Tag-Archive for » terapi «

Projekt

Hulda visade sitt nya projekt och helt plötsligt blev jag inspirerad att plocka fram mitt.

Evighetsprojektet utan deadline.

Terapin som ökar tantfaktorn.


Stilrent och enkelt. Inga avancerade mönster för mig. Jag vansläktas och är urkass på handarbete.


Drömmen är ett överkast, men med mitt tempo blir det väl en kudde typ.


Sally tror att jag plockat fram  nya leksaker.


– Jaha, så klart att du måste ta kort på mig just nu.

Så jag har börjat igen. Tack Hulda!

 

Ord

När man sitter och sörjer och den ledsna klumpen i magen kommit tillbaka är det bra att göra något som skingrar tankarna.

Kolla på nytt på nytt

Tvätta

Städa

Funderar på entreprenörskap och jämställdhet. För mig handlar inte jämställdhet enbart om genus. Det är att göra det för lätt för sig.

Förbereder en presentation på kommande konferens. En presentation där jag ska berätta hur jag jobbar och varför det är framgångsrikt.

Helt plötsligt känner jag mig stark och professionell och det spelar ingen roll att  jag har hjärtesorg.

Behöver jag pigga upp mig ännu mer så lyssnar jag lite  på På minuten. Då kommer skrattet direkt. Och skratt är läkande.

Jag vet att det som behövs är tid. Men ibland önskar jag  att tiden går fortare.

Jag gör mitt bästa för att följa  professionella råd: Sörj, Skriv, Stärk mig själv, Skriv brev, Håll distans, Se det för vad det var, Lär!

Just att lära av erfarenheter är svårt när man befinner sig mitt i eländet. Det är alltid lättare när man har fått perspektiv och bearbetat svårigheterna. Jag vet som sagt att tid är den bästa medicinen. Tid läker sår.

Jag kan  se att jag fallit för samma typ av män: charmiga, snälla, omtänksamma som tagit mig med storm och fått mig oerhört förälskad. De boostade mig med kärlek och omsorg under några månader och sedan gjorde de abrupt slut. Tyvärr jag älskar dig inte längre. Du var inte den rätta.

Just att bli så älskad och sedan tvärt bortkastad bekräftar den känsla jag burit med mig ända sedan ungdomen: jag är inte god nog. Jag duger att roa sig med en kort period, men sen vill man ha något bättre.

Och det är då jag funderar på om det kanske är meningen att jag ska leva ensam resten av livet?

Eller är det bara ett ledset hjärta och en stukad självkänsla som talar?

Du behöver inte svara. Jag skriver för att få ur mig smärtan. Det är terapi att skriva. De flesta orden förblir hemliga. Den hemliga dagboken finns på datorn. Inte under kudden som när jag var 14. Jag skriver varje dag. Men ibland behöver man få perspektiv och att någon då kan göra att man lyfter blicken och ändrar synsätt gör att det är värt att blotta sig.
Du som tycker att jag är en dålig vän eller inte tycker om vad jag skriver behöver varken tycka eller läsa.  Jag skriver för min skull. Inte någon annan.

Sovit ut

Herregud vad jag har sovit ut.

Somnade som ett oskyldigt barn och sov 7 timmar i sträck. Fick en härlig godmorgonkram av världens finaste 7-åring, låg och wordfeudade lite och sen somnade jag om.

Vaknade 10 och kände en skön harmoni i kroppen. Inget ont i magen.

Gårdagens meditation var precis vad jag behövde.  Gemenskap och samtal. Känslor. Positiv energi och insikter.

Jag vet vad jag ska jobba med för att må bra. Det gäller att våga ta itu med det som är svårt och gör ont. En del flyr från det jobbiga och får aldrig harmoni i själen. Jag flyr också ibland. Men vi lurar bara oss själva.

Meditation är ett bra redskap för att må bättre, uppnå inre harmoni och få energi.

Det gäller att stå på.

Den enda som kan få mig att må bra är jag själv. Jag kan få hjälp och stöd av andra, men det är bara jag som kan jobba med mig själv.

Förtroliga samtal med sin bästa vän är den bästa medicin när man är ledsen.

Nu sitter jag i mitt hörn i den gröna soffan, med kaffe i muggen och mår gott.

Hemma.

Kanske dags att fundera på frukost lunch?

