Jullov

Efter två veckors arbete har jag nu mer än två veckors ledighet framför mig. Det bästa med detta är att H också är ledig lika länge.

Jag har det så bra och är både älskad, trygg och lycklig. Men det är inte som förut.

Första julen utan Chrille. Jag saknar honom varje dag. Jag gråter inte varje dag längre. Men jag saknar. På något konstigt sätt går livet vidare. Ibland känns det själviskt, men är ändå nödvändigt. Jag vet att jag inte ska tycka att jag är självisk när jag är glad. Vet att Chrille inte hade velat det.

Jag är så tacksam över förra julen, då alla mina älskade ungar var här hemma på landet tillsammans med H och mig. Huset var fyllt av prat, skratt, tjat, tjafs och familjegnäbb.

Nu blir det inte så.

Helgen har ägnats åt inköp och paketinslagning. H har gjort julköttbullar och fixat julskinkan. Vi har tjackat gran och den har jag fått pynta alldeles själv. Familjen mobbar fortfarande mig för att jag köpte julgranskulor på Teneriffa och släpade hem.
Vi har även ägnat oss åt viktig sysselsättning såsom sovmorgon, städning, test av olika glöggsorter, film och samtal. Jag har dessutom gråtit av både glädje och sorg. Familjen är ganska van vid mina tårar. För att väga upp dessa har jag även skrattat tämligen mycket.
Nu är årets kortaste dag snart över. H och jag har avklarat matinköp på City gross. Imorgon kommer prinsessan. Men det bästa är ingen väckarklocka. Jag vaknar tidigt ändå, men jag kan välja om jag ska gå upp. Det är äkta semester.