Tankar i mörkret
Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.
Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.
Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.
Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.
Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.
Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.
Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk
Jag tror på karma. Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.
Tålamod är en av mina dygder.
Senaste kommentar