Om ett par timmar får jag sällskap av min älskade 7-åring <3

Dagens ord

Åtta steg till läkt hjärtesorg

Enligt den danska författaren och terapeuten Winnie Haarlöv.

1. Erkänn sorgen och ge dig själv tillåtelse att sörja. När omgivningen efter några veckor ifrågasätter varför du fortfarande är deppig är det antagligen menat som en välmenande ”spark i baken”. Men det tar mellan tre och sex månader för själ och hjärta att läka ihop.

Jag har sörjt och gråtit oerhört. Det har varit den värsta perioden i mitt liv. Visst har omgivningen ifrågasatt att jag inte bitit ihop och gått vidare. Sorg tar tid. Men jag är helt klart på rätt väg. Jag ser ljuset i tunneln, men jag har en bit kvar att vandra.

2. Sluta hoppas. Så länge du går omkring och hoppas att det ska bli ni igen fördröjer du läkningsprocessen. Inse att du själv har ett val att må bra och kunna gå vidare i livet, säg farväl till hoppet och ta makten över situationen råder Haarlöv. Är det omöjligt att sluta hoppas så erkänn åtminstone för dig själv att det är därför du sitter fast i sorgen.

Jag har slutat hoppas. För det mesta. Jag har släppt taget om honom.  Kärlek är också att släppa taget om någon man älskar. Vill han inte ha mig, så får jag acceptera det. Även om det gör ont.

3. Rid ut känslostormarna istället för att fly ifrån dem. Gör det du känner för, vill du kasta pil på gamla fotografier så gör det! Känns det bättre att kyssa samma foto hundra gånger så gör det istället. Det är din process – du bestämmer!

Jag önskar att jag hade kunnat bli riktigt arg på honom. Då hade det varit lättare att gå vidare. Men jag jobbar på saken. Det svåra är att inte ha fått riktiga svar på varför och hur han egentligen tänker. Jag tvivlar på min förmåga att läsa människor, fast det kanske helt enkelt handlar om hur han tänker och fungerar.

4. Fråga dig själv vad det var som var så fantastiskt med ert förhållande. Identifiera både positiva och negativa sidor, både i er relation och hos ditt ex.

Eftersom vi fortfarande befann oss i förälskelsefasen är det svårt att hitta negativa sidor. Men jag gör mitt bästa för att se med öppna ögon. Kärlek är ju att acceptera en människas sämsta sidor.

5. Se nyktert på problemet. Känslor som hat och avsky hör till bearbetningen, men försök ha en förnuftig relation till de allra mörkaste tankarna. Att gå omkring och hata ett ex är sällan konstruktivt i längden.

Hat finns inte på min världskarta. Jag pendlar mellan acceptans och längtan.

6. Det råder besöksförbud. I alla fall inledningsvis, att träffas igen där ena parten vill vara vän och den andra är förälskad leder ofta till oönskade konsekvenser för båda. Ta en paus!

Det geografiska avståndet hjälper ju om man säger så. Men vi har ingen kontakt ö h t. Han har raderat mig ut sitt liv totalt och jag har bestämt mig för att vara ståndaktig. Vill inte vara en patetisk klängranka, lite stolthet har jag. Men jag skulle önska att vi träffades en sista gång och pratade ut öga mot öga. Jag vet dock ej om han vågar. Jag vet  inte hur han tänker. Det är som att jag aldrig existerat i hans liv.

7. Brottas du med tankar på att allt bara varit på låtsas, eller att din partner inte haft äkta känslor råder Haarslöv dig att skriva ett brev. Lista tre frågor, inte mer, för att få svar på dina farhågor. Men förbered dig också på ärliga svar. Ställer du frågan om du var ditt ex:s stora kärlek och får ett nej måste du kunna tackla verkligheten. Vill du veta och kan hantera sanningen så se till att ta reda på den.

Jag har skrivit ett brev och begärt ett sista möte öga mot öga för att få svar. Det är bättre att få ärliga brutala svar än inga svar alls.

8. Skynda långsamt. Att träffa nya möjliga partners och sikta in sig på en ny förälskelse är ett sundhetstecken som vittnar om att sorgearbetet gått åt rätt håll. Men ta det varligt, att kasta sig in i ett nytt förhållande snabbt inpå ett uppbrott är sällan ärligt mot dig själv eller det nya föremålet för uppvaktningen.

