Morgon i Sponvika
Kaffe, fågelsång och harmoni.
Småprat med sötaste 6-åringen jag känner.
Alla andra sover
Jag lyckades t o m sätta på en barnkanal på tv:n!
Annars ordnar jag bara myrornas krig eller svart skärm. 3 Fjärrkontroller och massa knappar att trycka på =)
Men det var nära att vi inte kom iväg igår.
Dottern, svärsonen och jag gick hemifrån i god tid för att ta bussen till tåget
För att komma någonstans måste vi till järnvägsknuten 6 km utanför stan: Öxnered
Vi ställer oss och väntar på bussen. Väntar och väntar. Så åker en buss i väg och Sara frågar mig vilken buss vi ska åka med. Och det går upp för mig att vi skulle åkt med den bussen!
En lät panik uppstår. Nästa buss går om en timme. Tåget om 40 min.
Jag ringer taxi.
-nej tyvärr vi kan inte garantera körning inom en timme.
Ringer taxi Trollhättan.
-det kostar extra, men nej tyvärr vi kan inte ordna en bil.
Dottern visar sin oro. Tankarna snurrar runt i mitt huvud.
Så får jag syn på en bil med några killar. Rusar dit bort och hasplar ur mig en harang.
-hej , är ni upptagna just nu? Om jag betalar kan ni köra oss till Öxnered? Vi har ett tåg att passa!
De tittar på mig som jag är ett ufo!
Så öppnar en av dem munnen och jag upptäcker att de är danskar. De fattar inte ett smack av vad jag sagt!
Springer tillbaka till ungdomarna och funderar på vad jag ska göra. Så ser jag en bil som står en bit bort. En bil som det står Västtrafik på. Går bort till bilen och förklarar vår prekära situation för mannen i bilen.
-Ja visst, men jag vill inte ha betalt. Hämta väskorna, så ska jag köra er.
Så vi fyller bagaget med våra väskor, sätter oss i bilen och får skjuts till Öxnered av denne, vänlige man!
Tack!!!!
Och det finns vänlighet i världen. Man måste bara våga fråga.
Sara, Daniel och Inna i väntan på tåget =)
Senaste kommentar