Tag-Archive for » höst? «

Då och nu

Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.

Hälsporre är ett jäkla skit!

Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁

Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.

Vilat

Vilat

Vilat

Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.

Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.

askahogen

Asken mitt på Askahögen.

Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!

Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.

Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som  har  varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.

Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.

Jag har hittat hem till slut.

Livet på landet gör mirakel.

Eller har det med ålder och klokhet att göra?

Eller att jag lever med rätt person?

Självklart spelar alla dessa faktorer roll.

Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.

Bonusbarn, kratta löv och fika

Så har ännu en vecka passerat. Stillsam vardag på ytan, men ändå fylld av meningsfull samvaro. Jag älskar verkligen familjelivet.

När mina barn var tonåringar jobbade jag heltid och pluggade på deltid för att försörja oss. Varje dag åkte jag till jobbet innan de gick upp och var den som kom hem sist. De tvingades sköta mycket själva, på både gott och ont.
Nu är ungarna vuxna. Båda har jobb och trivs med tillvaron.

Tack vare att jag har fått bonusbarn kan jag vara en sån förälder jag önskade vara. Jag väcker på morgonen, fixar frukost och vi sitter tillsammans i lugn och ro och äter. På eftermiddagen finns jag hemma och kan prata om skoldagen och livet, hjälpa till med läxor och bara finnas till hands. Det är en ynnest jag är tacksam över. Bonusbarn är en gåva.

Det är ju inte så att jag vill gå hemma hela dagarna, men nu är jag arbetslös och då gäller det att göra det bästa av situationen. Jag sköter om hem och familj och trivs med min hemmafrutillvaro. Jag som hade klättrat på väggarna för några år sedan av att inte ha ett jobb som definierade mig och som gav mig meningsfullhet i tillvaron.Nu vet jag mitt egenvärde.  Livet förändras.

Jag söker jobb och funderar på att studera lite till. Frågan är vad jag vill bli när jag blir stor?

lov

Veckan som gick

Toppen:
*Familjen
*Min man (pojkvän säger dottern syrligt, eftersom vi inte är gifta, men man kallar inte en 45-åring pojkvän) jag blir mer kär i dig för varje dag. Du är en fantastisk människa som är full av omtanke och omsorg om andra. Din kärlek gör mig till en bättre människa.
*Livet på landet. Lugnet är som balsam för själen.

Botten:
*Musjävlarna som knaprar på vårt hus och håller oss vakna på nätterna.
*Regn och rusk. Jag GILLAR INTE höst. punkt.
*Oavsett vilket håll jag cyklar på så är det motvind. Nackdelen med att bo mitt på slätten.

Det trodde jag aldrig om mig själv:
*Jag ser på Bonde söker fru och gillar det.

Längtan

Min sista dag som gräsänka. Jag längtar så efter kärleken. Vilken tur att han kommer hem i kväll!

De här två veckorna har ändå gått fort. Jag har haft fullt upp på jobbet och Kärleken och bonussonen har haft en härlig semester i värmen. Men nu vill jag ha hem min man.

Novembermörkret är tärande. Jag försöker ta en promenad i dagsljus varje dag, för att tanka d-vitamin och ljus. Mörkt när jag går till bussen. Mörkt när jag kommer hem.

Ont i foten hela helgen. Kunde knappt gå när jag kom hem i fredags. Hälsporre suger. Men inser att foten är mycket bättre än i somras, då jag knappt kunde gå alls vissa dagar. Nu går jag mellan 7 och 10 km varje dag. Inte mycket för någon med normal fot, men för mig så är det fantastiskt. Jag längtar så efter att kunna springa och gå raska promenader power walks som jag gjorde tidigare.

Nu är det 4 veckor kvar till jul. Jag längtar. Det ska bli underbart att fira jul som sambo tillsammans med Kärleken. Det bästa är att mina älskade ungar också kommer hit.  Kan inte bli bättre. En riktig drömjul.

bild(105)

Ännu en dag i paradiset

Underbart att komma hem till en rött hus på landet. Helgen har varit fylld av kärlek och samvaro, läxläsning och jobbsökeri, sovmorgon och gemenskap.

Nu är det måndag. Förmiddagen har ägnats åt jobbsökeri och påklädning. Jag har ledvärk och ont och har ett enormt sömnbehov. Sover 8-10 timmar per natt. Jag skyller på hösten.

Idag regnar det och är verkligen vill-sitta-inne-hela-dagen-väder. Och jag måste inte gå ut! Vi har mat och jag kan hämta ut nya böcker på bibblan i morgon. Åh vad jag gillar de där sms:n som aviserar att det finns en bok att hämta.

Nu blir det lite uppiggande kaffe och veckans avsnitt av The Good wife.

Hoppas ni har det bra mina gullvippor <3

parontrad

Bland böcker och annat

För 15 år sedan stod jag vid ett vägskäl. Jag valde att plugga till systemutvecklare. Jag valde att inte plugga till bibliotekarie. Mest av praktiska skäl. Jag undrar hur mitt liv hade blivit om jag vigt det åt böcker?

Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker och biblioteket har känts som mitt andra hem. Som student satt jag hellre på bibblan och pluggade än hemma. Fast biblioteket i Karlstad blev jag aldrig kompis med av någon anledning. Stort och opersonligt.

Jag älskar fortfarande att gå till biblioteket. Både för nöje och bildning. Mitt nya bibliotek, i Vadstena, är både välkomnande och bokrikt. Det är  välsorterat och vackert och ovanligt stort för att vara en sån liten kommun. Jag gillar bibblan i Vadstena.

