Jag duger som jag är

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
8 Responses
  1. Jennifer skriver:

    Helt rätt! Underbart skrivet Camilla!

  2. Marianne skriver:

    Så sant. Har oxå insett att det är viktigare att må bra än att räkna kilon. Du har rätt – du duger som du är…Eller, duger? Du är bättre än så.

  3. Grethe skriver:

    Håller helt och hållet med du är underbar som du är jag är så och
    Kramar

  4. Vem fan säger till dig att du är tjock??? Vem säger så till någon öht… Inte klokt ju.
    Jag ska ner 30 pannor för att jag inte kan knyta skorna längre och har enorm värk i fötterna.
    Och du som så gärna ville slå nån på käften. Kanske dags nu <3

    • inna skriver:

      Det finns de som har framfört dylika åsikter. Människor är olika och tycker olika. Men var och en måste få leva på sitt vis.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>