Kvällsfunderingar

Har ni tänkt på att det där med att kunna älska sig själv för att kunna älska andra faktiskt handlar lika mycket om själen som kroppen? Det tycker jag.

Jag har hört många som säger att de inte kan älska sig själva för att de avskyr sin kropp. Den är för fet, svag, sladdrig, spinkig, ful.

Men vi är ju både kropp och själ.

Jag kan ju erkänna att jag älskar inte hängbröst, tjockrumpa och fläskmage varje dag när jag ser mig i spegeln. Men jag tycker om mig! Min kropp är stark och frisk och har fött tre barn. Den är uthållig och orkar jobba varje dag. Det är inte fy skam!

För att höja mitt egenvärde kan jag göra gott för andra. Ge en kram. Beröm. Ge komplimanger. Le. Uppmuntra. Visa omsorg. Lyssna. Trösta.

Godhet föder godhet.  Är jag god mot andra får jag gott tillbaka.

Och är jag god mot andra är jag god mot mig själv, alltså ger jag kärlek till mig själv.

Det har jag funderat på nu i min ensamhet.

Vad har du tänkt på?

ps. det blev varken meditation eller film. Fastnade i bloggar, wordfeud och twitter =)