Tag-Archive for » ord «

Gårdagens tankar idag

Varje morgonpromenad får jag inspiration till blogginlägg. Ibland noterar jag i simplenote, men många gånger stannar inlägget i tanken. Under dagen har jag inte tid. De flesta inlägg är tidsinställda, som det här. På kvällen orkar jag oftast inte. Eller så struntar jag i datorn. Så många tankar blir inte mer än tankar.

Jag älskar måndagar. Det är alltid lätt att gå upp, även om jag är trött. Det är något speciellt med en ny härlig vecka som ligger framför oss. Eleverna är sällan sprudlande glada på måndag morgon 🙂 Det är mer zombier som släpar sig in i klassrummet. Men jag är glad och förväntansfull.

Man märker att det är ljusare på morgonen. Det gör också att humöret höjs. Även om jag är trött som ett snöre när väckarklockan ringer, så blir jag pigg och glad under min morgonpromenad.

Nästa vecka är det sportlov här. Men jag jobbar. Vi lärare på Real har semestertjänst med vanlig 40-timmarsvecka och semester. Jag är sjukt nöjd med det. Jag jobbar mina 40 timmar på jobbet och jag kan välja när jag ska ha semester. Jag väljer att jobba på sportlovet. Tar kanske ledigt 1 eller 2 dagar.

Men först ska jag leva här och nu. Det är viktigt att leva i nuet.

Om att vara Ord-Hitler

Jag står i kön på Ica. Bakom mig hör jag en röst som säger:
Jag har mindre saker än dig, så jag går före.

Jag vänder mig om, men lyckas hejda orden innan jag säger dem högt:
Det heter inte mindre, utan färre!

Hur svårt kan det vara att skilja på antal och storlek???????

#tänkomjagkundeläggaenergipåandraviktigaresaker

Hej

Hej Bloggen, har du saknat mig?

Jag saknar inte dig så mycket. Faktiskt.  Livet på riktigt pågår för fullt och jag har inte så mycket tid med dig. Hoppas du förstår.

I sommar firar jag 15 år på nätet. Först med hemsidan och sedan bloggen. Ibland saknar jag  kodpillet med html, php & css och skapandet  i photoshop.

Men orden har alltid varit viktigast.

Jag är en språkperson. Verbal. Minst sagt 😉

Webben är fylld av ord. Twitter, facebook och andra sociala medier  är som ett stor arena proppad med folk som skriker ut sina tankar och åsikter i megafon helt hämningslöst.

Se mig! Hör mig! Läs mig! Bekräfta mig!

Trots att vi har allt fler kommunikationskanaler är allt fler människor ensamma.

I vardagen har jag svårt att hitta tid för umgänge med andra. Jobb, familj och Kärleken går före. Sen tycker jag att det är viktigt att vårda relationen med mig själv. Att jag mår bra och fungerar.

Umgänget på nätet har förlorat sin tjusning. Kanske mest för att jobb, familj och Kärleken är mer betydelsefullt.

Så jag hoppas att du inte blir ledsen min kära blogg att jag inte umgås med dig varje dag.  Du var en livlina och vän, men nu klarar jag mig själv. Så vi ses inte lika ofta längre. Men jag gillar dig fortfarande.

Puss & kram Inna

Ord och sånt

När jag får beröm för mitt sätt att skriva och när andra säger att de tycker om hur jag behandlar ord och uttrycker mig drabbas jag ibland av prestationsångest. Jag börjar tänka hur jag skriver och vad jag skriver. Fastnar i meningsbyggnad, subjekt, predikat och interpunktion. För att inte tala om ordval och en nästan sjuklig oro för att bli missförstådd. Det hämmar det språkliga flödet.

Det bästa är jag inte tänker alls utan orden bara kommer till mig. Struntar i Ord-Hitler som sitter på axeln och bara låter orden flöda. För vem tänker på korrekt meningsbyggnad och rättstavade ord i en text som roar eller engagerar? Sen kan man alltid korrigera. . Men ett vanligt simpelt blogginlägg publicerar man bara i alla fall jag. Den enda regel jag har är att aldrig publicera någon jag skrivit i affekt eller när jag är onykter. Jag ska kunna stå för det jag skriver.

