Tag-Archive for » val «

Vad väljer du?

Ett tidsinställt inlägg

Var vi befinner oss i livet beror inte på slumpen eller att någon annan bestämt.

Var vi befinner oss beror på val vi gjort tidigare i livet.

Ibland hamnar vi i situationer som vi till synes inte kan råda över, men vi kan alltid välja hur vi hanterar dem.

Jag var utan arbete i 4 månader och det var inget jag aktivt valt där och då. Däremot valde jag hur jag hanterade arbetslösheten. Jag sökte arbete, tänkte ut en plan b om jag inte fick något jobb (studier) och tog vara på tiden jag hade till mitt förfogande. Jag valde att vara en närvarande bonusmamma, agerade hemmafru och jag lät sorgen efter min döde son ta plats. Jag är övertygad att mycket av värken i min kropp är just sorg. Jag har en positiv livssyn och tror att det finns en mening med allt som sker. Men visst är det svårt att förstå meningen med att min unge inte fick bli äldre än 21. Jag tröstas av att han  slipper plågas av sjukdom och ångest nu.

Jag som är kvällsmänniska och som avskyr att gå upp tidigt( är mest dom en död sill )  går upp 5.40 varje morgon. Jag väljer att vara tacksam att jag har ett jobb som innebär att jag måste gå upp tidigt och jag har fasta rutiner som underlättar morgonen och som får mig att vara funktionell utan att vara en bitch.

För att utvecklas som människa kan man inte sitta och tycka synd om sig själv. Det finns bara en som förändra mitt liv och det är jag. Ingen vinner på att jag tar på mig offerkofta och gnäller. Det finns alltid någon annan som har det värre.

Vi gör ständigt fel och misslyckas. Det gäller att inte ge upp. Fortsätta kämpa om och om igen. Livet är ingen räkmacka. Det är ett smörgåsbord med sånt som smakar både gott och bittert.

Jag har några mantra som följer mig varje dag.

onlysolutions

BemOiJrCYAAvpkM

Hur väljer du att hantera livet?

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Val

Om någon tar bort dig som vän på facebook för att du bemöter påståenden och har en annan åsikt, då har du träffat en öm punkt eller?

Om man enbart vill omge sig med ja-sägare och personer som stryker medhårs och gullar sker det inte mycket utveckling.

Jag har ibland velat be mina närmaste vänner dra dit pepparn växer för att de har vågat vara ärliga och säga sanningar till mig. Men som jag varit tacksam över när jag fått lite distans.

Det är viktigt med perspektiv. Ibland behöver man dessutom perspektivförskjutning.

En äkta vän vågar vara ärlig och säga sin mening.

Även om det är av motsatt uppfattning.

Tänk så tråkigt om alla tycker lika om allting.

Var finns dynamiken, mångfalden, diskussionen, utvecklingen?

Jag har lärt mig att välja bort energitjuvarna i livet.

Det är inte värt att lägga sin värdefulla tid och energi på människor och saker som bara drar ner dig.

Jag har lärt mig att låta saker och ting skölja över mig. Bildligt talat agera som en gås man häller vatten över.

Jag väljer positiv energi, positiva människor och optimism.

Mest väljer jag kärlek.

Kärlek till livet.

Peace, love & understanding <3

 

Julklappar och sånt

Det diskuteras både här och där om julklappar, pengar och konsumtion.

Jag tycker att det är upp till var och en att göra som man vill. Man kan inte pådyvla andra sin uppfattning och fördöma dem om de inte lever på samma sätt.

I min familj är det mycket sparsamt med julklappar. Framför allt vi vuxna köper inte paket i onödan. Mina barn får pengar av mig så kan de spara och välja att köpa det de vill ha.

Däremot brukar vi ha dansk julafton. Just för att det är roligt och för att det främjar gemenskapen. Ja, jag är så präktig och tråkig att jag tycker att familj, kärlek och gemenskap är viktigt. Att vi är tillsammans. Nu när barnen är vuxna och bor, pluggar eller arbetar i olika delar av landet är det svårt att få till att alla samlas, men vi gör vårt bästa.

Julen handlar om gemenskap.

