7:an =)

Nätet lockar mer än tv:n ikväll. Får se klart mordhistoren på webb-tv. Spotify är laddad med favoritlåtar.

Av någon anledning läser jag gamla blogginlägg. Lika intressant som att läsa mina gamla dagböcker.

Ett inlägg fångar mig mer än andra. Så här skrev jag för ett halvår sedan:

”Jag har i så många år vänt ut och in på mig själv för att vara andra till lags. Tyckt och agerat som jag tror förväntas av mig. Inte som jag vill och tror. Det har skapat de konflikter jag varit så rädd för.

Men jag utvecklas.

Numera pratar exmaken och jag utan att bråka.  Han mår inte så bra och ringer ibland till mig för att prata. Jag lyssnar och ger råd.

Jag lyssnar och säger vad jag tycker. Utan att vara rädd för vilken reaktion de ger. Jag är mer rak och ärlig.

Och får den bästa komplimang på länge.

Exmaken säger till mig att det är tur att våra barn har haft mig. Det är tack vare mig de är så starka och fina. Han är glad att jag är en förlåtande människa och att han är ledsen för allt.

Det har kommit något gott av allt det onda. Och vi kan ha en fungerande relation resten av livet. Även om vi varit skilda i 9 år så är vi för evigt sammankopplade genom våra barn.

Någon beskrev mig som stark och blödig. Det stämmer nog ganska bra.  Jag är en känslig person, men har en stor inre styrka. Det tog lång tid och ett misslyckat äktenskap för mig att finna och lita på den styrkan. Men den finns.”

Man kan inte ändra på andra människor. Bara sitt eget förhållningssätt till dem.

Så nu står jag ut med en person på jobbet. För att jag har ändrat mitt sätt mot h*n. Och jag har övertaget numera. Knepigt. Och ändå är det inte jag som har läst psykologi 😉

Eller vad säger ni Stefan och Trond =)