Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
8 Responses
  1. en trogen läsare skriver:

    Hej goumman idag har jag träffat det jag skrev om tidigare och det verkar bara bra
    önskar bara att det fortsätter
    har varit olycklig hela sommaren men nu så blommar det igen
    Kram på dig

  2. SJ skriver:

    Tack för en riktigt bra blogg!

  3. Tofflan skriver:

    B-bloggarna har jag jätteofta problem att kommentera hos. Mycket irriterande!

    Men du har rätt: kommunikation är nyckeln! 😀

    Kram pårej!

    • Inna skriver:

      Det är oftast svårast att kommentera när jag surfar med mobilen eller paddan. Irriterande är det som sagt.

      Eftersom vi båda jobbar med kommunikation så vet vi 🙂

      Kram!

  4. just att be om hjälp har jag slutat med.
    får bara smäll på käften gång på gång.
    vem fan bryr sig om någon annan.
    exempelvis:
    jag sydde gardiner åt grannarna i 6 timmar.
    inte ett tack ens… fick inflammation i en axel.
    däremot hjälpte jag en son med åtskilliga pengar i ett krisläge.
    sånt gör mig stolt 🙂

    • Inna skriver:

      Det är en otacksam granne som är ouppfostrad tycker jag.
      Men om man inte har tillräcklig kunskap eller tid för att utföra sitt arbete är det en skyldighet att be om hjälp i s f att bit aihop tyst och så får det utföras barndsläckning, när man hade kunnat lösa problemet om man bett om hjälp.

      Det är en ynnest att ha råd att hjälpa sina barn ekonomiskt. Om man inte kan, så får man stötta på alla andra sätt. Så är jag uppfostrad.

      Kram

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>