att du får boken snarast 🙂

Category: tankar  Tags: , , ,  Leave a Comment

Behöver lära mig att flörta

22 aug 2012 @ 6:22 by

Har sovit som en prinsessa i natt. Vaknar pigg och utvilad vid halv 6. Och går upp! Ja men tjenare är det något fel på mig? Jag kommer väl att vara helt slut vid 10 🙂

Det här är till Jennifer. Ja ni andra får läsa också 🙂

När man har blivit dumpad av samma karl för tredje gången känner man sig inte så superattraktiv om man säger så.

Men jag vet att jag duger och att jag visst är något att ha. Vi var bara inte menade för varandra. Svårare än så är de inte. Livet går vidare. På ett bra sätt.

Men jag är skitkass på att flörta. Hur farao bär man sig åt egentligen?

Jag  menar, hur övar man på sånt?

När det då dyker upp en 27-åring som stöter på mig vet jag inte vad jag ska göra. En ung man jag träffat tidigare i helt andra sammanhang.

Det var en förvirrande och smickrande upplevelse på samma gång. Jag fegade ur i alla fall.

Men självkänslan har fått en god energiboost =)

Sen dyker det upp en okänd 27-åring som vill ha ett äventyr med en äldre kvinna!

När farao blev jag en äldre kvinna!!!! Jag som knappt är vuxen 😉

Äventyr med en 27-åring finns inte på min världskarta.

Jag är  inte  där. Men jag känner att jag duger. Duger som faan!

Nu är det dags att förflytta en pigg och glad soon to be 47-åring till världens bästa jobb!

God morgon mina gullvippor <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  9 Comments

Beröm

16 aug 2012 @ 7:04 by

När man får såna här kommentarer så är det så att självkänslan får vingar!

TACK!

”detta är ju Dalslands bästa,ärligaste,jordnäraste blogg som jag är inne och läser varje dag. Och dvs jag kollar många bloggar, men ingen är som du!! Din positivitet är bara bäst, den smittar av sig.”

Category: citat  Tags: , , , ,  4 Comments

S som i…

20 maj 2012 @ 21:50 by

En intressant söndag.

Sovmorgon var skönt.

Solsken från och till.

Städning hela dagen i omgångar.

Samvaro på olika sätt.

Samtal med nära och kära.

Styrelseuppdrag har jag fått.

Skrattat åt anonyma påhopp.

Jag är full av tillförsikt, självkänsla och argument. Kropp och själ är laddade för en ny arbetsvecka.

Det ska bli intressant.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  One Comment

Ditt & datt

18 jan 2012 @ 19:01 by

Sitter och dricker kaffe efter lunchen. En kollega säger att h*n hört att det är slut. Ja svarar jag. Fick en käck avslutning på jullovet *ironi*
Skönt att se att du ändå håller ihop säger en annan kollega. Ja sa jag. Även om det gör ont och är jobbigt vet jag att det blir bättre. Så lite har jag lärt mig av livet. Jag har också lärt mig att det är kanske smartast att undvika karlar födda i tvillingarnas tecken. De verkar inte veta vad de vill.
Då frustar det till tvärs över bordet. Kollega nr 3 är tvilling 🙂 Och vi faller ut i ett befriande skratt.
Det känns skönt att sitta och småprata och inse att jag kan hantera svårigheter bättre. Livet är jävligt ibland, men det bli bra. Det kan bara bli bättre.

På eftermiddagen infinner sig en förlamande trötthet. Lång arbetsdag. Mycket att göra. Kolsvart och pissregn när jag går från jobbet. Pluggar i hörlurarna med Dream theater  i spellistan och travar på. Minipw idag. Försöker låta bli att tänka. Sen buss som får stopp flera gånger, men vi kom fram till slut. Nu väntar jag på att linsgrytan ska bli klar för jag är vrålhungrig.

Det är knepigt med vänskap ibland.

-kom hem till mig en kväll!
– nu tar vi en tjejkväll bara du och jag.
– jag vill att vi träffas hemma hos mig, dricker lite vin och pratar.

Flera vänner hör av sig och är så peppande och goa.

Så blir det bortglömt, uppskjutet och när jag frågar finns det inte tid längre. Vi får träffas en annan gång, längre fram.

Det sänker mer än att inte bli tillfrågad alls. Självkänslan rasar och jag känner mig värdelös. Även om jag vet att de inte dissar mig av elakhet, utan för att de har annat som de prioriterar i sina liv, så känns det.  Jag känner mig bara oönskad och i vägen.

Vi har alla behov av relationer vi känner oss trygga i och kan vila i. Där vi vet att vi duger oavsett. Där vi får plats.

En vän som tröstar när man är ledsen.

En vän som gläds åt min lycka.

En vän som peppar när man deppar.

En vän som stöttar när det är kämpigt.

En vän man kan vara sig själv med.

En vän som vågar vara ärlig och säger till  att nu får du skärpa dig!

Med Alice har jag en sån relation. Vi är bästa vänner, bor långt ifrån varandra, men har nära kontakt.

Imorgon åker jag till henne <3

Det ska bli underbart.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  10 Comments

Självkänsla

05 jan 2012 @ 16:01 by

Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet.  Tack och lov att jag har bloggen,  där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.

Dagens plikter av avklarade.

Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.

Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.

Eller?

Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.

Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.

Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.

Men jag  känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.

Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.

Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.

Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.

Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.

Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?

Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?

Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?

Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.

Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁

Category: känslor, tankar  Tags: , , , ,  11 Comments
« Previous Entries