Livet på landet passar mig. Jag har fått en inre harmoni som inte fanns förut. H gör mig till en bättre person. Vi passar ihop. Det har bara fallit på plats och fungerar utan krångel. Det var meningen att det skulle bli vi, även om det tog ett tag.

Även om jag inte bloggar lika mycket längre, så är jag fortfarande full av ord och tankar. Men behovet av att dela sina tankar med hela världen har minskat. Och det är lite lustigt, med tanke på att jag inte har ett arbete att gå till just nu. Jag är arbetssökande (sökte 5 jobb i morse) och hemmafru och träffar inte så många människor på dagarna. Men jag mår bra.
Jag gillar att baka och laga mat, pyssla om familjen och ägna mig åt de där små sakerna som jag aldrig hann med när jag var upptagen chäääf. En annan sak som livet på landet med H har burit med sig är att jag är inte sur och irriterad längre. Jag har  slutat att svära och jag är nästan glad på morgonen. Nästan. Jag är fortfarande inte så mycket tjolahopp, men jag biter inte huvudet av folk längre.

Idag är det verkligen höst. Kallt. Tur att jag letat fram vantarna när jag gav mig ut på min cykeltur in till stan. Har t  o m plockat fram strumpor. Barbent i klänning är inte så lockande längre. Bytte böcker på bibblan. Lämnade tillbaka Peter Robinson och fick med mig Philippa Gregory och en bok om surdegsbröd.

Efter bibblan blev det eftermiddagfika hos svärmor. Cyklade hem och sökte 2 jobb till. Sen ska jag baka surdegsbröd.

Jag har det bra.

I dag

Mörker omkring mig.

Ljuset fattas mig.

Jag gillar inte överproduktionen av melatonin.

Men det är bara att gilla läget.

Jag skiner av inre solsken och omfamnar livet så gott jag kan. Trotsar mörkret.

Vaccinerad idag. Mot influensa.

För övrigt har dagen varit fylld av möten, samtal, mejl, tjat, erfarenhetsutbyte, problemlösning, planering och skratt. En helt vanlig dag på jobbet alltså 🙂

Nu kommer lite skryt.

När jag kom hem från jobbet vid 19-tiden var middagen klar. Sonen är en duktig kock. Men som så många andra ungdomar är han arbetslös. Så han sköter hushållsarbetet. Bra deal tycker jag. Fast vi har inte samma syn på städning. Ja ja, man kan inte få allt. Men tre vuxna barn som alla kan laga mat är inte fy skam.

Over & out från Fröken Chef

Kroppen får styra idag

Sov ända till halv nio.

Det kallar jag sovmorgon.

Frukost i lugn och ro.

Jobba lite och sen en promenad i Lilla Paris. Det är grått och trist ute.

Huvudvärk.

Så nu tänker jag ta mig friheten att krypa under en filt och sova lite till.

Bara för att jag kan.

Städa kan jag göra i morgon.

Faktiskt.

Mörker & ljus

Klockan har passerat 16.30 och det är kolsvart. Tidigare idag har det varit både grått, regnigt och till och med solsken en kort stund.

Jag trotsade ösregnet och gick ut på en promenad. Med regnkläder och gummistövlar klarar man sig bra och det var skönt att få röra på sig. I dagsljus.

Mörkret är orsaken till att jag ogillar november.

Mörkret påverkar oss biologiskt. Kroppen tillverkar mer melatonin och vi blir trötta.

Jag är beroende av ljus för att fungera. Att det är mörkt när jag åker till jobbet, är instängd på ett kontor hela dagen och sen är det kolsvart när jag åker hem gör att jag inte får tillräckligt med dagsljus. Ingen svår ekvation att räkna ut.

Brist på ljus kan ge depression.

Även om jag ogillar mörker är jag inte deprimerad. Det finns så många positiva saker i mitt liv att jag skulle kunna agera kraftverk med all min energi!

Men jag gnäller över mörkret och jag har svårt att omfamna november. Så är det bara.

Det är mörkt ute, men inne har jag massor av ljus och lampor tända. Herregud vad jag konsumerar ljus!

Om tre veckor är det första advent. Tiden går fort.

Jag har köpt en ny adventsstake. Precis i min smak. Stilren och enkel. Jag är inte så mycket för fluff och krusiduller. Det är det tredje adventsstaken jag köpt i mitt vuxna liv, så jag tror att det kan räknas som nödvändigt bruk snarare än flärd 🙂

 

Nu blir det söndagsmys. Dvs dejt med tvättstugan och sen söndagsmiddag.

Portergryta står på menyn. Det gäller att leva gott i höstmörkret.

Tjolahopp mina gullvippor <3

 

Torsdag

Trött som ett snöre
Ont i nacken
Redo för en ny arbetsdag
Som vanligt fylld av inre solsken
Dagens agenda är fullproppad
Attans vad jag ogillar mörker!
Gummistövlar på idag!

Ljus i mörker

Dagens väder är den exakta orsaken till att jag inte gillar hösten.

Pissregn och mörker.

Det kan få den gladaste att bli deprimerad.

Men det blir inte jag. Mitt inre solsken lyser och livet är toppen.

På jobbet är det fullt ös. Åh vad jag gillar mitt jobb!

Sonen har diskat och tvättat samt lagat mat. Ugnsstekta revben efter farmors recept och hasselbackspotatis.

Det är underbart att komma hem från jobbet och middagen står på bordet.

Det gäller att se ljuset i mörkret.

Positivism javisst!

 

Nu ska jag testa mitt nya headset till telifånen. Om jag får upp paketet. Förpackningen är typ inbrottssäker!