Tag-Archive for » åsikter «

Morgontankar

Häromdagen fick jag frågan varför jag bloggar av en person som jag känner i andra sammanhang än nätet och som aldrig läst min blogg.

Jag svarade kort att jag alltid skrivit dagbok och att jag bloggat/ skrivit nätdagbok så länge jag hängt på nätet. Skapade min första hemsida 1998.

En annan orsak är naturligtvis att bli sedd och få bekräftelse. Jag har skrivit om det tidigare.

Så får jag ett brev från en ung människa som jag vet har det tufft med sjukdom. En ung människa som kämpar med svåra utmaningar. När jag läste orden blev jag berörd och tacksam att mina erfarenheter och tankar kan hjälpa andra.

”ville bara kika in och säga vilken underbar blogg du har, du är alltid så positiv och det ger inspiration faktiskt!
är också en väldigt positiv människa i grund och botten, även om livet inte alltid är enkelt. men fortsätt med ditt positiva tänkande och dela med dig av det, det smittar av sig!”

 

Även om jag inte arbetar som lärare längre så har jag inte slutat bry mig om ungdomar. De behöver människor som ser dem och bryr sig om dem. Mitt rättesnöre som lärare var alltid att se eleverna, var och en, och visa engagemang. Passion för att ge ungdomar tro på sig själva och mod att utvecklas.

Jag har känt mig begränsad av att inte kunna skriva lika fritt som jag gjort tidigare. Men det är ett medvetet val. Fast  jag har fortfarande åsikter om det mesta, även om jag inte ventilerar mina politiska tankar högt och lågt.

Men jag avskyr fortfarande skolpolitiken som Björklunds står för. Jag hatar särskrivning och är fördomsfull om reality-tv. Och jag blir provocerad av prat om medborgarlön.

Jag försöker att förmedla mina tankar och erfarenheter av livet i stället. En av de viktigaste sakerna är att gilla sig själv och våga se sig själv med andras ögon. Våga ändra perspektiv.

Eftersom det är söndagmorgon hemma i Lilla Paris sitter jag i sängen med Mac i knät. Frukosten står på  nattduksbordet och ur webbradion strömmar Mannheimer & Tengby. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom.

Men jag var uppe med tuppen för att tvätta. Självvalt, men man kan lugnt säga att det var en stor sandlåda i ögonen vid 7-tiden 🙂

Kom ihåg att se dig själv i spegeln och möt din egen blick och säg att du är bra! Varje dag.

Ha en fin söndag mina gullvippor <3

Jag tycker…

…att lön är ingen närvaropremie.

…att utan tillväxt blir det stagnation. Det är faktiskt brist på utbildad personal inom en del branscher och det i sin tur hotar tillväxten.

…att a-kassan är en försäkring under en begränsad period, ingen fast inkomst. Och ja, jag har provat på arbetslöshet, om än under en kort period. Jag har valt att utbilda mig o/e flytta för att få jobb.

…att så länge jag gör rätt för mig får jag göra vad jag vill med mina intjänade pengar utan att någon annan har ont av det.

…att det är skitjobbigt med mörker, men biter ihop och ser framåt.

…att Hanna Hellqvist är härlig.

…att isbjörnar är fascinerande djur. Jag SKA till Svalbard innan jag dör.

…att det är underbart jobba ihop med likasinnade blonda bitches.

…att kaffe är en livsnödvändighet.

…att kärlek är ännu viktigare.

…att kunskap är makt. Med makt följer ansvar.

…att det är roligt att lösa problem, organisera och planera.

…att mörkret i december är mycket lättare att stå ut med än mörkret i november.

…att tåg och buss är ett bra sätt att resa. Klimatsmart dessutom.

…att det finns alldeles för många tyckare och gnällspikar som klagar på andra utan att rannsaka sig själva.

…att livet bara blir bättre ju äldre jag blir. Tänk om jag vetat det när jag var 22 och tyckte att livet var slut =)

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Rusningstrafik

Några rader om en puckad uppfattning. Det är min åsikt och den står jag för.

Länkning till artikeln i fråga och helt plötsligt uppstår rusningstrafik från andra sidan kölen.

Jag har sunt förnuft, är ganska intelligent och är väldigt allmänbildad.

Jag är flamsig och tramsig, skrattar och skojar om mycket.

Men när det gäller Förintelsen är jag allvarlig.

Så revisionister göre sig icke besvär.

Åsikten att Förintelsen är hittepå är puckad.

Det är lika puckat som Försäkringskassan som sänkte pensionen för en kvinna som fick skadestånd från Tyskland för att hon suttit i Auswitch. FKs argument var att pengarna ska ses som ”en pension för frivilligt arbete utfört i gettot”.

Hur f*n kan arbetet i ghettot varit frivilligt?

Fast revisionisterna menar väl att de som suttit i koncentrationsläger fuskar till sig bidrag, för koncentrationslägren har ju inte funnits. Enligt revisionisterna är Förintelsen ju ett hittepå.

Jag är tacksam att jag bor i en demokrati, där alla får uttrycka sin åsikt. Även om man tycker olika.

Yttrandefriheten är en av demokratins grundvalar.

Sunt förnuft och kritiskt tänkande hör till mina grundvalar.