Tag-Archive for » blogg «

Hej bloggen

Hej bloggen, det var länge sedan.

Livet pågår för fullt och jag är ledsen att jag behandlar dig så styvmoderligt. Men vi har på något sätt växt ifrån varandra. Jag behöver dig inte längre. Du finns kvar av sentimentala skäl om jag ska vara helt uppriktig och vänner ska ju kunna säga sanningen till varandra.

Det riktiga livet är viktigare än det digitala. Jag har varken behov eller lust att redogöra för allt jag gör, känner och tycker. Kalla mig tråkig, lat eller bekväm. Men jag måste inte tala om vad jag åt till frukost, hur mycket jag har tränat eller hur bra jag är på att fynda på loppis, vad som hänt på jobbet eller vad jag tycker om miljö, religion eller samhällsutvecklingen varje dag. Ibland torrbloggar jag, men jag orkar oftast inte sätta mig vid datorn och skriva ner inlägget.

 OBS detta betyder inte att jag tycker något negativt om de som bloggar om allt i sitt liv. Bara att JAG INTE vill, kan eller orkar längre.

Antalet kommentarer och besökare har naturligt minskat, men jag sörjer inte. Det känns som ett normalt utfall. En stor bidragande orsak till att jag inte bloggar som tidigare är att jag lever tillsammans med en människa som inte vill  figurera i bloggen och det respekterar jag. Samtidigt är det en begränsning som hämmar mig och då är det bättre att låta bli.  Men också att min gräns mellan personlig och privat har flyttats mer och mer.

Emellanåt händer det dock att jag får både lust och ork att blogga och då glimtar det till. Men oftast är jag fullt nöjd med att dela med av mitt liv via IG och FB. En bild säger mer än 1000 ord.

Tjolahopp mina gullvippor <3

Kan man träffa kärleken via nätet?

Ja, det kan man. Det har jag gjort.

Men inte genom nätdejting.

Jag har träffat den stora kärleken genom min blogg.

Via en väns vän hittade han min blogg, gillade vad han läste och tog kontakt. Vi klickade direkt och idag bor vi tillsammans. Vägen dit har inte varit rak och enkel, men slingrig och lärorik. Kärleken övervinner allt!

gardin

Jag har dock provat på nätdejting. Dottern tyckte för några år sedan att jag fick sluta sitta hemma och sucka över min singelstatus. -vad är du rädd för? Du måste våga lite mamma!
Så jag reggade mig och fick först panik när mejlen ramlade in. Jag fastnade för ett mejl och vi träffades. Det verkade först bra, men han var mest kär i kärleken och jag älskade någon annan. Efter lite mycket velande fram och tillbaka insåg vi till slut att vi ska inte vara något annat än vänner.

Jag tror dock att man kan träffa någon på det viset, men att det nog är vanligare med desperata singlar som inte vill vara ensamma som dejtar någon en period för att gå vidare till nästa, än att man träffar den stora kärleken på de olika dejtingsajterna. Men vad vet jag egentligen? Har för liten erfarenhet för att dra en slutsats.

Men utan nätet hade jag varken träffat min stora kärlek eller fått vänner för livet. Människor som jag inte träffat annars.

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

små funderingar

I 15 år har jag funnits på nätet. I augusti 1998 såg min första hemsida dagens ljus. Jag var så stolt och fylld av vetgirig glädje över min nya kärlek: html.

I januari 2010 slutade jag koda själv och gick över till wp. Hemsidan blev blogg.

Av och till har jag haft bloggtorka. Svårt att hitta orden, ont om tid och jobb och hänsyn till andra har gjort att skrivandet begränsats.

Ibland tänker jag tanken att sluta blogga. Fastän antalet besökare är stabilt har kommentarerna minskat. Jag får ofta respons på blogginläggen i sociala medier i stället. Både kul och trist. Men jag är oerhört tacksam över er som tar er tid att kommentera. För många bara läser varje dag utan att lämna något annat spår än sitt ip.

