Tag-Archive for » tycka om «

Jag duger som jag är

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.

Kväll

Ibland känner jag mig lite bakbunden. Jag känner mig begränsad med vad jag skriver om i bloggen. Inte för att jag inte får skriva vad jag vill, utan för att jag har andra än mig själv att ta hänsyn till. Jag är inte lika aningslös som tidigare. Lämnar inte ut mig på samma sätt. Jag tror fortfarande gott om andra och jag tror stenhårt på det goda i människan, men jag är inte lika blåögt naiv som tidigare. Och tur är väl  det. Något ska man väl lära sig av ålder och erfarenhet.

Just detta att ta hänsyn till andra är viktigt för mig. Jag vill stå för vad jag uttrycker utan att skada andra eller mig själv heller för den delen. Jag måste vårda mig  och relationen till mig själv. Det finns en enda person som jag ska leva ihop med i hela mitt liv och det är jag själv. Därför måste jag se till att relationen med mig  fungerar och att  kärleken håller. För jag är helt övertygad om att jag måste tycka om mig själv som människa för att tycka om andra. Om jag inte tycker om den jag är, vilka värderingar jag står för, hur jag agerar mot andra, hur ska jag då kunna förmedla sunda värderingar och älska andra människor?

Nu talar jag om hela människan. Både kropp och själ.

Visst finns det saker med min kropp jag hade önskat annorlunda. Men jag kan inte göra om mina gener. Jag har lärt mig att gilla min kropp och se det positiva med den. Den är frisk och stark. Har fött 3 barn. Erbjuder kärlek och tröst. Och är något att hålla i när åskan går. Jag omfamnar både mulliga kurvor, åderbråck och närsynthet. Det är en del av mig.

Jag har blivit en bättre människa. Både mer mogen och klok. Jag har även blivit mer modig. Har lärt mig att vara rakare och har insett att jag inte kan vara alla till lags. Med det jobb jag har kan jag absolut inte var alla till lags. Det ligger inte i chefsrollen. För mig är det viktigt att vara lyhörd och lojal. Jag är en sån där tråkig typ som är både plikttrogen och lojal mot min arbetsgivare. Om man inte kan vara det så arbetar man nog på fel ställe är min åsikt. Hos tidigare arbetsgivare har jag sett allt för mycket av illojalitet.

Ännu en intressant arbetsdag är lagt till handlingarna. När jag gick ut genom dörren på jobbet var det redan mörkt ute. Timmarna flyger iväg. Långa dagar. Men det bekommer mig inte. Det är faktiskt ett privilegium att ha ett sånt kreativt och intressant jobb.