Jag duger som jag är
Jag behöver inte förändra mig för att passa in. Jag är älskad för den jag är, inte för vad jag åstadkommer eller hur jag ser ut.
Jag accepterar mina dåliga sidor och bejakar de goda. Det är en ständigt pågående process.
Jag har svårt för ekonomi. Jag har alltid haft svårt att säga nej och har lånat ut till andra fastän jag inte har råd. Det knyter sig i magen och jag skjuter ekonomi framför mig, eftersom räkningar framkallar ångest och ont i magen. Nu får jag får hjälp med ekonomin, och det är skönt att våga blotta sina svagheter och ändå duga. Att ha någon att dela sina bekymmer med.
Jag väger mer än jag borde, men är inte motiverad att sluta äta vetemjöl och socker. Däremot försöker jag träna mer. Och jag tycker om min mulliga kropp. När jag var smal hade jag ständiga komplex över att jag var tjock. Helt sjukt.
Jag kommer alltid känna skuld över att jag inte kunnat skydda mina barn tillräckligt mycket. Men jag vet att de tycker att jag var deras räddning när de var utsatta. Det stärker mig. Det är svårt att vara förälder och ännu svårare att vara ensamförälder. Man kan heller inte ersätta den andre föräldern som valt bort sina barn eller inte finns av andra anledningar. Även om man försöker. Barn behöver både en mamma och en pappa.
Jag är positiv och glad, omtänksam och stark. I den livskris som pågår nu har jag verkligen insett att jag är mentalt stark, även jag är ledsen och gråter varje dag, så är jag stark. Jag är bra på att se det vackra i vardagen och är en obotlig optimist som ser det goda i alla. Hellre godtrogen än cynisk. Jag är bra på att leva här och nu och njuta av de små sakerna i tillvaron.
Jag duger som jag är.
Att leva med H är helt underbart. Det är så lätt att vara en del av en helhet. Vi bråkar inte, inga sura miner och skäll. Vi är goa och snälla mot varandra, ger varandra utrymme och har tillit. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant ibland. Att jag förtjänar att ha det så bra. För jag har aldrig levt ihop med någon som är rak och bestämd, snäll och ödmjuk på samma gång. Någon som verkligen älskar mig och accepterar mig som den jag är. Som inte försöker få mig att bli någon annan.
Han slipar bort mina vassa kanter och jag är inte sur, arg och grinig längre. Han får mig att vilja vara en bättre människa. Han får mig att må bra och lockar fram mina goda sidor. När jag är ledsen tröstar han mig och han får mig att skratta varje dag.
Den här veckan är han i Norrland och jobbar och jag är gräsänka ända till på lördag. Men det får gå. Ibland är det bra att längta lite.
Senaste kommentar