Kära dagbok

Ibland är det så himla svårt att komma på en smart rubrik.

En härlig arbetsdag lagt till handlingarna.

Tvätten hänger på tork.

Middagen avklarad. Idag var jag lat. Orkade inte laga middag. Så jag gjorde sallad. Gott.

Luther sitter på axeln och pockar på uppmärksamhet.

Städa. Röj. Släng. Skura.

Men jag är trött och tycker att jag gjort mitt idag. Jobba. Handla. Tvätta. Fixa middag.

Är ändå präglad av tidigare generationer.

Arbete först och vila sen.

Men jag har ju arbetat. Fast ibland känns jobbet som bara nöje!

Bloggen känns trist nuförtiden. Jag känner mig bakbunden.

Jag har valt att inte blogga om allt jag upplever.

Jag har valt att inte outa alla mina tankar och åsikter.

Och då blir det väl lite trist.

Men man måste inte alltid sticka ut hakan.

Jag strävar inte efter många besökare eller massvis med kommentarer.

Jag skriver mest för min egen skull och är glad för de vänner jag fått genom bloggen. Får jag kommentarer blir jag extra glad, även om det flesta bara smyger förbi.

Vi gör val genom hela livet. Val som får konsekvenser.

Jag väljer att vara återhållsam med vissa saker. Faktiskt så kan jag det.

Andra väljer att tycka helt absurda saker. Som att påstå sig vara allergisk mot fattiga människor. Jag vägrar länka.

Jag är hellre fattig och klok än rik och dum i huvudet.

Är all uppmärksamhet av godo?

Är det verkligen värt att säga och göra vad som helst bara för att bli ”kändis”?

Tack och lov att jag har förnuftiga ungdomar runt omkring mig med sunda värderingar och en klok människosyn.

Ja förresten!

Grattis älskade dotter till sommarjobbet! Din sista sommar som student.