Archive for » augusti 21st, 2012«

Tisdagskompott

Ännu en härlig dag på jobbet.

Mycket att göra, ansvar, problemlösning och professionella medarbetare. Tiden försvinner fortare än en grisblink.

Ibland är mitt jobb att vara som en blåslampa i röven, ibland får jag stryka medhårs och lirka. Ungefär som att vara mamma eller fru 😉

Det är ganska skönt att rå sig själv när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Visst vill jag dela min vardag med någon, men det är skönt att gilla att vara ensam. Jag tycker nästan lite synd om de stackare som inte klarar av att vara själva. Som ständigt måste ha sällskap. Men att kunna vara ensam och trivas med det är väl ett tecken på mognad kanske?

I natt har jag haft en kelsjuk katt som legat tvärs  över bröstet. Jag hoppas att jag slipper i natt. Visst vill jag kela (för att inte tala om hångla) men kanske inte med en katt när jag behöver min skönhetssömn. Nej jag vill inte hångla med en katt heller. Jag föredrar karlar 🙂

Idag har det varit strikt klädsel på jobbet. Så gissa att det var skönt att sparka av sig klackskor och byta från snyggklänning till mysdress. Jag trivs ju bäst barfota eller i träskor, men ibland får man ge avkall på bekvämlighet. Ingen svår uppoffring. Jag är ju lite fåfäng. Men jag trivs som sagt bäst barfota.  På hösten har jag alltid besvär när jag måste tvinga in mina fria fötter i strumpor och skor. Jag har sagt det förr. Det blir ingen dam av mig 🙂

Jag avundas de som kan glida runt svala och tjusiga hela dagen. Jag blir bara rufsig och skrynklig.

Fast det bästa är nog att få av sig bh:n. Den som inte har stora tuttar fattar inte vad jag talar om. Men ont i nacke och axlar är en ständig följeslagare. Och bröst som ständigt är i vägen och som får kläder att sitta illa.

Ikväll ska jag faktiskt slå på tv:n.
För oss som är uppväxta med familjen samlad framför tv:n för att se på Dallas känns det ändå ganska självklart att spana in ”nya” Dallas. Dagens tonåringar förstår inte hur stort det var på den tiden.

Dagens fråga är när det blir tyst på gården i kväll? Jag bor ju i ett kringbyggt hus med gård i mitten och det ekar något fruktansvärt. Speciellt när man som jag har både fönster och balkongdörr öppna för att få det svalt. Igår tystnade det vid 22. Visst är det lämpligt att småbarn (under 5 år) är ute och leker till 22.

Fan jag låter som en gnällig gammal tant! Och det är jag inte!

Nu ska jag skura kattlåda. Om någon undrar menar jag!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Förnuft och känsla

Som människa är man ganska komplex.

Man är inte enbart känslomänniska eller rationell realist.

Själen består av både förnuft och känsla.

Även om jag är känslomänniska försöker jag resonera logiskt, för att förstå sammanhang och beteende. Eller så klart, känslor är svåra att förklara, men man kan åtminstone försöka resonera och förstå ett beteende. Om det är ett konstigt sätt att agera så står jag för det, precis som någon  som bara säger att man inte kan förklara sitt beteende eftersom känslor inte är rationella. Man bara handlar utan uppsåt. Och det går inte att förklara varför.

Vi resonera olika. Människor är olika. Det gör oss till de unika varelser vi är. Det ena sättet behöver inte vara mer rätt än det andra. Man är olika bara.

Jag förstår att man inte har känslor för mig. Jag förstår att man tycker att jag är jobbig som inte resonerar på samma sätt som man själv gör.

Vad jag däremot inte förstår är varför man ska ljuga mig rätt upp i ansiktet gång på gång.

Små lögner kan någon tycka, men för mig är det tillräckligt för att jag ska bli förbannad.

De känslor jag hade har försvunnit.

Det vi hade var inte det rätta eller tillräckligt.

En person visar sig vara någon annan än den man trodde och hoppades.

Ibland tror jag att människor har lättare att bli kära i kärleken än i en människa.

Just nu är det balans mellan förnuft och känsla i min själ. Jag har växt av svårigheter och det är så jag ser på denna relation: en lärdom som utvecklat mig som människa. Goda stunder, dåliga stunder. Erfarenhet. En lärdom.

Peace, love and understanding <3