Solen skiner och
det är måndag!
En ny härlig veckan med blanka ark som hägrar!
Medias snackis är det kungliga bröllopet och Prins Daniels fantastiska tal.
Jag berördes oerhört och gläds åt den kärlek de delar. Tänk att vara så älskad!
Att leva ihop med ledig ungdom, som dessutom är bortskämd av sin mor, innebär oftast att det står disk och stök i köket när jag kliver upp. Det hjälper inte att bli arg, sur eller grinig. Jag längtar bara tills de flyttar.
21-åringen har fått besked att jag tänker flytta till en mindre bostad nästa sommar. Jag har ingen försörjningsplikt längre. Men ger honom mat och husrum. Än så länge. Min älskade unge har haft det kämpigt i flera år, men nu är dags att du tar itu med ditt liv och fundera på vad du vill göra. Bli vuxen!
Lilleman (snart 18) letar lägenhet i Göteborg, där han jobbar. Så länge han sköter skolan, bråkar jag inte om hur mycket han jobbar. Och man kan inte klaga på 10 mvg i betyget. Om ett år är det student.
Finaste prinsessan flyttar till större i sommar. Äntligen kan hennes katt flytta hem till matte igen. Jag slipper catfight här hemma och det ska bli skönt. Och den plikttrogna studenten ska vara stolt och sträcka på sig. Hon har klarat hela första året på Universitet och har inget som släpar efter.
Jag har olika relation med alla mina barn. Så är det. Men jag älskar dem lika mycket. De är vitt skilda individer med mycket olika personligheter. Tänk att jag har åstadkommit dessa fantastiska människorna! De är det bästa i mitt liv. Även om jag ibland är väldigt trött på dem =)
Jag har så svårt att förstå de som tydligt visar att de tycker mer om några av sina barn än andra. Och det finns såna människor! Jag har upplevt det på nära håll. Tänk att aldrig ha upplevt dig älskad av dina mamma. Tänk att din mamma alltid har favoriserat din bror. Det övergår mitt förstånd.
Så är det för mig med, har helt olika relationer med mina barn, där den med styvsonen är jobbigast. Det gårutöver det begripliga och kan inte förklaras varför jag inte lyckades ge honom samma uppväxt som de andra barnen. Jag har ingenting att skylla på egentligen mer än min egen omogenhet. Men det gör ont är något jag alltid får leva med. Men det är svårt att förstå den skillnad som jag faktiskt kände och som jag erkänt. Men jag gör ju givetvis ALLT för att inte visa det i praktiken. Men den finns där och skulle jag inte säga det så ljög jag och det vet du att jag slutat med.
Så det har nu nästan blivit så att jag håller mig undan för jag tror att han vill det. För att slippa ta i det jobbiga. Men han är vuxen nu och skulle han vilja närma sig mig (vilket han av förståeliga skäl inte gör) så skulle jag försöka att vara en bättre person för honom idag.
Det blev långt, men jag ville försöka förklara att det finns sådana människor och det är absolut inte med vilja jag känner som jag gör.
Jerry, att man kan ha en komplicerad relation med sina styvbarn har jag inte svårt att förstå. Det var en av orsakerna till att jag valde att vara särbo. Jag ville inte tvinga på mina barn en styvpappa, som de inte hade valt. Mina barn var ju ganska stora när vi skilde oss 8. 10 och 12.
Det jag menar är en mamma, i det fallet jag tänker på, en mamma som tydligt visar att hon tycker mer om några av sina barn än andra. Hon favoriserar mycket tydligt och det gör hon även med sina barnbarn. Mina barn har genomskådat detta beteende och vägrar att ha med sin farmor att göra. Jag tycker att barnen gör helt rätt. Vad man ger får man tillbaka.
Jag har ju idag fyra bonusbarn. Det är en intressant upplevelse. De har inte samma pappa, men för mig gör det ju ingen skillnad – de är alla Annas barn. Sen är de otroligt olika som individer, men jag gillar dem alla fyra – på olika sätt och just PÅ GRUND AV att de är olika.
Ofta funderar jag på vad de tänker om mig, vad jag har för roll i deras (vardags)liv… Jag försöker ha en rak kommunikation med de tre äldsta barnen och DET hoppas jag att de uppskattar. Det gör jag inte för att vara elak eller leka vuxen och försöka sätt dit dem eller nåt sånt, utan för att det inte ska bli några missförstånd. För sånt kan förstöra…
Men det är inte alltid lätt att den man träffar och har blivit kär i har FYRA barn… 😀 Dessutom handlar det om att man också måsta ha bra relationer till papporna – de får absolut INTE glömmas bort! Det har inte alltid varit lätt, men vi har jobbat hårt på även detta! Jag vill tro och hoppas att det funkar bra med rak kommunikation oss emellan även där.