Tag-Archive for » sociala medier «

små funderingar

07 jul 2013 @ 14:12 by

I 15 år har jag funnits på nätet. I augusti 1998 såg min första hemsida dagens ljus. Jag var så stolt och fylld av vetgirig glädje över min nya kärlek: html.

I januari 2010 slutade jag koda själv och gick över till wp. Hemsidan blev blogg.

Av och till har jag haft bloggtorka. Svårt att hitta orden, ont om tid och jobb och hänsyn till andra har gjort att skrivandet begränsats.

Ibland tänker jag tanken att sluta blogga. Fastän antalet besökare är stabilt har kommentarerna minskat. Jag får ofta respons på blogginläggen i sociala medier i stället. Både kul och trist. Men jag är oerhört tacksam över er som tar er tid att kommentera. För många bara läser varje dag utan att lämna något annat spår än sitt ip.

Sociala medier är lättare att använda. Några korta ord, en bild och så har man förmedlat vad man tycker och känner. Det spontana i nuet.

Bloggen är mer eftertanke.

Jag behöver båda. Så bloggen får leva ett tag till. Om det blir 15 nya år får vi se 🙂

Solen skiner och det är varmt och härligt på min balkong. Växterna frodas. mest kryddväxter. Varför massa blommor när det är färska kryddor som förgyller livet. Fast jag har en Mårbacka och en rosa blomma som jag inte vet vad den heter.


Citrontimjan, oregano, timjan, curryört, pepparmynta, bladpersilja, rosmarin, koriander, thaibasilika, basilika och tomater växer på min balkong.

Odlar du något?

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Våga vara närvarande

19 Dec 2012 @ 20:52 by

En av de viktigaste saker vi föräldrar kan göra är att vara närvarande.

Inte bara i hemmet, vara nattvandrare på stan eller engagera oss i skola, läxor och idrott.

Föräldrar måste även vara närvarande och aktiva på nätet.

Dagens barn och ungdomar och för den delen även många vuxna har sin fritidsgård, café och vardagsrum på nätet.

Skyll inte på att du inte hänger med i tekniken eller inte gillar Facebook. Det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar att vara närvarande.

Våga använd sociala medier.

De senaste dagarnas händelser i Göteborg visar verkligen behovet av engagerade vuxna som är närvarande. För det handlar inte om sociala medier och Internet. De handlar om oss människor och hur vi agerar mot varandra. Vilka värderingar vi i vuxenvärlden förmedlar till våra unga.

Visa intresse utan att snoka. Visa delaktighet och var vuxen. Inte vara kompis. Ju fler vuxna som bryr sig och är vettiga förebilder desto bättre.

En stor förebild och fantastiskt engagerad människa är Christina Stielli. Först med 1318.se och sedan med jourvuxen.se. Om alla vuxna hade en promille av hennes engagemang skulle världen vara en bättre plats för alla barn och ungdomar.

Precis som mig har hon överlevt tonårskrig och delar med sig av sin erfarenhet som tonårsförälder. För man överlever. Man tar sig igenom krigen och står till slut på andra sidan med vuxna ansvarstagande individer som uppskattar att man gav motstånd, satte gränser, men framför allt att man var närvarande som förälder.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , ,  2 Comments

Ladingsdinglu

29 apr 2012 @ 18:03 by

Jag trodde det var vanlig paltkoma orsakad av mycket god mat och frisk luft.

Men det är tydligen ladingsdinglu.

Vårtrötthet på gotländska 🙂

Vacker natur, supertrevliga människor, god mat  och harmoni fyller tillvaron.

Jag kan inte ha det bättre.

Det kommer lite bilder när jag kommit hem.

Over and out <3

Category: glädje  Tags: , , , , , , , ,  2 Comments

Morgontankar

22 feb 2012 @ 9:10 by

Sitter med min kaffekopp i lugn och ro. Har sovit som ett oskyldigt barn.

Læser nyheter, kollar sociala medier och læser kommentarer till artiklar på olika stællen. Det debatteras friskt både hær och dær. Många har åsikter och tonen kan vara hård. Det ær lætt att hæva ur sig vad som helst nær man gømmer sig bakom ett anonymt alias i media. Det ær fegt tycker jag.

Och jobbar man i skolan som jag så ska man stå till svars før allt.

Framfør allt førvæntas man vara pedagog dygnet runt. Aldrig privatperson. Man ska vara lærare i alla sina tankar och gøromål. Gud bevars, lærare ær væl inte mænniskor! Lærare kan man sæga vad som helst om.

