Min sämre sida

Jag är jävligt dålig på att vara sjuk.

Irriterad och otålig. Kan inte sova p g a alla värk.

Klagar och klagar. Mest inne i mitt eget huvud.

Alla med kroniska värk är riktiga änglar.

Får uppmuntrande sms och tillrop.

Bryter ihop när grannen övar skalor på cello och flöjt timme efter timme.
Släpar mig ut till grannen i ingången bredvid och förklarar för en förskrämd flicka att jag tycker mycket om musik, men när jag är sjuk förvandlas skalorna till terror. Jag orkar inte mer. Hon slutar spela.

Svarar på mejl och telefonsamtal. Känner mig lite piggare.
Visst kan jag gå till jobbet i morgon? Det är ju så jävla meningslöst att ligga här och vara onyttig.

Så går det en timme och jag undrar hur sjutton jag ska orka gå till jobbet i morgon? Allt snurrar och jag växlar mellan frossa och frysningar. Tempen visar på 37, 5. Men jag har ingen huvudvärk tack och lov. Att ligga på soffan och blogga kräver inte så mycket energi eg.

Men jag vill ju!

Som sagt, jag är dålig på att vara sjuk.