Tag-Archive for » jag duger som jag är «

Jag duger som jag är

Livet blir bara bättre ju äldre jag blir. Om man bortser från att människor jag älskar går och dör. Den smärtan och sorgen är något jag inte kan välja bort, utan bara acceptera och lära mig att leva med.

Jag märker av det kroppsliga förfallet, men får ingen ångest av det och provar dieter, tränar som besatt eller solar solarium. Nej jag accepterar livets gång och gillar min kropp och själ.

Livet har sin gång.

bild1

Det enda jag sörjer är att jag inte varit tillräckligt snäll mot kroppen när jag var yngre så nu har jag värk varje dag. Alla som haft hälsporre eller har reumatism vet vad jag pratar om. Värk som begränsar och påverkar min rörelseförmåga och träningslust. Men jag cyklar minst en mil varje vardag när vädret tillåter. Alltid något.

Jag äter allt. Ja, om man bortser från fiskbullar, lutfisk, svamp och pulvermos. Det är inte mat.  Lamm undviker jag så mycket jag kan. Klarar inte smaken. Men. Jag äter både socker och vetemjöl. Utan att skämmas för att jag inte följer någon diet. Jag äter massor av grönsaker och fisk och är sällan sjuk. D-vitamin och magnesium stoppar jag i mig varje dag samt en shot av det välgörande ingefärsavkoket.

När jag var smal hade jag komplex för att jag var tjock och nu när jag är tjock gillar jag min kropp och tycker att den är riktigt okej.  Du förstår,  jag är överviktig, men har inget problem med det.

Var och en blir salig på sin tro och ingen behöver tala om för mig vad jag ska göra för att må bra. Precis som jag inte predikar för andra hur de bör leva.

Jag är tacksam att jag aldrig varit rökare. Jag är tacksam att jag är envis. Jag är tacksam att jag är känslosam.

Jag är en människa med fel och brister som  andra. Jag strävar efter att bli en bättre människa och lära mig av mina misstag.

Tack och lov att man lär sig av sina misstag.

Jag har lärt mig att våga vara tydlig och rak. Att inte låta andra trampa på mig. Jag har blivit mer ödmjuk. Jag har lärt mig tillit. Jag har blivit tryggare och inser att det finns människor som tycker om mig precis så jag är.

Jag lever här och nu, men har ändå drömmar för framtiden. Drömmen är att bo i solen under vinterhalvåret och hemma i Sverige på sommaren.

Jag vill ha höns och en katt innan jag kolar vippen. Men det vill inte mannen. Tur att min mamma lärt mig att tålamod är en dygd 😛

Jag drömmer om att skriva en bok, men vet inte vilken av mina idéer jag ska satsa på. För jag har flera synopsis. Allt har sin tid.

Men tills jag vet fortsätter jag leva i nuet och planera för framtid. Jag är en planeringsmänniska. Älskar att organisera och förbereda tillställningar och mässor. Planer och körschema är min melodi. Sen är jag bra på att ta saker på uppstuds. Men har man en grundstruktur, en plan, är det lättare att vara flexibel.

När man är 50 bekymrar man sig inte så mycket över hängbröst och degig mage på badstranden. Det är bara på med bikini och njuta av sol och bad!

Jag duger som jag är!

bild3

Jag duger som jag är

Jag behöver inte förändra mig för att passa in. Jag är älskad för den jag är, inte för vad jag åstadkommer eller hur jag ser ut.

Jag accepterar mina dåliga sidor och bejakar de goda. Det är en ständigt pågående process.

Jag har svårt för ekonomi. Jag har alltid haft svårt att säga nej och har lånat ut till andra fastän jag inte har råd. Det knyter sig i magen och jag skjuter ekonomi framför mig, eftersom räkningar framkallar ångest och ont i magen. Nu får jag  får hjälp med ekonomin, och det är skönt att våga blotta sina svagheter och ändå duga. Att ha någon att dela sina bekymmer med.
Jag väger mer än jag borde, men är  inte motiverad att sluta äta vetemjöl och socker. Däremot försöker jag träna mer. Och jag tycker om min mulliga kropp. När jag var smal hade jag ständiga komplex över att jag var tjock. Helt sjukt.
Jag kommer alltid känna skuld över att jag inte kunnat skydda mina barn tillräckligt mycket. Men jag vet att de tycker att jag var deras räddning när de var utsatta. Det stärker mig. Det är svårt att vara förälder och ännu svårare att vara ensamförälder. Man kan heller inte ersätta den andre föräldern som valt bort sina barn eller inte finns av andra anledningar. Även om man försöker. Barn behöver både en mamma och en pappa.

Jag är positiv och glad, omtänksam och stark. I den livskris som pågår nu har jag verkligen insett att jag är mentalt stark, även jag är ledsen och gråter varje dag, så är jag stark. Jag är bra på att se det vackra i vardagen och är en obotlig optimist som ser det goda i alla. Hellre  godtrogen än cynisk. Jag är bra på att leva här och nu och njuta av de små sakerna i tillvaron.

Jag duger som jag är.

Att leva med H är helt underbart. Det är så lätt att vara en del av en helhet. Vi bråkar inte, inga sura miner och skäll. Vi är goa och snälla mot varandra, ger varandra utrymme och har tillit. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant ibland. Att jag förtjänar att ha det så bra. För jag har aldrig levt ihop med någon som är rak och bestämd, snäll och ödmjuk på samma gång. Någon som verkligen älskar mig och accepterar mig som den jag är. Som inte försöker få mig att bli någon annan.

Han slipar bort mina vassa kanter och jag är inte sur, arg och grinig längre. Han får mig att vilja vara en bättre människa. Han får mig att må bra och lockar fram mina goda sidor. När jag är ledsen tröstar han mig och han får mig att skratta varje dag.

Den här veckan är han i Norrland och jobbar och jag är gräsänka ända till på lördag. Men det får gå. Ibland är det bra att längta lite.

Jag duger som jag är

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.