Sociala medier är lättare att använda. Några korta ord, en bild och så har man förmedlat vad man tycker och känner. Det spontana i nuet.

Bloggen är mer eftertanke.

Jag behöver båda. Så bloggen får leva ett tag till. Om det blir 15 nya år får vi se 🙂

Solen skiner och det är varmt och härligt på min balkong. Växterna frodas. mest kryddväxter. Varför massa blommor när det är färska kryddor som förgyller livet. Fast jag har en Mårbacka och en rosa blomma som jag inte vet vad den heter.


Citrontimjan, oregano, timjan, curryört, pepparmynta, bladpersilja, rosmarin, koriander, thaibasilika, basilika och tomater växer på min balkong.

Odlar du något?

Hej

Hej Bloggen, har du saknat mig?

Jag saknar inte dig så mycket. Faktiskt.  Livet på riktigt pågår för fullt och jag har inte så mycket tid med dig. Hoppas du förstår.

I sommar firar jag 15 år på nätet. Först med hemsidan och sedan bloggen. Ibland saknar jag  kodpillet med html, php & css och skapandet  i photoshop.

Men orden har alltid varit viktigast.

Jag är en språkperson. Verbal. Minst sagt 😉

Webben är fylld av ord. Twitter, facebook och andra sociala medier  är som ett stor arena proppad med folk som skriker ut sina tankar och åsikter i megafon helt hämningslöst.

Se mig! Hör mig! Läs mig! Bekräfta mig!

Trots att vi har allt fler kommunikationskanaler är allt fler människor ensamma.

I vardagen har jag svårt att hitta tid för umgänge med andra. Jobb, familj och Kärleken går före. Sen tycker jag att det är viktigt att vårda relationen med mig själv. Att jag mår bra och fungerar.

Umgänget på nätet har förlorat sin tjusning. Kanske mest för att jobb, familj och Kärleken är mer betydelsefullt.

Så jag hoppas att du inte blir ledsen min kära blogg att jag inte umgås med dig varje dag.  Du var en livlina och vän, men nu klarar jag mig själv. Så vi ses inte lika ofta längre. Men jag gillar dig fortfarande.

Puss & kram Inna

Stolt kusin

Jag har hela tre kusiner.

T R E  K U S I N E R

Min barn har typ 20 st. Snacka om skillnad. Kan ju bero på antal syskon och fertilitet, men ändå.

En av dessa kusiner har kämpat i en tuff bransch i många år.

Satsat och trott på sin grej. En sann entreprenör som inte gett upp när det är motigt.

Han har jobbat med en sak de senaste åren och jag har följt hans arbete.

När jag i min bloggroll ser att bloggare använder tjänsten han erbjuder blir jag extra stolt.

Vill ropa ut: det är min kusin som har skapat det ni använder!

Tjänsten är Videofyme och min kusin heter Robert.

Bara så att ni vet!

#stoltkusin

Efit måndag 18 februari 2013

En helt vanlig arbetsdag i ett grådaskigt Sverige. Som vanligt är alla bilder tagna med telifånen.


06-tiden
Dagens frukost består av grekisk yoghurt, linfrö, agavenektar och jordgubbar. Ja, jag är en gottegris.


07-tiden
Åker buss och lyssnar på morgonpasset i P3. Som varje vardagsmorgon.


08-tiden
Man skulle kunna tro att vi åker i lättmjölk, men det är helt vanlig dimma. Var är sol och blå himmel???


09-tiden
@work. Det här blir enda bilden från jobbet. Men ni kan väl visualisera möten, workshop, diskussioner, kaffe, lunchgympa, svara på mejl, kolla statistik, skriva dokument och prata med kollegor och medarbetare.


17-tiden
Det snöar ganska mycket när jag väntar på bussen, men det är svårt att fånga på bild. Flingorna är stora och blöta om någon undrar.


18-tiden
Snart hemma i den lilla staden vid den stora sjön och nu är det mörkt ute.


