Kvällstankar

Läser i media om mina fina elever som framträdde på Ung Kultur möts.
Jag blir stolt som en tupp över fina ungdomar.

Läser kommentarer i media om skola och annan kommunal verksamhet.
Blir ledsen över allt negativt som uttrycks. Varför ska man bara hitta fel och klaga? Varför förväntar man sig hela tiden att någon annan ska lösa problemen. Och många kommentarer är ren osanning.

Just skola har alla åsikter om. Det som bekymrar många är få sökande till gymnasieskolan. En sak man glömmer när det klagas över att så få söker till vissa gymnasieskolor är att det finns en enorm överkapacitet på gymnasieplatser i regionen. En annan är att färre elever har behörighet att söka till gymnasiet i o  m den nya gymnasieformen. Förutsättningarna har förändrats. Man måste tänka framåt och mer flexibelt.

Häromdagen hörde jag en bra liknelse. En operationssal för 30 år sedan såg inte likadan ut som en operationssal gör idag. Teknik har utvecklats och  metoder har förfinats. Man ser en tydlig skillnad. Jämför ett klassrum för 30 år sedan och i dag.  Du märker inte skillnaden. Det finns många både politiker, lärare och andra som anser att vi ska sträva bakåt, inte framåt. Det var bättre förr-anhängarna. Kateder-älskarna. Jag har svårt att förstå att  det enda svaret på lärarledd strukturerad undervisning är katederundervisning.

För vi ska väl ändå utbilda för framtiden?

Det är därför jag tycker så mycket om att jobba som uf-lärare. Med uf och entreprenörskap tänker man utanför ramarna, vågar testa, stimulerar kreativitet och bygger nätverk. Det är inte att man vinner tävlingar, säljer mycket eller har ett ”lyckat företag” som är det väsentliga, utan just kreativiteten, nätverkandet och att man får gedigen träning i att hålla deadlines, muntlig presentation, söka pengar, skriva dokument och framför allt lösa problem på egen hand. eleverna jobbar i skarpt läge och får en försmak av yrkeslivet.

UF-lärare är också ett speciellt släkte. Nyfikna, kreativa och oerhört positiva. Man vågar prova nya saker och ta lärdom av varandra. Jag är så tacksam att jag fick möjligheten att prova på UF. Det var min förre chef som sa att han tyckte att jag borde bli UF-lärare och skickade iväg mig på kurs. Tack för den möjligheten Anders!

För övrigt insåg jag när vi var i ishallen att jag har växt ifrån barn och fritidsaktiviteter. Det känns som det var i ett annat liv jag hade ungar som skulle spela fotboll, gå på dans, barngymnastik. För att inte tala om läxor.

Herregud vilket bekvämt vuxenliv jag har idag!

Dessutom har huvudvärken äntligen släppt och jag känner mig som en människa igen.