Mörkt

Så sitter jag här på tåget igen.

Måndag morgon. Helgen med Kärleken är till ända och jag saknar stort.

Varför ska det vara så svårt att skiljas?

Igår hade jag svår separationsångest.

Att skiljas är att dö en smula och precis så känns det.

Jag vet att det går över. Så fort jag har kommit till jobbet och dagen har sparkat igång blir inte längtan så övermäktig.
Men just nu vill jag bara att det är fredag. Så att vi kan vara tillsammans.

Veckan som kommer är fylld av roligheter och plikter.

Jag måste ta itu med plikterna.

Min dammsugare måste tro att jag har gjort slut.

Mina kursböcker pockar förtvivlat på min uppmärksamhet.

Var hittar man lust till företagsekonomi undrar jag?

Just nu vill jag bara skita i allt vad studier heter.

Borde göra julkorv och julköttbullar.

Men måste man baka massa kakor till jul?
Kan vi inte bara strunta i det i år?

Ska det bli något julgodis får ungarna göra det.

Det viktiga är att vi får vara tillsammans.
Jag är lyckligt lottad som får fira jul med både mina älskade ungar och Kärleken.
Kan man få bättre julklapp!