19-tiden
Middag och samtal med sonen är avklarat. Nu är det tid att fixa till dagens efit och samtala med dottern via nätet.


20-tiden
Måndag kväll innebär The good wife.


21-tiden
En bra måndag avslutas med samtal med Kärleken <3 Skype is da shit. Detta blir dagens sista bild. Tack och god natt <3

 

Och som vanligt blir jag glad för kommentarer. Det är så trist att så många bara smyger förbi utan att lämna några ord. Så våga kommentera!

 

Morgontankar

Häromdagen fick jag frågan varför jag bloggar av en person som jag känner i andra sammanhang än nätet och som aldrig läst min blogg.

Jag svarade kort att jag alltid skrivit dagbok och att jag bloggat/ skrivit nätdagbok så länge jag hängt på nätet. Skapade min första hemsida 1998.

En annan orsak är naturligtvis att bli sedd och få bekräftelse. Jag har skrivit om det tidigare.

Så får jag ett brev från en ung människa som jag vet har det tufft med sjukdom. En ung människa som kämpar med svåra utmaningar. När jag läste orden blev jag berörd och tacksam att mina erfarenheter och tankar kan hjälpa andra.

”ville bara kika in och säga vilken underbar blogg du har, du är alltid så positiv och det ger inspiration faktiskt!
är också en väldigt positiv människa i grund och botten, även om livet inte alltid är enkelt. men fortsätt med ditt positiva tänkande och dela med dig av det, det smittar av sig!”

 

Även om jag inte arbetar som lärare längre så har jag inte slutat bry mig om ungdomar. De behöver människor som ser dem och bryr sig om dem. Mitt rättesnöre som lärare var alltid att se eleverna, var och en, och visa engagemang. Passion för att ge ungdomar tro på sig själva och mod att utvecklas.

Jag har känt mig begränsad av att inte kunna skriva lika fritt som jag gjort tidigare. Men det är ett medvetet val. Fast  jag har fortfarande åsikter om det mesta, även om jag inte ventilerar mina politiska tankar högt och lågt.

Men jag avskyr fortfarande skolpolitiken som Björklunds står för. Jag hatar särskrivning och är fördomsfull om reality-tv. Och jag blir provocerad av prat om medborgarlön.

Jag försöker att förmedla mina tankar och erfarenheter av livet i stället. En av de viktigaste sakerna är att gilla sig själv och våga se sig själv med andras ögon. Våga ändra perspektiv.

Eftersom det är söndagmorgon hemma i Lilla Paris sitter jag i sängen med Mac i knät. Frukosten står på  nattduksbordet och ur webbradion strömmar Mannheimer & Tengby. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom.

Men jag var uppe med tuppen för att tvätta. Självvalt, men man kan lugnt säga att det var en stor sandlåda i ögonen vid 7-tiden 🙂

Kom ihåg att se dig själv i spegeln och möt din egen blick och säg att du är bra! Varje dag.

Ha en fin söndag mina gullvippor <3

Ord

Man kan skriva och så kan man skriva.

Leo förför och förtrollar med sina ord.

Jag faller som en fura varje gång.

Jag älskar människor som behärska vårt fantastiska språk. Vi andra som kämpar med subjekt och predikat faller platt till jorden. Kan man lugnt säga. Jag skyller på min svensklärare: rektorns fru som vägrade oss elever att tala dialekt på gymnasiet. Vi skulle höja vår språkliga nivå. Stackars de som kom från Bullarn eller Smögen kan jag säga.

Min dialekt? Västsvensk med rötter i Uddevalla. Om någon vill veta 🙂

Som 17-åring föll jag för Robert Broberg. Som 47-åring diggar jag Leo.

En annan som skriver så jag blir helt matt är Täppas.

Sen en underbar pragmatisk kvinna av den mest perfekta årgång av alla: Mona. Jordnära och lyxig i en underbar symbios.

Vilken brud!