Jag har börjat att skriva ner tankar och idéer som kommer. Direkt. Simplenote är min kompis. För kommer jag på något smart mitt i natten, när jag sitter på toa eller är ute på promenad minns jag inte alltid när jag sätter mig vid datorn. Så jag antecknar tankar och stödord.

På promenad torrbloggar jag nästan alltid. Det är helt sjuk.

När jag råkar ut för dråpliga saker är min första tanke hur ska jag blogga om det här?!

Men tänker jag för mycket på andras förväntningar låser det sig.

Prestationsångesten gör sitt intrång.

En gång i min ungdom, läs när jag var en osäker töntig lantis på snobbiga Agnebergsgymnasiet, hade jag en extrem prestationsångest. Till slut vågade jag inte räcka upp handen, för jag var så rädd för att svara fel, även om jag visste rätta svaret.

Är det något livet har lärt mig så är det att vi måste våga göra fel!

Vägen till den insikten har varit lång och krokig och jag har gjort både stora och små, banala och allvarliga fel. Men utan felen hade jag inte haft den kunskap och insikt jag har idag.

Det är av felen vi lär oss.

Och när jag tänker för mycket på förväntningarna på mig hämtar jag kraft i den insikten och bara är mig själv.

Och oftast har orden strömmat ur mig helt på egen hand innan jag har hunnit tänka.

Kontentan av detta inlägget är väl att vi ska våga göra fel och lära oss av felen vi gör.

Ord

Man kan skriva och så kan man skriva.

Leo förför och förtrollar med sina ord.

Jag faller som en fura varje gång.

Jag älskar människor som behärska vårt fantastiska språk. Vi andra som kämpar med subjekt och predikat faller platt till jorden. Kan man lugnt säga. Jag skyller på min svensklärare: rektorns fru som vägrade oss elever att tala dialekt på gymnasiet. Vi skulle höja vår språkliga nivå. Stackars de som kom från Bullarn eller Smögen kan jag säga.

Min dialekt? Västsvensk med rötter i Uddevalla. Om någon vill veta 🙂

Som 17-åring föll jag för Robert Broberg. Som 47-åring diggar jag Leo.

En annan som skriver så jag blir helt matt är Täppas.

Sen en underbar pragmatisk kvinna av den mest perfekta årgång av alla: Mona. Jordnära och lyxig i en underbar symbios.

Vilken brud!

Löv jo all <3

ps. en favvolåt på morgonkvisten

20120923-112024.jpg

20120923-112037.jpg

20120923-112100.jpg

20120923-112119.jpg

Blåsa lite eller nåt

Ibland är det väl bra att man hör vad man lyssnar på.

Jag lyssnar på musik jämt.

Har spellistor på Spotify, i mobilen, lyssnar på radio och trallar med.

Sitter och jobbar med bedömning av inlämningsuppgifter. Ja, man kan göra sådant på lördag.

Lyssnar på musik.

En av låtarna hör till de ”populära sommarhitsen”

Trallar med och så börjar jag höra på den engelska texten.

Låten är en instruktion hur man gör en avsugning!

Ja, fin musik jag lyssnar på.

Undrar hur många barn som trallar på denna låten i sommar.

Men det handlar inte om att blåsa i en visselpipa 😉

Blandade tankar på en söndag

Strålande solsken och svinkallt.

Ishavsvindar idag.

Men jag klagar inte. Ingen snö och solljus som flödar.

Det gäller att hitta guldkornen i tillvaron. Bli lycklig i det lilla. Finna glädjen i det vardagliga och trygga. Inte leta kickar och häftig tillfredsställelse.

Det är många tankar som far runt i skallen.

I drömmen blandas förhoppningar, upplevelser och det helt orationella hej vilt.

Vaknade med en konstig känsla i kroppen.

Ibland behöver man bara höra ett enda ord för att bli påverkad och känna sig ifrågasatt.

Oskyldiga ord  som man trots gemensamma referensramar tolkar så olika.

Missförstånd uppstår ofta just för att man inte tolkar ord och uttryck på samma sätt.

Man talar inte samma samma språk.

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.

Jag har dessutom en förmåga att tro det värsta. Har svårt att tro att jag är värd det bästa. Självkänslan är låg och självförtroendet på topp.

 

Kaffe och musik är ett bra sätt att få igång dagen.

Kontemplation och lite plikt står på agendan.

Städa på en söndag. Min religiösa mormor snurrar väl runt i graven.