Många tidigare måsten har jag rationaliserat bort. Sparsmakat med pynt. Bakar inga småkakor. Bakar inget bröd heller längre. Inget julpyssel. När det gäller julmat har vi bara kvar det viktigaste. Vill barnen ha knäck, ischoklad eller annat julgodis får de göra de själva  (vilket de oftast gör tillsammans 23:e)

Jag stressar inte längre genom december. Kan ju delvis bero på att barnen är vuxna. Inga julfester och avslutningar i skolan, dagis fritids, kyrkan, gymnastiken, musikskolan och allt annat ungarna höll på.  Med tre barn och en make med social fobi fick jag flänga runt på ganska många tillställningar. Men avsaknad av stress beror också på att jag har sänkt ambitionerna och väljer det viktigaste för mig.

Mitt enda julpyssel är julkorv och den är färdig och paketerad i frysen.

I år ska jag vara lite extra wild & crazy.  Sonen har fått ansvar för att göra julköttbullar och handla gran. För gran ska jag ha. En riktig. Men i år tänker jag klä granen själv. Det var länge sedan. Barnen har bestämt och vi har inte riktigt samma syn på vad som är snyggt. Varje år har varit en hård förhandling.

Hoppas Johan hittar en lika snygg gran som julen 2010 😉

Kära dagbok

Ibland är det så himla svårt att komma på en smart rubrik.

En härlig arbetsdag lagt till handlingarna.

Tvätten hänger på tork.

Middagen avklarad. Idag var jag lat. Orkade inte laga middag. Så jag gjorde sallad. Gott.

Luther sitter på axeln och pockar på uppmärksamhet.

Städa. Röj. Släng. Skura.

Men jag är trött och tycker att jag gjort mitt idag. Jobba. Handla. Tvätta. Fixa middag.

Är ändå präglad av tidigare generationer.

Arbete först och vila sen.

Men jag har ju arbetat. Fast ibland känns jobbet som bara nöje!

Bloggen känns trist nuförtiden. Jag känner mig bakbunden.

Jag har valt att inte blogga om allt jag upplever.

Jag har valt att inte outa alla mina tankar och åsikter.

Och då blir det väl lite trist.

Men man måste inte alltid sticka ut hakan.

Jag strävar inte efter många besökare eller massvis med kommentarer.

Jag skriver mest för min egen skull och är glad för de vänner jag fått genom bloggen. Får jag kommentarer blir jag extra glad, även om det flesta bara smyger förbi.

Vi gör val genom hela livet. Val som får konsekvenser.

Jag väljer att vara återhållsam med vissa saker. Faktiskt så kan jag det.

Andra väljer att tycka helt absurda saker. Som att påstå sig vara allergisk mot fattiga människor. Jag vägrar länka.

Jag är hellre fattig och klok än rik och dum i huvudet.

Är all uppmärksamhet av godo?

Är det verkligen värt att säga och göra vad som helst bara för att bli ”kändis”?

Tack och lov att jag har förnuftiga ungdomar runt omkring mig med sunda värderingar och en klok människosyn.

 

Ja förresten!

Grattis älskade dotter till sommarjobbet! Din sista sommar som student.

Vad ska jag välja?

Som den kunskapstörstande människa jag är sökte jag några högskolekurser. Så klart.

Först var jag reserv. Tänkte att det var nog inte meningen att jag ska fortbilda mig på fritiden.

Nu är jag antagen.

Samma kurs på två olika högskolor.

Så vilken ska jag välja?

Organisation och ledarskap på halvfart på Mittuniversitetet?

Eller organisation och ledarskap på kvartsfart i Jönköping?

Tänk att jag frivilligt ska läsa en kurs i företagsekonomi!

Det du Hellman =)

Val

Idag har mina elever temadag.

Temat är val.

Livsval.

Hela tillvaron är fylld av val. Stora. Små. Rätt. Fel. Svåra. Lätta. Medvetna. Omedvetna.

Val

Du valde mig. Jag valde dig. Vi valde varandra.

Du valde bort mig.

Valde att krossa mitt hjärta.

Jag väljer att överleva. Trots sorg och smärta.

Men hur ska jag våga tro på kärleken? Känna tillit?

Terapeuten sa att jag är stark som orkar jobba.

Terapeuten sa att sorg tar sin tid. Jag måste igenom den innan jag kan börja läka.

Terapeuten sa att det är okej att älta och gråta.

Terapeuten valde att ge mig redskap att våga leva.

Idag väljer jag att gå upp, klä på mig, äta frukost och åka till jobbet. Fast jag helst vill dra täcket över huvudet och sova tills smärtan är borta.

Jag väljer att överleva. På något sätt.