Lite sliten

Hela dagen har jag varit som en zombie.

Trött som ett snöre.  Åh vad jag hade önskat att jag var en tonåring som drog täcket över huvudet och somnade om.

Men jag är ju vuxen. Att gå upp varje morgon, trots att man är trött som ett snöre,  är det verkliga vuxentestet.

Lite jobbigt att prata. Jag är hesare än hesast.  Fråga inte varför 😉  Eleverna klagade och bad mig skriva på tavlan i stället =)

Då är det skönt att ge dem några självständiga uppgifter att välja mellan och bara finnas till hands.

De är så himla goa mina killar. Vi har så trivsamt i klassrummet, pratar, skojar och lyssnar på musik samtidigt som vi jobbar.  De tycker att jag har lite för sjuk humor, men jag ska nog få ordning på dem =)

Och visst är det normalt att lukta på whiteboardpennor? Jag tycker att de luktar gott!

21-åringen har kommit hem igen, efter en vecka hos mormor och morfar.  Jag är så glad att min unge mår bra igen. Vi har en verkligt nära relation och nu när det bara är han och jag hemma, så är det harmoni på hög nivå.
Prinsessan har jag alltid haft en bra relation med, men med 18-åringen är det kamp  hela tiden. Han ger mig motstånd  och det finns väl en mening med det också. Utan honom hade jag nog aldrig blivit den jag är idag.  Nu är jag ingen dörrmatta längre! Men det tar på krafterna.

Så idag är det skönt att bara vara och inte gå tio ronder med unge herrn. Äta middag med 21-åringen i lugn och ro. Småprata om vad vi gjort under den gångna veckan. Han visar ett genuint intresse för hur jag har det numera.

Att komma hem och kolla posten var en högtidsstund.

Jag är så glad att min kurslitteratur inte har kommit. För nu kan jag läsa utan att få dåligt samvete =)

Tack finaste Christina^^

Jag älskar dig inte av Christina Stielli

Tack du fina!