Semestersambo

Nu börjar fjärde tredje veckan (bra koll jag har) på landet. Så länge har jag inte bott tillsammans med någon (om man bortser från mina barn) sedan jag var gift. Herregud det är över 12 år sedan!

När man har levt ensam i så många år kan man tro att det ska vara svårt att anpassa sig till att leva t i l l s a m m a n s med någon igen.

Det är inte svårt.

När man har levt i förhållande  som har gått åt skogen vore det väl sjutton om man inte drar lärdom av sin erfarenhet och undviker fallgroparna.

Så var lyhörd, lyssna på varandra och ge varandra u t r y m m e. Resten fixar kärleken. En relation handlar om att ge och få. Inte att ha rätt eller alltid få sin vilja igenom. Inte låta sig trampas på eller trycka ner för att höja sig själv. Behandla varandra med respekt.  Med kärlek och respekt kommer man långt.

Jag har ju turen att vara ledig, medan Kärleken arbetar. Så jag pysslar lite, lagar mat och städar. För att jag kan och vill. Det finns mycken tid över till att chilla, upptäcka och läsa. Och umgås med bonussonen.

Jag kan inte ha bättre semester. Och jag njuter innan det är vardag igen och det är dags att åka tillbaka till livet på tredje våningen med lång arbetsdagar och  cheferiet med snabba beslut, ständiga möten och fördelning av resurser. Både kropp och själ behövde semester. Mer än jag trodde. Så det är bra att jag är ledig.

Nu är morgonkaffet urdrucket. Kanske läge för att väcka tonåringen?

Blågul skönhet på landet.