Sociala medier

Jag sitter med mina elever och utvärderar lanet.

Samtliga är mycket nöjda med sin insats. Och det ska de vara.

De är också lite nervösa för eftermiddagens muntliga prov i svenska (nationellt prov)

Jag läser igenom texthäftet som har temat tecken och signaler.

En av texterna handlar om sociala medier, är en artikel från en stor tidning.

Ett företag framställs som ett föredöme för att man låter sina anställda twittra, facebooka och hänga på nätet på arbetstid. Man tillämpar frihet under ansvar. Precis som jag.

”Sociala medier är ett arbetsredskap”

Och visst är det så!

Jag använder facebook för att kommunicera med både elever, föräldrar och kollegor. Men det är inte självklart arbetsredskap  inom alla yrken.  Så klart att det inte är effektivt att personalen inom sjukvården hänger på facebook en halvtimme på morgonen i stället för att få rapport eller ta hand om vårdtagare.

Vill jag snabbt nå mina elever kan jag posta ett inlägg i våra slutna grupper på facebook. Det går snabbare än att ringa eller messa. Med kollegor för jag diskussioner och föräldrar bokar tid för utvecklingssamtal.

Som allt annat handlar det om att använda sunt förnuft.

Jag tror inte på förbud.

Frihet under ansvar som sagt.