Löv jo all <3

ps. en favvolåt på morgonkvisten

20120923-112024.jpg

20120923-112037.jpg

20120923-112100.jpg

20120923-112119.jpg

livet vänner och jobb typ

Det är så fantastiskt att arbeta i en verksamhet som är så lösningsfokuserad. Här ältar man inga problem. Punkt. Lös problemet nu. Helst igår. Det gillar jag. Helt seriöst går jag igång på det. Precis som en ren diskbänk.

Tänk om alla chefer vore lika snabba ta ta beslut och fokusera framåt som min. Då skulle det vara fart på Sverige.

Ett nytt uppdrag har jag fått idag. Klurigt, men kul och spännande. Sånt här gillar jag.  Hjärnan går igång direkt 🙂

Om jag bara kunde lära mig ett av våra interna system. Jag är van vid learning by doing. Just nu är det mest learning by failure.  Inte lätt för fröken-kan-själv och vet-bäst 😉 Nu vet jag i a f hur man skapar ärenden 🙂

Til middag blir det fisksoppa. Får ju passa på med sånt som sonen inte gillar när jag är ensam på tredje våningen. Katten har jag skämt bort med tonfisk.

Det gäller att ta vara på de små guldkornen i tillvaron.

Jag har verkligen ett roligt och stimulerande jobb!

Tack för att jag fick chansen.

För 12 år sedan en kuvad fru utan självförtroende eller självkänsla. Idag en stark självständig kvinna med en chefsposition i det privata näringslivet.

Vägen har varit lång och tuff, men utan svårigheter växer vi inte. Det är dikeskörningarna som ger skinn på näsan, guppen och de motiga uppförsbackarna som ger styrka.

Att jag är där jag är idag beror delvis på att jag föll pladask för datorer, teknik och Internet en gång i tiden. Humanisten fastnade för teknik. Sen har det ena gett det andra hela tiden och jag har växt och utvecklats av nya utmaningar. Pluggat och jobbat, pluggat och jobbat.

1998 kom jag i kontakt med html första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura och egen hemsida var ett snabbt faktum. Jag  designade nya layouter i tid och otid och lade in en nätdagbok, som det hette, på min hemsida. Många timmar spenderades med att knåpa i photoshop för att få till snygg grafik till hemsidan. Efter några år blev det egen domän, sen xhtml och php för att 2010 helt gå över till wp. Ibland saknar jag kodandet. Det är inte inte riktigt samma sak att jobba i ett cms som att knacka kod. Men insåg ganska tidigt när jag pluggat java att jag inte var en programmerare. Jag var inte tillräckligt nördig. Men datavetenskap har jag pluggat och det är många poäng i mitt cv.

Genom alla år har jag delat mina tankar, reflektioner och syn på tillvaron genom hemsidan/bloggen. Inte speciellt kontroversiell, inte så många läsare, men jag. Sedan 1998 har jag bara blockat två personer som gjort påhopp, som inte hör hemma i en mesig blogg. Vill man diskutera privata saker med mig finns det andra, ej offentliga kanaler. Basta.

Det finns kanske de som tycker att jag är feg som inte sticker ut hakan mer i vissa frågor. Men det finns andra än mig själv att ta hänsyn till. Punkt.

Det bästa är alla vänner jag fått genom bloggandet. Några som jag träffat irl, några som jag pratat med i telefon och några jag aldrig träffat (än) men ändå lärt känna ganska väl.

I höst hoppas jag få träffa ännu fler!

Tänk om  Sir Tim Berners-Lee förstod vad hans uppfinning skulle komma att betyda för kommunikation och relationer 🙂

Jag är sjukt Internet-beroende det erkänner jag. Men räck upp handen du som inte använder Internet varje dag. Jag läser nyheter, kollar buss- och tågtider, betalar räkningar, skriver brev, handlar kläder, bokar hotellrum, pratar i telefon, ser på tv, lyssnar på musik, spelar spel, studerar, jobbar, hittar recept, kollar in kartor, skriver dagbok, umgås med vänner osv osv.