23

Jag var 23 år och mitt liv förändrades totalt en kylig värmlandsnatt. Det var skrämmande, omvälvande och alldeles fantastiskt. Jag blev vuxen i ett enda ögonblick.

Den 20 mars kl.03.28 1989 föddes Johan.

Mitt första barn. En liten rödhårig viljestark person. Lång redan från första stund. Det som fascinerade mig mest var att personligheten fanns där redan från allra första sekund. Den fysisk styrkan. Viljan.

Föräldrarollen passade mig perfekt. Det var så självklart och underbart. Även om jag inte planerat att få barn så tidigt är jag glad över att jag blev förälder så ung. Orken var så stor. Trots vaknätter och morgonpigga småbarn. Jag blir alldeles matt när jag tänker på jämnåriga som har småbarn nu.

Jag visste precis hur mitt barn skulle uppfostras. Min farfar klagade när han inte fick ge honom smörgås doppat i kaffe när han var 3 månader. Det hade han ju gjort med både barn och barnbarn. Men jag var sträng och farfar klagade: den där ungen uppfostras ju vetenskapligt!

Men sonen och hans syskon överlevde både tygblöjor, pedagogiska träleksaker och hemlagad barnmat 🙂

Barn är det finaste som finns. Jag är lyckligt lottad som har välsignats med tre stycken. De driver mig till vansinne, gnäller, klagar, får mig att skratt, gråta och skälla. Det finns inget i mitt liv som jag är så stolt över som mina barn och jag älskar dem över allt. Kärleken till sina barn är det starkaste kraft som finns.

Johan vill inte figurera i bloggen eller på bild. Så har det alltid varit. Stor integritet.

Grattis älskade unge<3

Johan 1 år strövar på Hovs Hallar juli 1990