Gnäll och sånt

När man har ställt väckarklocka både lördag och söndag och ägnat en hel del av sin lediga tid åt att resa är det obarmhärtigt när klockan ringer okristligt tidigt på måndag morgon.

Trött och grinig, kläder som bråkar och en allmän känsla av olust. Då är jag tacksam att jag lever med världens bästa människa. Han får mig alltid på gott humör och lockar fram ett skratt, även om jag är ledsen eller sur. Tack för att du är en sån underbar människa H!

Uppfriskande morgonpromenad med kylig vind som bet i kinderna och sedvanlig tågresa till stan.

Ju längre arbetsdagen led desto mer ont i huvudet och rasp i halsen kände jag av. Tack och lov hjälpte min dunderkur med te på riven ingefära, citron och honung. Raspet är borta. Och huvudvärken flög sin kos. Ingefära is da shit!

När jag kom hem från jobbet klagade H över magont. Det syntes att det inte var ”vanligt” magont. Efter konsultation med sjukvården blev det att åka till akuten. Blindtarmsinflammation!

H har tillbringat natten på sjukhus och jag har knappt sovit en blund hemma. Men det var bara att spotta upp sig på morgonkvisten, för det finns alltid någon som har det värre. Man kommer ingen vart med gnäll.

Så direkt efter sista lektionen sticker jag upp/bort (eller var det nu ligger) till sjukhuset och tittar till min sjuke man.

Hoppas att du får en bra tisdag!