Tag-Archive for » skriva «

Nu

18 okt 2016 @ 15:50 by

Just nu kände jag helt plötsligt lust att skriva lite.

Det var länge sedan. Bloggtorkan har varit lång och seglivad. Har inte känt någon lust att skriva. Mycket enklare att instagramma.

Jag har så många gånger tänkt att lägga ner bloggen, men då säger mannen att jag ska ha kvar den. Han som inte vill figurera här. Han som dök upp i mitt liv just tack vare just bloggen:)

Livet rullar på ändå, utan blogg. Jag  lever ett alldeles utmärkt medelålders medelklassliv. Bor på landet och jobbar i stan. Cyklar fram och tillbaka. Numera med cykelhjälm på 🙂
Sjunger i kör och sköter om hemmet, läser böcker och umgås med familjen. Reser och njuter av livets små och stora glädjeämnen. Ett toppenliv. Inte så flådigt, utan tryggt och trivsamt.

Hej!

14516440_10154536973955688_1592181585970912989_n

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Ord och sånt

04 Dec 2012 @ 20:26 by

När jag får beröm för mitt sätt att skriva och när andra säger att de tycker om hur jag behandlar ord och uttrycker mig drabbas jag ibland av prestationsångest. Jag börjar tänka hur jag skriver och vad jag skriver. Fastnar i meningsbyggnad, subjekt, predikat och interpunktion. För att inte tala om ordval och en nästan sjuklig oro för att bli missförstådd. Det hämmar det språkliga flödet.

Det bästa är jag inte tänker alls utan orden bara kommer till mig. Struntar i Ord-Hitler som sitter på axeln och bara låter orden flöda. För vem tänker på korrekt meningsbyggnad och rättstavade ord i en text som roar eller engagerar? Sen kan man alltid korrigera. . Men ett vanligt simpelt blogginlägg publicerar man bara i alla fall jag. Den enda regel jag har är att aldrig publicera någon jag skrivit i affekt eller när jag är onykter. Jag ska kunna stå för det jag skriver.

Jag har börjat att skriva ner tankar och idéer som kommer. Direkt. Simplenote är min kompis. För kommer jag på något smart mitt i natten, när jag sitter på toa eller är ute på promenad minns jag inte alltid när jag sätter mig vid datorn. Så jag antecknar tankar och stödord.

På promenad torrbloggar jag nästan alltid. Det är helt sjuk.

När jag råkar ut för dråpliga saker är min första tanke hur ska jag blogga om det här?!

Men tänker jag för mycket på andras förväntningar låser det sig.

Prestationsångesten gör sitt intrång.

En gång i min ungdom, läs när jag var en osäker töntig lantis på snobbiga Agnebergsgymnasiet, hade jag en extrem prestationsångest. Till slut vågade jag inte räcka upp handen, för jag var så rädd för att svara fel, även om jag visste rätta svaret.

Är det något livet har lärt mig så är det att vi måste våga göra fel!

Vägen till den insikten har varit lång och krokig och jag har gjort både stora och små, banala och allvarliga fel. Men utan felen hade jag inte haft den kunskap och insikt jag har idag.

Det är av felen vi lär oss.

Och när jag tänker för mycket på förväntningarna på mig hämtar jag kraft i den insikten och bara är mig själv.

Och oftast har orden strömmat ur mig helt på egen hand innan jag har hunnit tänka.

Kontentan av detta inlägget är väl att vi ska våga göra fel och lära oss av felen vi gör.

Category: tankar  Tags: , , , , , , ,  5 Comments

Ord

28 jan 2012 @ 14:56 by

När man sitter och sörjer och den ledsna klumpen i magen kommit tillbaka är det bra att göra något som skingrar tankarna.

Kolla på nytt på nytt

Tvätta

Städa

Funderar på entreprenörskap och jämställdhet. För mig handlar inte jämställdhet enbart om genus. Det är att göra det för lätt för sig.

Förbereder en presentation på kommande konferens. En presentation där jag ska berätta hur jag jobbar och varför det är framgångsrikt.

Helt plötsligt känner jag mig stark och professionell och det spelar ingen roll att  jag har hjärtesorg.

Behöver jag pigga upp mig ännu mer så lyssnar jag lite  på På minuten. Då kommer skrattet direkt. Och skratt är läkande.

Jag vet att det som behövs är tid. Men ibland önskar jag  att tiden går fortare.

