Smärta
Det gör så ont.
Kan inte någon ta bort denna smärta.
Jag har haft problem med det trådlösa senaste veckan.
Har surt kört med nätverkskabel och svurit tyst för mig själv över skit som inte fungerar.
Kärleken föreslog att jag skulle be äldste sonen om hjälp, men envis Inna kan själv.
Så hör yngste sonen om problemet och erbjuder sig att fixa skiten.
Han ”resetar” modemet och helt plötsligt ropar han: #¤%¤/) knappen gick sönder!
Inget fungerar längre. Varken nätverk eller telefon.
Jag får ett utbrott och börjar skälla på honom, varvid ungen blir skitsur på mig. Det är ju inte hans fel att modemet pajjat!!!
Han får order om att ringa Telia och fixa skiten!
Sur och grinig tar jag hand om disken och kämpar med att lugna ner mig. Så typiskt!
Samtalet till Telia avslutas och sonen meddelar mig, nu är jag lugnare, att det är ett fel orsakat av Telia, modemet borde ha dött för 3 dagar sedan!
Så nu är vi utan telefon tills nytt modem kommer, och har bara fiberlan till en dator. Men det är överkomligt.
Fast jag tror fortfarande att jag har drabbats av modemförbannelse.
Andra trasiga modemet i år. Det sjunde på 5 år.
Alla 3 barnen hemma i ett helt dygn.
Mys och fullt av positiv energi.
Dottern har släpat runt mig och Lillebror, ”ungen” som äldste sonen säger, på höstmarknaden. Varenda stånd skulle kollas. Lite jobbigt, men vad gör man inte för sina barn =)
Jag shoppade lite också: svindyr älgkorv (ett måste) kryddor och så en egogrej: ett jättefint halsband. Som grädden på moset fyndade jag en kjol på Lindex för 25 kr!
När alla ungarna är hemma är det ett måste att spela spel och självklart blev det TP.
Och som vanligt blev det prat, skratt, tjat och gapskratt. Vi är en högljudd familj =)
Laga middag tillsammans. Vila middag på soffan och lyssna på ungarna som pratar. Mammahjärtat klappar lyckligt.
Åh vad jag älskar mina barn!
Nu har ”ungen” åkt hem till Göteborg, tillsammans med sin katt.
Jag följde sonen och katten till tåget och drabbades av våldsam ångest. Helt utan egentlig anledning. Jag vet ju att de har det bra. Sonen har bott hemifrån länge.
Jag HATAR avsked.
Det bästa är när de bara går ut genom dörren. Då kan man låtsas att de kommer om en stund igen.
Och vilken tur att Prinsessan är kvar hemma till på måndag.
Trött som ett snöre (det tar på krafterna att ha roligt) snorig (var kom den förkylningen ifrån) och värk både här och där.
men jag är glad och harmonisk.
Mina barn är hemma.
Prat, skratt, trams, tjafs och helt vanligt Mellbergsbeteende.
Vi är en familj som låter mycket =)
Bullig och passionerad är nog rätta epitetet.
Nu ska 3 av oss gå på den årliga marknaden. Om alla blir klara vill säga.
Jag ska köpa älgkorv.
Sen hem och städa. Hemmet är eftersatt.
Senaste kommentar