Film
Handling:
Nordirland 1975. Den 17-årige Alistair Little leder en aggressiv protestantisk upprorsgrupp i byn Lurgan. Han drömmer om ”att bli något”, för att få respekt och erkännande. Då Alistair och hans grupp får i uppdrag att mörda den 17-årige katoliken Jim Griffin, för att statuera exempel för byns andra katoliker, ser de möjligheten till berömmelse. Allt går enligt plan: målet likvideras. Men vad Alistair inte räknat med är att Jims lillebror Joe blivit vittne till den grymma avrättningen, något som kommer påverka dem alla för evigt. I vuxen ålder möts Alistair och Joe igen. Alistair vågar inte hoppas på förlåtelse och Joe bär fortfarande på ett brinnande hat inom sig…
Liam Neeson (Alastair) och James Nesbitt (Joe) gör en lysande skildring av de två männen och deras inre demoner. Vid första anblick olika, men vid en närmare granskning väldigt lika. Det handlar om försoning, förlåtelse och att släppa taget. När är ett brott sonat? När går man vidare? Jag älskar den här typen av filmer. Som ger upphov till diskussioner. När man får sätta på paus för att prata om värderingar och händelser. Det är det underliggande som är det viktiga. Den inre resan.
Mitt betyg: 4/5
Handling:
Livet kommer att ta en överraskande vändning för 19-åriga Alice Kingsley. När hon en dag följer efter en vit kanin när denne är på väg hem, försvinner han ner i sitt kaninhål och Alice följer efter ner genom hålet. Hon faller, faller länge och efter det är ingenting sig likt igen. Det Alice inte kommer ihåg är att hon en gång redan har varit i Underlandet när hon var liten. När hon är i Underlandet så träffar hon en uppsjö speciella invånare den galna hattmakaren, Filurkatten , den storrökande larven Absalom , den obehagliga vita drottningen och hennes ondskefulla äldre syster hjärter dam, den griniga härskarinnan av Underlandet.
Det råder inget tvivel om att det är en film av Tim Burton. Hans bildspråk kan ingen ta miste på. Han har valt att göra en helt egen tolkning av Carrolls böcker om Alice, och dte tror jag är ett smart grepp. Hans trogna följeslagare Johnny Depp och Helena Bonham-Carter återfinns självklart i två av huvudrollerna. Spelar Bonham-Carter någonsin normala personer?
Mina förväntningar var höga, som lite besviken blev jag. Men det är en helt godkänd film.
Mitt betyg: 3/5
Senaste kommentar