17-åringen är fortfarande strandsatt i Prag.
Vi hoppas på lösning.
En tråkig sitta-hemma-och-göra-ingenting-söndag vändes tack vare ett oväntat samtal till en mycket trevlig söndag.
Min f.d svägerska Ann kom på besök.
Åh så roligt det var att träffas. Åh så härligt att få prata om livet och allvar. Skratta och förfasa oss över svärmödrar from Hell. Minnas och stolt berätta om barnen.
Tack för att du kom Ann!
17-åringen är i Prag.
Han ska flyga hem i morgon kväll.
Det känns lite oroligt.
En kopp grönt te. Grovknäcke med pepparrotsost. Kokta ägg. Radio. Nyheter.
Nu hägrar kaffe! På fiket med vännerna!
Den här dagen har börjat bra!
Lindas katt Sigge var speciell. Varje natt skulle ha få färsk mat och bli klappad av husse när han åt. Och husse ställde upp varje natt.
Jag har insett att min katt har drag av Sigge.
Varje gång jag sitter på toa ska Ville in i badrummet och ställer sig framför mig där jag sitter och ska bli kliad på ryggen. Han står snällt och tålmodigt tills jag börjar klia och han spinner högt. Varje gång jag går på toa!
Vilken katt!
Det är som när barnen var små och man var van att kissa med en unge i knät =)
Man har talat om celibat idag. Både i radio och tv.
Intressanta samtal hos Skavlan. Som alltid. Jag gillar mixen av gäster och hur Skavlan lyckas få gästerna att tala med varandra.
Nåväl.
Jag lever ju faktiskt i celibat.
Inte frivilligt kan man ju tro först. Men jag har faktiskt valt det. Jag är inte intresserad av enstaka sexuella förbindelser och jag vill inte ha sex med min ex bara för att få sex. Det är en aktivt val.
Jag vill inte leva utan sex resten av livet. Men på nåt sätt så är det inte värt att betala vilket pris som bara för att få ligga.
Så celibat is da shit. Just nu.
Solen skiner. Våren är en lisa för själen. Blommor. Fåglar. Humlor. Maskrosor i Karlstad igår =)
Jag är tröttare än tröttast.
Veckan har varit intensiv och mentalt krävande. Möten och konferenser. Skolverkskonferensen var intressant. Hoppas vi får åka på den nationella i Stockholm. Trond och jag har stora planer =)
Veckostädningen är avklarad och middagen puttrar på spisen.
Just nu är jag rätt nöjd.
TGIF
Så har man jobbat en hel dag igen. Studiedag. Massor vettigt gjort. Bra samtal. Bokat biljetter till Solstan. (inget upphetsande. bara skolverkskonferens)
En hel dag utan att hänga nätet =)
Oj vad det bjäbbas och gnälls idag då. På nätet alltså.
Moderaterna är på krigsstigen (jag diggar inte moderaterna) och Anna Bergendahl sågas (jag diggar Anna Bergendahl) Björklund och Lärarfacket är överens (!)
Ibland undrar jag vad vi håller på med. Det vore nog nyttigt med Internetfria dagar.
Lyckades säga till en kollega att han har varit min förebild sedan vi började jobba ihop (det är sant) och att jag hade satt honom på en piedestal. Men att nu är han inte på piedestalen längre. Bara förebild. För att jag har växt. Tack vare hans stöd ^^
Vi måste ge beröm till varandra oftare! Vårda våra vänner!
En vän var så vacker när jag träffade henne idag att jag var tvungen att säga det. Och hon kunde inte förstå det? För hon hade inte sovit och mådde allmänt risigt!
Och hon ser ut som en nyponros. Man borde bli avundsjuk, men jag tycker bara att hon är fin. Man måste kunna se skönhet på både in- och utsidan.
Man ska vårda sina vänner.
Det var så skönt att träffa alla på jobbet igen.
Ett extra plus för att Telia äntligen har fått ordning på hemtelefonen. Nu kan man ringa.
Bättre sent än aldrig.
Handling:
Nordirland 1975. Den 17-årige Alistair Little leder en aggressiv protestantisk upprorsgrupp i byn Lurgan. Han drömmer om ”att bli något”, för att få respekt och erkännande. Då Alistair och hans grupp får i uppdrag att mörda den 17-årige katoliken Jim Griffin, för att statuera exempel för byns andra katoliker, ser de möjligheten till berömmelse. Allt går enligt plan: målet likvideras. Men vad Alistair inte räknat med är att Jims lillebror Joe blivit vittne till den grymma avrättningen, något som kommer påverka dem alla för evigt. I vuxen ålder möts Alistair och Joe igen. Alistair vågar inte hoppas på förlåtelse och Joe bär fortfarande på ett brinnande hat inom sig…
Liam Neeson (Alastair) och James Nesbitt (Joe) gör en lysande skildring av de två männen och deras inre demoner. Vid första anblick olika, men vid en närmare granskning väldigt lika. Det handlar om försoning, förlåtelse och att släppa taget. När är ett brott sonat? När går man vidare? Jag älskar den här typen av filmer. Som ger upphov till diskussioner. När man får sätta på paus för att prata om värderingar och händelser. Det är det underliggande som är det viktiga. Den inre resan.
Mitt betyg: 4/5
Handling:
Livet kommer att ta en överraskande vändning för 19-åriga Alice Kingsley. När hon en dag följer efter en vit kanin när denne är på väg hem, försvinner han ner i sitt kaninhål och Alice följer efter ner genom hålet. Hon faller, faller länge och efter det är ingenting sig likt igen. Det Alice inte kommer ihåg är att hon en gång redan har varit i Underlandet när hon var liten. När hon är i Underlandet så träffar hon en uppsjö speciella invånare den galna hattmakaren, Filurkatten , den storrökande larven Absalom , den obehagliga vita drottningen och hennes ondskefulla äldre syster hjärter dam, den griniga härskarinnan av Underlandet.
Det råder inget tvivel om att det är en film av Tim Burton. Hans bildspråk kan ingen ta miste på. Han har valt att göra en helt egen tolkning av Carrolls böcker om Alice, och dte tror jag är ett smart grepp. Hans trogna följeslagare Johnny Depp och Helena Bonham-Carter återfinns självklart i två av huvudrollerna. Spelar Bonham-Carter någonsin normala personer?
Mina förväntningar var höga, som lite besviken blev jag. Men det är en helt godkänd film.
Mitt betyg: 3/5
Senaste kommentar