Kanske inte så upphetsande, men nödvändigt. Att städa menar jag.

På vardagarna får jobbet min energi. Jag har privilegiet att välja att ge jobbet min energi. För att jag kan. Och vill. När jag hade små barn var jobbet mest en försörjning. Ett sätt att finansiera företaget Familjen. Idag är jobbet så mycket mer. Tillfredsställelse och självförverkligande tillsammans med en tro på att min erfarenhet och min kompetens faktiskt kan ge något till andra. Genom jobbet har jag vänner och umgänge och får utvecklas och må bra.

Söndagsmiddag tillsammans med sonen. Det händer inte så ofta. Därför desto mer värdefullt.

Men först ska jag städa 🙂

 

Ord-Hitler

Ja, det är vad mina barn och elever kallar mig.

När någon säger han i stället för honom, skriver dom i stället för dem så rättar jag helt automatiskt, utan att tänka.

Det sitter i ryggmärgen.

Jag är humanist och språkälskare.

Som upptäckte teknik och entreprenörskap.

Men språkpedanten finns kvar.

I flera bloggar har jag sett ordet chey.

Först förstod jag inte vad som åsyftades. Sen insåg jag att det var tjej man menar.

Varje gång jag läser chey får jag rysningar och det gör ont i mig. Jag vill skrika att det är fel, fel, fel!

Jag kan utan problem skriva aj löv jo i stället för I love You. Inkonsekvent jag vet, men tror att det beror på att det är lättare att skriva svengelska.

Ett annat uttryck som jag avskyr är även fast. Det heter även om eller fastän.

Som ni förstår är SAOL min husgud.

Ord-Hitler var det.

Språkbegåvad

Ibland har jag en välutvecklad vokabulär =)

Ja, alla ord som finns i SAOL gäller.  Bestämd form genitiv närmare bestämt.

Kom ihåg att mitt alter ego är ord-Hilter 😉

Ord

När man sitter och sörjer och den ledsna klumpen i magen kommit tillbaka är det bra att göra något som skingrar tankarna.

Kolla på nytt på nytt

Tvätta

Städa

Funderar på entreprenörskap och jämställdhet. För mig handlar inte jämställdhet enbart om genus. Det är att göra det för lätt för sig.

Förbereder en presentation på kommande konferens. En presentation där jag ska berätta hur jag jobbar och varför det är framgångsrikt.

Helt plötsligt känner jag mig stark och professionell och det spelar ingen roll att  jag har hjärtesorg.

Behöver jag pigga upp mig ännu mer så lyssnar jag lite  på På minuten. Då kommer skrattet direkt. Och skratt är läkande.

Jag vet att det som behövs är tid. Men ibland önskar jag  att tiden går fortare.

Jag gör mitt bästa för att följa  professionella råd: Sörj, Skriv, Stärk mig själv, Skriv brev, Håll distans, Se det för vad det var, Lär!

Just att lära av erfarenheter är svårt när man befinner sig mitt i eländet. Det är alltid lättare när man har fått perspektiv och bearbetat svårigheterna. Jag vet som sagt att tid är den bästa medicinen. Tid läker sår.

Jag kan  se att jag fallit för samma typ av män: charmiga, snälla, omtänksamma som tagit mig med storm och fått mig oerhört förälskad. De boostade mig med kärlek och omsorg under några månader och sedan gjorde de abrupt slut. Tyvärr jag älskar dig inte längre. Du var inte den rätta.

Just att bli så älskad och sedan tvärt bortkastad bekräftar den känsla jag burit med mig ända sedan ungdomen: jag är inte god nog. Jag duger att roa sig med en kort period, men sen vill man ha något bättre.

Och det är då jag funderar på om det kanske är meningen att jag ska leva ensam resten av livet?

Eller är det bara ett ledset hjärta och en stukad självkänsla som talar?

Du behöver inte svara. Jag skriver för att få ur mig smärtan. Det är terapi att skriva. De flesta orden förblir hemliga. Den hemliga dagboken finns på datorn. Inte under kudden som när jag var 14. Jag skriver varje dag. Men ibland behöver man få perspektiv och att någon då kan göra att man lyfter blicken och ändrar synsätt gör att det är värt att blotta sig.
Du som tycker att jag är en dålig vän eller inte tycker om vad jag skriver behöver varken tycka eller läsa.  Jag skriver för min skull. Inte någon annan.