Smärta
Ångest.
Ibland bara ett lätt fladder i magen som man kan svepa bort med lite städning, positivt tänk eller förtroliga samtal.
Ibland kramar ångesten skiten ur dig och gräver i magen så att det gör fysiskt ont.
Oftast känner man sig ensam med sin ångest och smärta. Men den drabbar oss alla. Att dela lättar ofta på trycket. Oro för ekonomi, sjukdom, arbete och annat praktiskt kan man oftast göra något konkret åt.
Men ont i själen.
Sorg.
Den är svårare att hantera.
Där hjälper tid.
Ibland är det jävligt tröstlöst, men tid hjälper att döva smärta.
Att veta att tid läker sår är mitt mantra just nu.
Jag vill att tiden går fortare, men det är omöjligt att styra.
Det går över. En vacker dag kommer jag att se tillbaka och inse att det var en nyttig lärdom som utvecklade mig som människa.
Och att utvecklas som människa är ett nog så viktigt mål. Mina upplevelser ska inte vara förgäves.
Lärandet är livslångt och vi växer av att ta oss igenom svårigheter och hantera oro och ångest utan att fly.
Men just nu hade jag klarat mig utan den lärdomen. Även om såren läker, så är det svårt att låta bli att pilla på sårskorpan.
Men vem sa att det skulle vara lätt att vara människa.
Även om det känns som att en del är helt oberörda och bara vandrar vidare utan minsta skråma.
Det är i stunder som nu som jag hämtar kraft i Kirkegårds ord:
”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”
Jag har förlorat fotfästet.
Men kommer att ta mig upp på fötter igen.
Det viktiga är att våga tro.
Jag vågar älskar mig själv.
Jag vågar tro på mig själv.
Jag måste tro på kärleken igen.
Du skriver ju själv att tiden måste få gå och så är det! Det kommer en dag när du plötsligt kommer på att du inte tänkt på det på ett helt dygn! Sedan flera osv. Du är stark, modig och klok så du fixar det! Under tiden så ha samtal med vänner, spela musik, städa och rätt som det är så känns det rätt ok, även om det känns långt borta just nu!
Kram
Skynda långsam som sagt.
Kram
Visst måste tiden få gå, men jag känner igen mig i det där med bristen på tålamod. Att tiden borde gå snabbare. Att man kunde gräva ner sig i en grop några månader och vakna fit for fight! Tyvärr fungerar ju inte livet så. I know (tyvärr).
Du har oss här och jag är ärligt ledsen att vi bor såååå långt från varandra. Rent ut sagt skitförbannad! Tänk vad vi kunde stötta på annat sätt annars.
Min egen definition av ångest är:
Fjärilar i magen: Oro
Kramp/tryck över bröstet och lätt overklighetskänsla: Ångest
Stryptag: Panikångest
Kramar om på avstånd <3
Tålamod är en dygd som mamma säger.
Hon säger även att tålamod är också mod.
Kram vännen. Synd att du bor på baksidan som sagt 😉
<3
Jag gillar den, ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”.
Vi är två idag. Kramar.
Att dela är att minska bördan.
Kram
Jag tror att aktivera sig är otroligt bra när själen skaver. Kör slut på kroppen ordentligt inte bara gå ut på en promenad utan slit dig helt tom i huvudet, då får tanken vila. För det är inte känslan som är jobbig det är tankarna som följer känslan som är jävligast..hur du hanteraroch försöker förklara din sorg, oro osv. Ibland hade det varit så skönt att vara lyckligt omedveten eller lite småavkapad i känslolivet som dina ex? Men nu är du en smart, känslosam och reflekterande kvinna som kanske skulle behöva ut och hugga ett par kubikmeter ved för att slippa dessa enträgna tankar….;)
Jag tänker för mycket helt klart.
Tur att jag har ett jobb som kräver mycket energi och tankekraft. Meditation hjälper.
Jag skulle bo på landet och inte tredje våningen i stan 🙂