Ord
Man kan skriva och så kan man skriva.
Leo förför och förtrollar med sina ord.
Jag faller som en fura varje gång.
Jag älskar människor som behärska vårt fantastiska språk. Vi andra som kämpar med subjekt och predikat faller platt till jorden. Kan man lugnt säga. Jag skyller på min svensklärare: rektorns fru som vägrade oss elever att tala dialekt på gymnasiet. Vi skulle höja vår språkliga nivå. Stackars de som kom från Bullarn eller Smögen kan jag säga.
Min dialekt? Västsvensk med rötter i Uddevalla. Om någon vill veta 🙂
Som 17-åring föll jag för Robert Broberg. Som 47-åring diggar jag Leo.
En annan som skriver så jag blir helt matt är Täppas.
Sen en underbar pragmatisk kvinna av den mest perfekta årgång av alla: Mona. Jordnära och lyxig i en underbar symbios.
Vilken brud!
Löv jo all <3
ps. en favvolåt på morgonkvisten
Senaste kommentar