Var rädd om varandra

Allt som händer i livet ventileras inte i bloggen.

Bloggen visar bara en bråkdel av verkligheten.

Så vill jag ha det. Av hänsyn till andra. Men även av hänsyn till mig själv. Man måste våga ha integritet.

Det har under en tid funnits en oro för att en kroppsdel inte är som den ska. Men idag har jag fått besked att jag är fullt frisk. De förändringar som skett är åldersrelaterade och bara att acceptera. Skönt. Att jag bli gammal äldre är väl si så där, men svårt att göra något åt. Bara att gilla läget.

Det är värre när någon ung drabbas av sjukdom. Kroniska besvär kan man lära sig att leva med, men celler som får tuppjuck och delar sig hej vilt är svårt att hantera.

Jag har skjutit oron framför mig, men nu har insikten träffat som ett klubbslag.

Det är på riktigt. En tumör i en ung  kropp.

Håll tummarna att den är benign. Jag ber varje dag att den är benign.

Tack och lov för människor som visar omsorg och kärlek. För jag måste hålla ihop. För mina barn måste jag hålla ihop och finnas. Man är så naken och utlämnad när barnen drabbas. När barnen drabbas blir man hudlös.

Var rädda om varandra.