Dags att tycka lite
Det finns mycket som engagerar mig, men det som får igång mig är skola och utbildning. Nu är jag fri att säga vad jag tycker. Så därför tycker jag till om en helig ko.
När jag arbetade som lärare var jag en sån där jobbig typ.
Jag gillade inte läxor.
Jag gav aldrig sällan läxor. Däremot ställde jag krav, hade deadlines på inlämningsuppgifter och gav prov av olika slag. Helst praktisk tillämpning av kunskaperna. Det är viktigt att eleverna ser målet och hur man kan nå dit. Några behöver mer tid och repetition än andra. Man behöver vägledning för att nå målet. Elever behöver tränas i att ta ansvar och planera.
Jag gillar fortfarande inte läxor. Varken som lärare eller förälder.
Den värsta formen av läxor är när alla elever får samma läxa. För att man ska ge läxa. Punkt.
Läxor måste individanpassas och ha en mening. Läxor för läxans skull är kontraproduktiv.
Ingen vuxen vill ha med sig övertidsarbete hem. Varför ska barnen ha det?
Mina egna barn är vuxna, men jag ser hur bonussonen har det. Långa skoldagar. Fotbollsträning två dagar i veckan. Läxor varje dag. När ska en 13-åring bara vara en unge?
Kan någon förklara varför ungarna inte kan klara arbetet i skolan, utan måste jobba övertid på kvällarna?
Ett av argumenten för läxor är att man måste lära sig vad som kommer sen.
I så fall borde läxorna handla om hur man lagar mat på lite pengar när man är fattig student, hur man slutför ett åtagande och hur man betalar räkningar i slutet av varje månad, håller sams med släkten och skurar toaletten.
Barn och ungdomar behöver repetition av sin kunskap så att den befästs.
De behöver inte övertidsarbete.
Se till att de lär sig allt i skolan. Se till att repetition finns i skolan.
Jag är övertygad om att det är helt fel sätt att befrämja lärande och kunskap när man vill öka antalet läxor, ha fler nationella prov och tidigare betyg.
Befrämja lärande och repetition i skolan. All kunskap är inte mätbar. Bejaka det livslånga lärandet.
WORD <3
Detta har jag tyckt hela tiden.
Bra att du tog bladet ur min mun 🙂
Du har så rätt Camilla, jag håller helt med dig!
Jag är stolt mamma till en grabb som precis har börjat första klass och tack och lov så är han glad och nöjd över sina läxor och gör dem (oftast) utan att knussla.
Det som däremot kan göra mig beklämd är att alla barn inte har samma förutsättningar hemma för att klara sina läxor. Det krävs ju trots allt att en förälder sitter med barnet och hjälper till, förhör barnet och kan svara på barnets frågor, men den bistra sanningen är att alla inte har föräldrar som antingen tar sig den tiden eller ens KAN göra det på grund av exempelvis språksvårigheter.
Kan inte låta bli att tänka på hur det måste kännas för en liten sjuåring att behöva möta frökens blick när de återigen inte klarat sin läxa.