Tag-Archive for » vindflöjel «

Sol och längtan

Strålande solsken, dagsmeja, fågelsång och vårkänslor.

Men jag har suttit inne och pillat på datorn och suttit i möten hela dagen. Fixat praktiska saker och varit IT-support. Det praktiska arbetet har hållit tankarna borta.

Mest har jag längtat hem till sängen. Förkylningen har knockat mig, men jag är envis och hänger i. Tack och lov att jag bara hade administrativt arbete idag.

Men visst hade det varit skönt att sitta ute i solen.

Jag längtar vår.

Jag längtar sommar.

Jag längtar harmoni i själen.

Jag längtar äkta livsglädje, den kom av sig lite. Tack för det liksom Herr Vindflöjel!

Efter hemresa i bastubuss var det skönt med en promenad i vårsolen. Även idag hade jag lyxen av en tom lägenhet. Middag framför datorn och sen hade jag en dejt med snabeldraken, herr Ajax och Mr Mopp. Det var en toppendejt. Tänk att städning är så bra terapi. Till helgen blir det fönsterputs och städning av balkongen.

 

Jag hoppas att jag  få sova i natt. De senaste veckorna har jag sovit dåligt för att hjärnan haft så mycket att fundera på.  Nu när  jag fått svar på mina frågor behöver  jag sova. Bättre ledsen och utvilad än förväntansfull och trött. Just nu i alla fall. Allt har sin tid på något sätt.

Jag kan hantera sorg och saknad, för jag vet att det blir bättre. Att någon jag trodde på och älskar bara var en illusion är en insikt som gör ont, men jag kommer över det. Det som svider är däremot att bli totalt raderad ur någons liv. Bortsopad som om jag aldrig existerat. Det får mig att känna mig så värdelös. Som någon man leker lite med och sedan kastar bort.  Livet är en smärtsam lärdom.

Från flera får jag höra att jag är så stark och att det är min inre styrka som skrämmer. Det är knepigt för jag känner mig inte stark. Mest ensam och svag. Självkänslan sviktar. Jag har aldrig haft tro på att jag duger. Att jag är värdig att älska. Däremot kan man inte lägga sig ner och dö eller förvänta sig att någon annan kommer och löser problemen. Jag är uppfostrad till att bita ihop och sluta sjåpa mig. Sluta gråt och gå vidare. Något som har varit svårt för en känslomänniska att hantera. Jag gråter ju inte med flit. Men jag är präglad av kan-själv och är självständig. Något som varit nödvändigt för att livet ska fungera. Och någonstans borde det finnas en man som inte är rädda för starka kvinnor?

 

svek

De senaste veckorna har jag haft mycket att fundera på.

Jag har pendlat mellan lycka, eftertänksamhet och tvivel.

Vill jag? Vågar jag? Ska jag?

Jag bad om vägledning och fick ordet svek.

Jag har funderat mycket på vad det betyder.

Igår fick jag svar.

Det handlar inte så mycket om att bli sviken igen av en person som betyder mycket för mig. Det sveket fick mig att öppna ögonen.

Det handlar nog mest om att inte svika sig själv.

Att vara sann och ärlig mot sin person och ta hand om både kropp och själ. Att våga se vad jag behöver och inte bara vad jag vill ha. Alla människor behöver jobba med sin egen inre utveckling för att må bra och för att kunna ha sunda relationer med andra. Vågar jag inte ta itu med svåra saker blir ofta relationerna lidande.

Även om saker inte utvecklades som jag önskade känner jag att det blir rätt ändå. Nu sviker jag inte mig själv.

Jag är värd bättre än en vindflöjel som inte vet vad han vill. Att leva efter devisen kärleken består, men föremålen växlar är destruktivt. Det spelar ingen roll om man är snäll, trevlig och omtänksam. Man kan inte vela runt som ett bi i en blomsterträdgård i jakten på lyckan i tron att gräset är grönare på andra sidan.

För övrigt sviker min kropp mig även idag. Ont i halsen, och tung i huvudet. Men en liten förkylning får inte mig på fall. Så självklart är det jobba som gäller. Jag är ju inte ens snorig. Mest trött.

Men annars känns det bra. Jag har passerat en gräns och det är skönt att att ha fått svar. Nu behöver jag inte fundera mer.