Fullt upp

Solen sken i morse och fick mig att må bra. Jag är en solmänniska. Men oj så kyligt. Alla stod och huttrade i väntan på bussen och det drog kallt om mina bara ben. Men jag vägrar strumpor så länge jag kan. Så länge jag får gå barfota i klänning är jag nöjd. Ja, jag är både bekväm och livsnjutare.

Jag vill gärna ha sommar lite till. Hösten kan vänta. Tack.

Jobbet är krävande och får mig att anstränga mig och stå på tå för att kunna leverera. Då är det skönt att ha ett inre lugn och trygghet. Det är många bollar att hålla i luften och ibland får man väga sina ord på guldvåg. Men jag tror ändå på rak och öppen kommunikation. Kan jag inte så är det bättre att öppet erkänna det än låtsas förstå. Det är massvis med nya saker att lära mig och hantera, men det är bara att ge sig på utmaningen: fråga, testa och fråga igen.

Jag stortrivs och gillar utmaningar. På kvällen är jag så klart trött, men det är en helt annan typ av trötthet jämfört med mitt tidigare jobb. Jag är inte dränerad på energi.

På vägen hem hämtade jag ut ett paket till världens bästa vän och på köpet fick jag en långpromenad i solskenet. Nu finns dina saker här Alice!

Men det bästa var ändå att sätta mig vid dukat bord och äta middagen som sonen fixat. Tack för maten Johan. Det var jättegott!

Till helgen ska vi fira födelsedagar. Yngste sonen, Ungen aka Chrille fyller 20 år och nästa vecka fyller undertecknad 47 år.
Eftersom sonens lägenhet fortfarande är kaos (fuktsanering) så blir det kalas hemma hos mig.  Det känns bra. Även om han flyttade hemifrån för flera år sedan kommer han ofta hem på besök.  Dottern som bott hemifrån i 6 år kommer inte hem lika ofta, men det beror på avståndet. 20 mil är en bit bort. Vi har kontakt nästan dagligen. Det är så gott att ha en sån nära relation med alla mina barn. Jag känner att jag har lyckats som förälder.

<3