Då och nu
Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.
Hälsporre är ett jäkla skit!
Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁
Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.
Vilat
Vilat
Vilat
Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.
Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.
Asken mitt på Askahögen.
Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!
Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.
Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som har varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.
Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.
Jag har hittat hem till slut.
Livet på landet gör mirakel.
Eller har det med ålder och klokhet att göra?
Eller att jag lever med rätt person?
Självklart spelar alla dessa faktorer roll.
Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.
Underbart att komma in och läsa om ditt liv igen.
Kram
Grethe
Trodde att det var fel på min dator och hade tänkt att lämna in den för genomgång men nu verkar det som allt har löst sig .
Tack vara Micke som är en vänbloggare med dig.
jag har ju ingen egen blogg men har ju hittat hit genom
Gemensamma bloggare.
Kramar till dig
Inna
Det var ett litet javascript som smugglats in i en fil som fick antivirusprogram på en del windowsdatorer att reagera. Jag har ju en MAC så jag slipper sånt.
Skönt att det ordnade sig utan att jag fick tuppjuck 🙂
Kram
Å vad det verkar vara härligt där ni bor! Du kan lita på att det blir ett studiebesök nästa gång jag kommer neråt – vilket tyvärr lär dröja (om jag inte gömmer mig i riksfärdtjänsttaxin när mamma åker hem härifrån nån gång kring trettonhelgen).
Hälsporre ja… fy f***n! Först fick jag i vänsterfoten. Det tog ett och ett halvt år att bli av med den. Sen var jag besvärsfri i kanske ett halvår när plötsligt högerfoten fick sin sporre. Den har lyckligtvis varit mildare än den första och nu efter tio månader, ungefär, börjar den bli bättre. Jag har kommit igång med lite promenader, det är det jag gillar mest.
Var simmar du nånstans?? Finns det simhall inne i ”Stöllestan” eller åker du till Metropolen???
Kram och försök fortsätt vila foten – det är det enda som hjälper, tyvärr! 🙁
Det är helt underbart här på landet! Jag ser fram emot ditt besök.
Visst har vi simhall i lilla Vadstena. Fräscht och fint och framför allt varmt i både luft och vatten.
Jag vilar och vilar den där jäkla skitfoten. Det sätter sina spår på kroppen. Trivselkilona har en tendens att klistra sig fast. Men det är mest andra som har ont av att jag är tjock.
Cykeln är min frihet. Motion, transport och naturupplevelse på samma gång. In till stan är det 5 km.
Kram
Det ser verkligen helt underbart ut….
Jaså, det finns simhall! Den måste vara ganska ny då, eller?
Jo, jag vet, hälsporre är skit! Sista tiden gick jag på två kryckor och hann ta en kur dundermedicin. Sen blev jag tvungen att vara medicinfri inför min tumöroperation. Efter operationen kunde jag inte gå så mycket och så långt – och det var då min första hälsporre började läka. Den var enormt seg, men jag rekommenderar inte nån tumöroperation, roligare kan man ha.
Skönt att det funkar att cykla! Min hoj är tyvärr rejält rostig och obrukbar. Men, som sagt, nu har jag börjat med lätta promenader om cirka tre kilometer igen – och jag är så glad att det funkar. Skit i vad folk tycker om dina kilon, det är DIN kropp!
Kram och ha en fin helg!
Tror att simhallen är gammal, men nyrenoverad.
Cykla är bra och snällt för fötterna. Jag har en ny fin cykel, som jag fick av H i 49-årspresent.
Hoppas du haft en bra helg!