Tag-Archive for » askahögen «

Hej

Det blir så lite bloggat.  Jag skrev ett inlägg i fredags, men sen glömde/orkade jag inte att publicera.

Huvudet är fortfarande fullt av tankar och reflektioner, men jag delar dem på andra sätt, i samtalet vid middagsbordet, fikastunder på jobbet, men grannen över en kopp kaffe, småpratet innan vi somnar. Jag behöver inte den bekräftelse som bloggen tidigare gav. Jag lever mitt liv mer analogt än tidigare. Även om jag är ständigt uppkopplad. Och det är helt underbart. Samtidigt vill jag inte lägga ner bloggen (jag har skrivit om detta tidigare) så jag har betalat för domännamn och webbhotell ett år till.

Helgen har präglats av migrän, fotboll och regn med lite soliga inslag.

Vi inledde helgen med tapas. Tapas är perfekt på fredag. Lätt att laga, tar inte lång tid och det finns något som alla gillar. Till det ett glas rött. Eller Cola zero som mannen och sonen föredrar. Lördagen fylldes av jobba över (mannen) fotbollsträning (bonussonen) greja ute och städa på uterummet (jag) Solen sken vackert och värmande över hus och trädgård. Jag älskar verkligen livet på landet. Och det är roligt att bo ett så gammalt kulturlandskap.  Vi bor här.   Grannen säger att vi bor i kungens kurva (den första) eftersom vägen svänger kraftigt  mellan Askahögen och vår tomt 🙂
Söndagens präglades av migrän (mannen) fotbollsmatch (bonussonen) hämta chiliplantor och handla mat (jag) allt inramat av ett ihållande regn. Jag måste säga att 15-åringarna ska ha en eloge för att de spelade match i ösregn utan att klaga. Och jag är jätteglad för alla nya spännande chiliplantor jag fått av Stig!

1389336_829773793737725_95893912_n

Denna vecka är det bara tre arbetsdagar. Sen har jag semester. Sonen kommer på torsdag. Store sonen, som hunnit fylla 26. Store sonen som har fast jobb, ordning på livet och mår bra. Trots avbrutna gymnasiestudier ett antal gånger och uppgiven arbetslöshet. Livet är inte kört för att man misslyckas med gymnasiet. Även om det är lätt att tro det. Jag är så glad att han har det så bra.

Det ska bli så skönt med lite semester att få ordentligt med tid att umgås med familj och kunna pyssla hemma. Plantera om växter, greja i trädgården och sen avslutas semestern med en liten tripp till Tyskland med  världens bästa svärmor.

Men först är det jobb i dagarna tre!

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Då och nu

Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.

Hälsporre är ett jäkla skit!

Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁

Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.

Vilat

Vilat

Vilat

Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.

Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.

askahogen

Asken mitt på Askahögen.

Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!

Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.

Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som  har  varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.

Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.

Jag har hittat hem till slut.

Livet på landet gör mirakel.

Eller har det med ålder och klokhet att göra?

Eller att jag lever med rätt person?

Självklart spelar alla dessa faktorer roll.

Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.