Val

Systerdyster skriver:

Jag läste min egen kommentar från igår och den känns allt annat än upplyftande. Precis som den kloka Tofflan skriver så blir vi starkare av kriser. Inte idag, inte i morgon men sett över en längre tid. För egen del var det värsta att jag blev hård och iskall, vägrade släppa någon in på livet i min skräck att känna smärta. Hellre välja bort möjligheter än att riskera att någon skulle göra mig illa, och så är jag fortfarande i viss utsträckning vilket gör att jag gör en annan människa illa, gång efter annan. Jag har en kärlek, en man som älskar mig över allt annat men vid minsta osäkerhet reagerar jag med reptilhjärnan och flyr, bort och ner i svarta hål. Det tar tydligen tid att våga älska fullt ut och känna tillit, iallafall för mig. Men jag har hopp och låt inte en idiot förstöra för dig. Hoppas han lider alla helvetets kval, det är lågt och fult att ta någons hjärta och krossa det. Underbart att det fungerar med terapeuten, det är guld när personkemin stämmer och man får ösa ur sig och sedan få verktyg att hantera sig själv. Kram! 🙂