Tag-Archive for » twitter «

Långsamhetens lov

Fjärde sjukdagen. Jag är irriterad över att inte kunna jobba. Ligger på soffan och svarar på jobbmejl och känner mig utanför.

Jag vill ju jobba!

Så säger Han som jag älskar några ord som får mig att tänka efter och det gör att jag hittar lugnet inom mig.

Okej, jag som aldrig är sjukskriven, har blivit däckad av en influensa. Jag tvingas vara hemma några dagar. Och även om jag har ont och mår dåligt så har jag det inte så illa ändå.

Jag kan ligga på soffan under en filt.
Jag får mat och annat serverat av sonen som pysslar om mig.
Jag kan gå utan strumpor och skor.
Jag har tid för reflektion.
Jag blir peppad och uppmuntrad av Han som jag älskar.
Jag har ett roligt och stimulerande jobb att komma tillbaka till när den här jävla influensan försvunnit.

Jag tittar på tv och inser varför jag inte gör det vanligtvis. Så mycket jävla skit!
Jag läser nyheter i iPhonen och hänger med på Twitter. Ibland undrar jag hur folk har tid att twittra och blogga så mycket och ofta, men de kanske inte har några jobb att sköta. Blogginlägg kan man ju tidsinställa, men twittrar gör man ju i realtid.
Jag slipper skotta snö. Har inte varit utanför dörren de senaste 4 dagarna.

Det är en mening med att omfamna långsamheten för en otålig person som jag. Som vanligt finns det en mening med allt. Även en vanlig jävla influensa.

Sociala medier

Jag sitter med mina elever och utvärderar lanet.

Samtliga är mycket nöjda med sin insats. Och det ska de vara.

De är också lite nervösa för eftermiddagens muntliga prov i svenska (nationellt prov)

Jag läser igenom texthäftet som har temat tecken och signaler.

En av texterna handlar om sociala medier, är en artikel från en stor tidning.

Ett företag framställs som ett föredöme för att man låter sina anställda twittra, facebooka och hänga på nätet på arbetstid. Man tillämpar frihet under ansvar. Precis som jag.

”Sociala medier är ett arbetsredskap”

Och visst är det så!

Jag använder facebook för att kommunicera med både elever, föräldrar och kollegor. Men det är inte självklart arbetsredskap  inom alla yrken.  Så klart att det inte är effektivt att personalen inom sjukvården hänger på facebook en halvtimme på morgonen i stället för att få rapport eller ta hand om vårdtagare.

Vill jag snabbt nå mina elever kan jag posta ett inlägg i våra slutna grupper på facebook. Det går snabbare än att ringa eller messa. Med kollegor för jag diskussioner och föräldrar bokar tid för utvecklingssamtal.

Som allt annat handlar det om att använda sunt förnuft.

Jag tror inte på förbud.

Frihet under ansvar som sagt.

 

 

Mello del 2

Idag är jag svennebanan igen.

Mello del 2.

Enligt media det sämsta startfältet.

Jag spelar högt idag. Så jag lyssnar inte på någon låt i förväg. Det blir som förr i tiden =)

Och så hoppas jag att Sannas låt är bra. Jag tycker fortfarande att Empty room skulle vunnit 2008.

Hänga hos Tofflan som livebloggar tänkte jag göra. Men jag skippar twitter. Idag är min multitasking inte på toppnivå.

Efter mello

Rätt låt vann!

Fel låt vann!

Röststrul!

Kassa programledare!

Där har ni morgondagens tdningsrubriker.

Jag har haft en stressig kväll. Men har ändå klarat av att multitaska som Windows 7: Mello på tv. Skidskytte på svt play. Facebook. Twitter och kommentera hos Tofflan.  Det var knappt så jag hann äta semla och dricka vin =)

I alla fall är jag nöjd. Swingfly fick mig att dansa och jag gillar att de gick till final. Att Pernilla gick till andra chansen gjorde mig också nöjd.

För övrigt var det kass. Och det är nog tack vare att jag var fullt upptagen med att multitaska som jag inte lyckades såga programmet totalt.

Men vad har fått Stormare att sälja sig så?  Hurricare är långt ifrån Hamlet.

Offentlig vs. privat

Hur offentlig är jag som privatperson?

Hur privat kan jag vara i det publika rummet?

Var går gränsen mellan  privat-jaget och jobb-jaget?

Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de  sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?

Vi har olika gränser.

Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.

Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.

Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.

Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson?  Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?

För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt.  Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min  blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.

Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.

Jag  inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag.  Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.

Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?