Att träffa någon ny finns inte på min världskarta. Min kärlek är fortfarande lika stark och den går inte bara att stänga av. Så det är celibat som gäller. Igen. Jag hoppas att jag kommer att kunna lita på en man igen. Men just nu känns det inte så hoppfullt. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam. Jag har haft mina chanser i livet känns det som. Det som var den största kärleken för mig var något annat för H. Det suger.

Intryck

Full av tankar och intryck.

Det har varit en kväll fylld av energi.

Föredrag av LisbethLyngaas om hennes bok Hvite steiner.

Det var som att hon talade direkt till mig.

När hon talade om förälskelse, människor som kommer in i våra liv en kort period och sedan försvinner och vikten av att vi ska kunna släppa taget, reagerade hela min kropp. Jag blev alldeles varm från topp till tå, hjärtat klappade hårt och det kändes som att jag skulle lyfta. Det var som om värme strömmade ur min kropp, hade rummet fyllts av ånga hade jag inte blivit förvånad. En helt märklig upplevelse.

Jag har aldrig blivit så berörd.

Givande samtal som var oerhört energikrävande, men ändå precis vad jag behöver för att ändra fokus.

Det jag behöver för att släppa taget om det  negativa ältandet och se framåt.

Vår vandring här på jorden ändrar kurs emellanåt. Ibland i en riktning vi absolut inte vill gå i, men som är meningen för att vi ska växa och utvecklas. Ibland har vi svårt att se klart och kämpar emot. Den kampen gör att vi mår dåligt.

Vi kan ta hjälp av bön, samtalsterapi, bikt, meditation, akupunktur, dans, promenader, skrivande och annat för att bearbeta våra upplevelser. Oavsett vad vi har för tro finns det en mening med det som sker och varför vi är här på jorden.

Tack för mina upplevelser i kväll.

Trötter

Så trött som jag är idag var det länge sedan jag var.

Och det känns skönt.

Tuppluren på bussen hem hjälpte inte mycket, snarare tvärtom.

Kanske kan jag somna tidigt och få sova ut ordentligt.

Det är fortfarande lite si och så med sömnen, även om jag mår mycket bättre.

Imorgon har jag ingen sovmorgon, eftersom jag ska till terapeuten före jobbet.

Min kväll hittills:
Thaisoppa med nudlar, räkor och paprika.
Lite vardagslyx. och snabbt framför allt.

Jag har samtalat med sonen.
Ibland känns det som att vi aldrig ser varandra. Han är oftast hos kompisar på kvällarna och kommer hem när jag lagt mig.

Jag har plockat ihop kläder jag ska ha med till Norge. Imorgon kommer jag hem sent, eftersom jag ska på utflykt till Universeum och Liseberg med UF.

Nu ska jag krypa ner i sängen med laptopen och se på:
1. Julkalendern
2. OTH

Frågor på det?

Samtalsterapi

Kemin stämde.

Jag har pratat och gråtit.

Skrattat och lyssnat.

Ältat och öst ur mig.

Tack chefen som lyssnade på mitt rop på hjälp. Det är en trygghet att ha en terapeut som kan hjälpa mig att komma vidare.

Men fortfarande har jag obesvarade frågor. Det går inte att komma ifrån.

Att Du inte älskar mig tillräckligt får jag acceptera.  Det gör fruktansvärt ont att du inte älskar mig som jag älskar dig. Men man kan inte styra en människas känslor.

Däremot kan jag inte acceptera sättet du dumpade mig på.  Du gjorde mot mig, precis som du bad att jag aldrig skulle göra mot dig. Även om du säger dig vara så ärlig, känns det fegt och elakt.

Ena dagen planerade vi att bli gamla tillsammans och nästa avpolletterar du mig som en gammal leksak man tröttnat på. Du vill inte ha mig i ditt liv överhuvud taget. Det gör ont ska du veta.

Jag befann mig på högsta berget, hög av kärlek, och du sparkade mig rätt ut för stupet.

Nu befinner jag mig en djup grop av sorg och ångest.

Tid och terapi ska göra att gropen blir grundare och att jag inte faller i den så ofta.

Men jag gråter. Sörjer. Längtar.

Samtalsterapi

Tack och lov för företagshälsovård.

På tisdag ska jag få träffa en terapeut.

Jag måste ta mig ur  detta helvete H har parkerat mig i.

Jag ska överleva.