Dags att inse

Inte många knop idag.

Tvättstugeplikten är avklarad tack och lov. Tur att vi bara är två. Tänk när yngste sonen bodde hemma och det fanns 19 badlakan i tvättkorgen. Varje vecka.

För Jeanette och en del andra är det en välsignelse att ha egen tvättmaskin. När jag skilde mig och slapp tvätta varje dag, utan kunde boka tvättstugan när jag behövde,  var det en befrielse. Nu skulle jag kunna tänka mig en liten tvättmaskin i badrummet, men allra helst en liten diskmaskin. Fast först får diskproducenten flytta hemifrån.

Jag har inga problem att vara vaken i nästan två dygn och hålla igång på natten.

Det är dagen efter som är det jobbiga.

Trött, orkeslös, gammal.

Det är väl dags att inse att jag är närmare pensionen än studenten.

Jag försöker tappert förtränga mina ålderstecken: brännande smärta i foten av åderbråck varje dag, ont i lederna, sämre syn. Jag har t o m hittat hår i näsan!

Men jag är ständigt uppkopplad, pluggar på distans, lyssnar på musik, chattar, kollar sociala medier och ser på tv online.

Samtidigt.

Så jag är ung i sinnet, men kroppen sviker mig typ.

Det här blir mina sista vecka på heltid på skolan.

Vemodigt, men jag ser verkligen fram emot att få börja mitt nya jobb.

Jag är tacksam att jag fick barn när jag var ung yngre och valde att vara en deltidsarbetande småbarnsmamma. Då fick de min tid och energi. Jobbet var mer försörjning än självförverkligande.
Nu är jag fourty something och kan lägga all min tid och energi på jobbet om jag vill. Ungarna har flugit (nästan) ur boet. Efter 40 kommer tiden med reflektion, ifrågasättande av de egna livsvalen och sökande efter själslig harmoni.

Jag har sökt och hittat en stark själ i mitt inre och ett jäklar anamma. Skinn på näsan och livserfarenhet har jag också gott om. Det finns de som tycker att jag är en bitch och pain in the ass, men det skiter jag högaktningsfullt i. Jag är mig själv och jag tror på mig. Och så länge jag strävar efter att vara en god människa och göra gott mot andra har jag inget dåligt samvete.

Och tack och lov att 45-49-åringar sägs var de mest produktiva och effektiva på arbetsmarknaden.

Jag ska ge järnet!

Hos flera av mina bloggvänner har mina kommentarer försvunnit idag. Jag vet inte om teknikguden jävlas eller om jag blivit censurerad. Men kommentarerna har försvunnit. Sånt är trist.

Måsarna skränar utanför. Grannarna grälar på ett exotiskt språk. Himlen är grå. Jag spelar bubbelskitspelet bubble witch saga.

Det är söndag i Vänersborg.