Hur många andra yrkesgrupper har det kravet?

Jag ær en førebild før mina ungdomar genom att vara mig sjælv. Visa hur livet ær. Glædje, sorg, framgång, motgång. Att inte ge upp nær det tar emot, att be om ursækt nær jag gjort fel, att argumentera før min sak som jag tror på, visa omsorg om andra, var en god mænniska och genom att visa andra mænniskor respekt.

Genom att visa både glædje och sorg har jag fått en helt annan kontakt med mina elever.

Bara før att man valt att jobba som pedagog innebær inte det att man førvandlas till en perfekt ofelbar mænniska.

Att dela med av sina erfarenheter ær verkligen lærdom.

Jag har ett genuint intresse i mina ungdomar och vill ge dem redskap att hantera livet. Bygga upp deras sjælvkænsla och sjælvførtroende. Då kan man læra sig vad som helst.

Den fantastiska resan de gør från augusti i ettan till studenten ær det ett privilegium att vara en del av.

Att vara lærare ær en del av min person, precis som jag ær mamma, dotter, syster, væn , kollega, flickvæn, granne, student och dammsugartant.

Mænniskor behøver prata mer øppet med varandra och visa varandra respekt. Inte skriva anonyma negativa påhopp.

Var finns det positiva konstruktiva tænket?

Ær jag missnøjd med något får jag arbeta før att førændra, inte bara klaga.

Kom ihåg: du kan inte ændra på andra mænniskor, bara ditt eget førhållingssætt till dem.

 

Nu væntar jag på att resten av gænget ska vakna (vi har ju lov) så vi kan æta frukost och åka till Frognerparken.

Vad ska Du gøra idag?

Category: tankar  Tags: , , , , ,  One Comment

Sociala medier

13 apr 2011 @ 18:21 by

Jag sitter med mina elever och utvärderar lanet.

Samtliga är mycket nöjda med sin insats. Och det ska de vara.

De är också lite nervösa för eftermiddagens muntliga prov i svenska (nationellt prov)

Jag läser igenom texthäftet som har temat tecken och signaler.

En av texterna handlar om sociala medier, är en artikel från en stor tidning.

Ett företag framställs som ett föredöme för att man låter sina anställda twittra, facebooka och hänga på nätet på arbetstid. Man tillämpar frihet under ansvar. Precis som jag.

”Sociala medier är ett arbetsredskap”

Och visst är det så!

Jag använder facebook för att kommunicera med både elever, föräldrar och kollegor. Men det är inte självklart arbetsredskap  inom alla yrken.  Så klart att det inte är effektivt att personalen inom sjukvården hänger på facebook en halvtimme på morgonen i stället för att få rapport eller ta hand om vårdtagare.

Vill jag snabbt nå mina elever kan jag posta ett inlägg i våra slutna grupper på facebook. Det går snabbare än att ringa eller messa. Med kollegor för jag diskussioner och föräldrar bokar tid för utvecklingssamtal.

Som allt annat handlar det om att använda sunt förnuft.

Jag tror inte på förbud.

Frihet under ansvar som sagt.

 

 

Category: tankar  Tags: , , , , , , , ,  Leave a Comment

Sociala medier

05 feb 2011 @ 10:07 by

De är en del av vår vardag. Man kan tycka vad man vill. Men det går inte att avfärda sociala medier som något otäckt och farligt som ska förbjudas. De är här för att stanna.

Det tog radion 38 år att få 50 miljoner användare. För tv tog det 13 år. Internet behövde 4 år och Facebook fick över 200  miljoner användare sitt första år.

Sociala medier är en resurs att använda. För alla. Tillsammans kan vi påverka.

Och hur vi använder sociala medier är det vi behöver fundera på.

På föreläsningen igår fick vi höra om musikern Dave Carroll som fick sin gitarr förstörd under en flygresa. När flygbolaget vägrade ersätta honom surnade han till och skrev en låt som han lade ut på Youtube. Efter 4 veckor hade flygbolagets aktier sjunkit…
Läs mer här.

Idag har nästan 10 miljoner människor sett videon…

Category: teknik  Tags: , , , , , ,  3 Comments

Offentlig vs. privat

30 Nov 2010 @ 15:03 by

Hur offentlig är jag som privatperson?

Hur privat kan jag vara i det publika rummet?

Var går gränsen mellan  privat-jaget och jobb-jaget?

Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de  sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?

Vi har olika gränser.

Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.

Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.

Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.

Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson?  Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?

För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt.  Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min  blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.

Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.

Jag  inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag.  Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.

Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , ,  8 Comments