Archive for the Category »känslor «

Ny dag, nya tag

Jag har sovit i natt.

Hade nog behövt sova hela dagen också. För jag är svintrött och tung i huvudet.

Längtar, saknar och drömmer.

Men måste gå vidare. Måste. Måste.

Det här helvetet vill jag inte uppleva igen. Och hur ska jag våga tro på kärleken igen?

Det är kanske meningen att jag ska var singel resten av livet.

De som säger att jag ska ge mig ut och ragga för att komma vidare vet inte vad de talar om.

No way!

Random sex lagar inte ett krossat hjärta. Det skadar bara en sårad själ ännu mer.

Nu är det dags att jobba sig lite.

På med vinterkängor och vantar. Ut i snöeländet.

Jag är som Tofflan. Gillar INTE snö och vinter.

Jag har överlevt dag 12

Mest tack vare världens bästa elever.

Ni är min livlina just nu.

Så underbara. Lekfulla. Tramsiga. Gulliga. Masiga. Teknikare^^

Hela dagen har jag varit som en zombie. Tappat bort nycklar. Men jag kom ihåg bankkoden. Tack vare fusklapp.

Hur kan man vara så trött, men ändå inte kunna  sova? Jag som ALLTID kan sova!

Jag ska få träffa en psykolog genom företagshälsan, får mer info om det imorgon. Tack chefen.

Jag måste hitta redskap att leva vidare.

Jag måste bita ihop och gå vidare.

Vill inte bli patetisk och bitter.

Vill bli mitt vanliga glada jag.

Jag vill bli arg på H som sårat mig så.

Jag behöver bli arg på H, för att gå vidare.

Jag önskar att H mår skit. Så  det känns lite bättre för mig.

Jag måste inse att det är han som är förloraren, inte jag.

Imorgon ska jag följa med på after work: bowling och mat med mina underbara kollegor. Jag behöver göra roliga saker och tänka på annat.

På fredag åker jag till världens bästa dotter i Karlstad.

Jag var på högsta toppen och kraschlandade i helvetet. Nu kan det bara gå uppåt.

Dag 11 äntligen över

Snö, snö, snö.

Från snödrev på Dal till snöslask i Vänersborg. Försenade bussar och svårt att komma fram på vägarna. Nu är skitvädret här.

Fast det är klart. Nu är värsta månaden på året. I år värre än vanligt.

Den bra känslan jag hade i morse försvann vid halv åtta.

Hela dagen har varit en evig kamp mot sorg och smärta.

Jag har gjort mitt bästa för att vara glad och trevlig, men hela tiden har smärtan bränt i magen. När ska  den försvinna?

Jag har lyckats kväva gråten i halsen när folk visat sin omtanke och har lyckats prata nästan normalt.
Det är väl ett framsteg?

Jag har svårt att se någon skillnad på min sorg dag 1 och dag 11. När faaan ska jag börja må bättre??????

Samtidigt som jag längtar efter dig så vill jag att du mår lika dåligt  som jag gör och jag önskar  att du kunde känna  min smärta. Att du kunde förstå hur du har sårat mig. Du har fått mig att känna mig så värdelös. Vad hjälper det att du säger att jag är klok, omtänksam och vacker när du ändå inte vill ha mig.

Det har varit bra att marknadsföra och föreläsa  hela dagen och kvällen. Då har jag kunnat ta på mig en mask och spela glad och trevlig. Fast jag är bara ledsen och sorgsen inuti.  Att prata gymnasieprogram, ämnesplaner, val och teknik har fått mig att skärpa mig och fokusera på annat än den brännande smärtan i kropp och själ.

Och mina underbara elever har hjälpt mig bara genom att finnas. Åh vad jag gillar mina godingar^^

Jag har tappat fotfästet. Mitt vanliga jag är borta.

Fan ta dig! Varför skulle du få mig att älska dig om du inte var klar med henne?????

En ok dag?

Det kändes bra när jag vaknade.

Visserligen molade det i magen, men inte den där våldsamma smärtan jag haft hittills.

En vän sa en sak till mig igår och det fick mig att vända lite. Han påpekade att en man som ena dagen säger att han älskar mig, längtar efter mig och vill att jag flyttar in hos honom och som dagen efter säger: tyvärr min kärlek för dig är inte tillräcklig, jag älskar min extjej mer, är inte pålitlig.
Är det en man jag vill dela mitt liv med? Om han är så ombytlig nu, vad hade han inte kunnat göra när vi flyttat ihop? Är inte jag värd något bättre? Jag kan bättre än att grotta ner mig i sorg och smärta.

Och det är sant!

Men jag älskar honom mer än jag kan säga och jag längtar mig sjuk. Jag vill att han inser sitt misstag och ångrar sig.

Visst är jag är värd att behandlas bättre!

Jag förtjänar inte att behandlas som skit!

Jag är inte någon man leker med en stund och sedan kastar bort!

Mina känslor är äkta och de går inte bara att stäng av.

Men jag måste lära mig att leva utan att gå under.

Nu ska jag iväg till jobbet. Arbetsdagen slutat efter 21 ikväll. Marknadsföring för hela slanten.

Nu ska vi ragga elever!

Lösenordsskyddad: Ta bort

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Terapi?

Så har jag provat den mest beprövade tröstmetoden:shopping.

Men inte kan jag påstå att det hjälper.

Sorgen bränner i magen ändå.

Men jag biter ihop.

Och vilar i kärleken från familj och vänner.

Tack och lov att ni finns!

Lösenordsskyddad: Så måste det bli

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Steg

Små steg.

Ett i sänder.

Jag har överlevt denna veckan.

Smärtan bränner, men jag lever.

Utan allt stöd från vänner och familj hade jag inte tagit mig igenom.

Alla kramar, samtal, mail, sms, kommentarer och ord är en lisa för en sargad själ.

Att få gråta utan att någon blir besvärad.

Tårar renar.

Om jag bara kunde blir av med den brännande smärtan i magen.

Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här

Terapi eller nåt




You were the sweetest thing that I ever knew
But I don’t care for sugar honey if I can’t have you.
Since you’ve abandoned me
My whole life has crashed
Won’t you pick the pieces up
’Cause it feels just like I’m walking on broken glass…

Dagens plus

Att få glädja världens bästa 6-åring genom att baka bullar tillsammans. Kardemummabullar

<3