Jag gör mitt bästa för att följa  professionella råd: Sörj, Skriv, Stärk mig själv, Skriv brev, Håll distans, Se det för vad det var, Lär!

Just att lära av erfarenheter är svårt när man befinner sig mitt i eländet. Det är alltid lättare när man har fått perspektiv och bearbetat svårigheterna. Jag vet som sagt att tid är den bästa medicinen. Tid läker sår.

Jag kan  se att jag fallit för samma typ av män: charmiga, snälla, omtänksamma som tagit mig med storm och fått mig oerhört förälskad. De boostade mig med kärlek och omsorg under några månader och sedan gjorde de abrupt slut. Tyvärr jag älskar dig inte längre. Du var inte den rätta.

Just att bli så älskad och sedan tvärt bortkastad bekräftar den känsla jag burit med mig ända sedan ungdomen: jag är inte god nog. Jag duger att roa sig med en kort period, men sen vill man ha något bättre.

Och det är då jag funderar på om det kanske är meningen att jag ska leva ensam resten av livet?

Eller är det bara ett ledset hjärta och en stukad självkänsla som talar?

Du behöver inte svara. Jag skriver för att få ur mig smärtan. Det är terapi att skriva. De flesta orden förblir hemliga. Den hemliga dagboken finns på datorn. Inte under kudden som när jag var 14. Jag skriver varje dag. Men ibland behöver man få perspektiv och att någon då kan göra att man lyfter blicken och ändrar synsätt gör att det är värt att blotta sig.
Du som tycker att jag är en dålig vän eller inte tycker om vad jag skriver behöver varken tycka eller läsa.  Jag skriver för min skull. Inte någon annan.

Category: tankar  Tags: , , , , , , ,  8 Comments

Kommunikation

08 jan 2011 @ 11:18 by

Jag hade skrivit ett långt inlägg om kommunikation. Men det blev så tråkigt och uppstyltat, så jag raderade hela skiten.

Jag har så många ord och tankar inom mig, men ibland blir det tvärstopp med formuleringarna. Jag tror att jag tänker för mycket på formen än innehållet. Samt att jag blir övertydlig i min rädsla att bli missförstådd. Och då blir det högtravande och tråkigt.

En skrivarskola vore kanske något? Men sådant finns inte i Småstad. Kanske en sommarkurs? Brukar inte det finnas på folkhögskolor?

Kommunikation är det som vår tillvaro är mest fylld av. Datakommunikationen är omfattande och tydligt reglerad =)

Kommunikation mellan människor är svårare. Kloppan berör det i ett inlägg. Likaså fick Tofflan mig att tänka efter lite.

Att vara rak och tydlig är något jag har lärt mig på senare år. I många år sa jag det jag trodde förväntades av mig, inte det jag tyckte. Och kommunikationen försvårades så klart. Eftersom jag gav  otydliga signaler. Jag har vänner som är brutalt ärliga, och det skapar en annan sorts konflikt när man sårar människor med sina ord.

Det viktiga är att man vågar kommunicera. Även om det är svårt. Våga ta tjuren vid hornen och säga vad man tycker. Även om det känns jobbigt. Att vägra svara och bryta kommunikationen är fegt. Tycker jag. Det är brister på kommunikation som skapar konflikter.

Bloggen skapar många kommunikationer. Jag älskar att få kommentarer och att faktiskt ha en dialog genom mina tankar. En del dagar kan jag bli lite sur för att så många läser, men inte kommenterar.
Fast det kan ju vara som för mig, när jag läser andras bloggar. Jag har en kort stund över och hinner med en kort surfrunda.
Jag läser, men hinner inte kommentera.
Ibland behöver jag tänka lite innan jag skriver och återkommer senare.
Ibland orkar jag inte skriva, för att jag är supertrött.

Ibland lägger vi ner själ och hjärta i ett inlägg och så får man knappt någon respons. Det svider. Men kanske är innehållet viktigare för mig än för  läsarna.

För mig är det terapeutiskt att skriva ner mina tankar och att få respons av andra. Då blir jag bekräftad. Och behovet att bli bekräftad är vår kanske starkaste drift.

Att blogga är att kommunicera. Kommunikation kommer av ordet communicare som betyder göra gemensam. Och när vi kommunicerar delar vi eller hur =)

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , ,  5 Comments