Tag-Archive for » träning «

Då och nu

Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.

Hälsporre är ett jäkla skit!

Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁

Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.

Vilat

Vilat

Vilat

Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.

Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.

askahogen

Asken mitt på Askahögen.

Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!

Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.

Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som  har  varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.

Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.

Jag har hittat hem till slut.

Livet på landet gör mirakel.

Eller har det med ålder och klokhet att göra?

Eller att jag lever med rätt person?

Självklart spelar alla dessa faktorer roll.

Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.

Kropp

I hela mitt liv har jag varit frisk och stark. Sällan sjuk och i hyfsad form. Men har inte lagt mycket tid på att träna. Träna är tråkigt i min värld. Jag fått ett ryck då och då för att sedan hemfalla åt ingen träning alls. I långa perioder har jag dansat folkdans och det har varit motion nog.
egobild
De senaste åren har kroppen förfallit. Den ena krämpan efter den andra har smugit sig på. Eller snarare jag har förträngt att kroppen gör ont. Familjen har däremot fått höra mitt gnäll. Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkare, där fick jag remiss till sjukgymnast och det var toppen. Jag blev lyssnad på och mina besvär är inte hittepå. Jag har: hälsporre (så ont att gå) åderbråck (ärftligt) trochanterit (orsakat av felbelastning p g a hälsporren. Gör jävligt ont. Mest när jag går) musarm (har varit min följeslagare i 10 år. Jag har vant mig) inflammation i axeln (ont ont ont) nerv i kläm i ryggen (kommer och går, gör skitont) På toppen av det framfall, övervikt och synfel. Ja, närsynt har jag varit i 40 år, så det är ju mer som en egenskap.

trana

Tant har fått börja hos sjukgymnast. Tant simmar i simhallen med andra tanter på dagtid. Tant gör övningar för axel, arm och höft varje dag. Visst är jag avundsjuk på de som kan springa och gå utan smärta. Men jag får göra det bästa med mina förutsättningar.

Fy farao vad jag ångrar att jag tagit en frisk kropp för given. Fy farao vad jag ångrar att jag bara bitit ihop och kämpat vidare, trots att jag haft ont.

Men nu ska jag vara snäll mot min kropp. För den ska hänga med i några år till.

onlysolutions

Må bra

Jag deltar  i ett hälsoprojekt på jobbet. Med fokus på helhet; att både kropp och själ ska må bra.

Jag har under de senaste åren fokuserat så mycket på det inre att jag försummat kroppen. Så vid årsskiftet började jag träna och lägga om kosten. Har dragit ner på konsumtion av vitt mjöl, raffinerat socker, ris och pasta. Slutat med kakor, godis, glass och sötsaker. Men jag äter fortfarande mörk choklad, fast inte varje dag. Och jag äter tårta och dessert på kalas och vid speciella tillfällen. Men jag mölar inte i mig varje dag. Det är stor skillnad.

Jag märker att jag har fått en helt annan ork. Blodsockernivån är stabil och jag slipper de där dipparna på eftermiddagen som gör att man utan problem kan trycka i sig en rejäl chokladbit.

På vågen märks inte mycket -4 kilo, men det är inte viktnedgången som är det primära, utan att få bättre kondition , orka mer och må bra!

Sjukgymnasten säger att det syns på min kropp att jag gått ner. Kärlekshandtagen på ryggen har nästan försvunnit.

Nu väntar jag på att det ska bli såpass mycket barmark ute att jag kan springa ute. För det blir lite trist i längden med att springa på ett löpband och titta in i en tegelvägg.

Tänk att jag som avskytt löpträning i så många år tycket att det är roligt.

Det är viktigt att må bra. I hela kroppen.

Nu har jag fått i mig min blåbärsmothie (god frukost) och det är dags att åka till jobbet. Jag är trött som ett snöre (hjärnan var väl aktiv i natt) men när jag kommer fram till jobbet är jag på g!

Ha en bra dag mina gullvippor <3

Vardagslycka

I morse pratade man om vardagslycka på radion. Ingen bussresa utan Morgonpasset i p3.

Det är viktigt att kunna glädjas över de små sakerna. Att njuta av vardagen och det där små guldkornen som förgyller tillvaron.

Vardagslycka:

Att vakna utvilad INNAN klockan ringer.

Att ligga i sängen och lyssna på fågelkonsert innan man går upp.

Att bussarna håller tidtabellen och jag kommer hem i tid.

Att gapskratta med mina kollegor åt något fullständigt banalt och tramsigt.

Att sonen är på gott humör och vi har en trevlig konversation om allt möjligt.

Att prata i telefon med Kärleken varje kväll vi inte är tillsammans.

Att sonen har diskat OCH torkat diskbänken när jag kommer från jobbet.

Att bada skumbad och lyssna på favoritmusik OCH sjunga med högt utan att någon klagar.

 

Solsken idag också. Både inre solsken och vårsol ute. Kallt så klart. Det är ju mars 🙂

Arbetsdagen har ägnats åt problemlösning, resursfördelning, samarbete, kommunikation och ett och annat skratt.

Samt träning. Härligt att bli svettig och känna hur endorfinerna hoppar i kroppen efteråt.

Nu  njuter jag av att vara ensam hemma. Såna kvällar behövs också. Efter en hel dag med människor, prat och ljud runt om är det skönt att vara helt solokvist.

Imorgon kommer finaste prinsessan, mammas trollunge, Sara den rara hem <3 Hon är efterlängtad och välkommen.

Ps. Tusen tack för alla grattiskramar och hälsningar jag fått idag! Man skulle kunna tro att jag fyller år, men det ju bara en namnsdag 🙂

Chock

Om man utsätter en fullfjädrad soffpotatis med inbyggd latmask för träning på gymmet två dagar i rad blir den helt chockad.

En traumatisk upplevelse. Kroppen vet inte hur den ska bete sig.Eller är det helt enkelt träningsvärk?

Men skönt att röra på sig. Och idag orkade jag lite mer, lite längre. Mitt första mål är att orka springa 5 km utan att det känns som en nära döden-upplevelse.

I morgon blir det vila, om jag ska klara av att dansa på lördag. Då blir det trettondagsbal. Sång, musik, och dans med likasinnade.

 

En bra dag på jobbet. Det har jobbats och strävats på med att lösa problem. Det är roligt att jobba i en sån dynamisk verksamhet, där det ständigt händer något och snabba beslut fattas.

Dags att inta soffan och titta sig lite tv. Bletchley Circle. Bra drama.

Livet är gott <3

Solsken

Så är första dagen på kontoret efter ledigheten avklarad.

Det märks att folk har varit lediga och laddat batterierna.

Positiv energi och leenden samtidigt som alla jobbar på.

Man kommer så mycket längre med ett leende. Man kan vara tydlig och bestämd och vänlig på samma gång.

Tack vare Lena blev det en vända i gymet. Löparbandet gjorde sitt bästa för att få fart på fläsket. Fy farao vad jag har dålig kondis. Men det är bara att kämpa på. Rom byggdes inte på en dag som sagt 🙂

Hela dagen har solen lyst utomhus. Man blir så mycket gladare av solen. Både yttre och inre solsken. Kan inte bli bättre.